som en vas i spillror som limmas om och om igen men fortsätter falla itu

Finns det andra lim?

my heart cries of happiness

Three German students surprise a homeless guy: http://youtu.be/X0gA2mxbjSY

(obs han är bara skådespelare)

taggarna utåt och något slags översittarmaktspel

Lägg bara ner med sånt. Det skapar bara en ond spiral som skapar mer irritation hos båda parter. Igen och igen och igen. Försök hantera det vettigt. Identifiera problemet, undersök lösningar, välj en bra - och om inte det går tänk ut om du kan kompromissa eller inte.

Man kan prata med varandra som vanliga människor.

if i got a new chance i would have done it differently

exakt så.

where are all the colours?

När jag inte tänker så mycket så är allting ganska bra. Väldigt bra faktiskt. Jag har mitt egna vita fluffiga moln där jag går runt och trivs och undrar hur allt kan vara så fantastiskt.

Sen någonstans så brukar verkligheten hinna ifatt mig. Krasch-bom och jag träffas med en knyten näve som får det att svartna för ögonen för att sen slå mig tillbaka till liv. Tankarna på vart jag faktiskt är kommer tillbaka och ångesten hägrar.

Egentligen så tror jag att mitt liv ligger någonstans där mitt i mellan. Som hos de flesta. Det är bara det att jag inte upplever det så. Jag kastas mellan dessa två olika verkligheter som natt och dag. Det är svart eller vitt och alla andra färger liksom saknas.

du ser inte skogen för alla träden

Hur kan jag få dig att sakta ner i all din hast framåt? Hur kan jag få dig att lägga märke till helheten? Sluta grotta in dig i detaljer som är betydelselösa. Skogen är vacker även om enskilda träd är döda. Men hur får jag dig att se?

life and stuff

<3

you just don't get it, do you?

Jag tror inte ens att det här är på riktigt. På riktigt?! Så jävla sjukt.

Så. Jävla. Sjukt.

släktstämma och besök från väst

Idag bär det av till Västerås igen. Det har varit många korta små vistelser dit på sistone. Så även nu. Stannar tills imorgon.

Västerås och släktträff. På mammas sida. På pappas sida finns det ju bara jag och pappa kvar (plus hans halvbror). Annat är det på mammas sida där grenarna från släktträdet spretar vida. Eftersom mormor är norsk så blir det givetvis en hel del norskar som kommer på besök. Det kommer bli galet! Jag är inte superduktig på att förstå norska, men oj vilket vackert språk det är.

Jag ska ha en stor familj och många barn när jag blir vuxen! Jag gillar verkligen det. Och med många barn menar jag ju såklart max 3. Haha.

Sen ska det ju såklart bli hur mysigt som helst att träffa alla släktingar bara från västerås och skultuna som jag inte träffat på ett bra tag.
Sist var släktträffen i Norge. Det måste ha varit nästan 5 år sedan nu. Så det är väl bara naturligt att det blir en i Sverige nu.

Så ..here we go.
Släktstämma (norska) i Västerås!

hurt

Ibland så..
Fattar inte hur jag lyckas!!

you lost.

Talk is cheap.

Action speaks louder than words.

-

Att göra det man sagt.
Att stå för det man sagt.
Att hålla det man sagt.
Att hålla sig till sanningen.

Motsatsen till lögner.

hej jag heter zigge

NEVER COMFORT ME WITH A LIE.

Hur ska man kunna lita på det som sägs när man vet om att det lika gärna kan vara en lögn?

måndagskväll

maggio sjunger sanningar för mig och snurreriet fortsätter.

Det var nog allt,
eller ja just det, jag har blitt med ny spis.

-

my world is spinning

Vad an denna jävla yrsel?!

söndagskvällsförvridenhet och en energi som tvärnitat på minus

Söndagskvällsförvridenheten kom tidigt idag. Och motorstopp för att bensinen sedan länge gått på reservtank.

Senaste 1.5 veckan har varit full fart framåt med energi och motivation. En sprudlande Alex som hade full tank har susat på utan att tänka på konsekvenserna, även fast jag till och med suttit och konstaterat att det är just det här som händer: men inser inte när det är dags att pausa, man kör på tills det är försent. Det är ju svårt att pausa och stanna upp när man väl har energin. Problemet är jag inte längre ser skillnad på full tank och när jag går på reserven - det är full fart enda tills det tar tvärstopp.

Så efter att jag flängt runt på senaste tiden, träffat folk och planerat och faktiskt gjort så sa det liksom crash idag. Tvärnit och motorstopp. En femminutersuppgift tar flera timmar och ingenting är glädjande. Saker jag har planerat och sett fram emot ger nu istället ångest och jag vill helst av allt bara dra täcket över huvudet.

Jag kanske ska inse det som jag redan vet. Jag kanske ska sätta det i praktiken också. Om man har haft full tank och tagit slut på den så är det dags att tanka på och ladda om. Det går inte att köra på utan bränsle. I nerförsbacke kanske man kan rulla sakta men säkert, men något som är hugget i sten är att livet är allt annat än bara nerförsbackar. Alltså borde jag inse att nu är det dags för vila. Jag har flängt. Jag har varit duktig. Nu har energin tagit slut och då måste jag tillåta mig själv att vila och ladda om.

Men till och med det känns jobbigt när motorstoppet kom som en smäll.
Till och med det känns som ett för stort steg.

Måste lära mig att inte rusa. Att ta ett steg i taget.
Måste lära mig att inse att det är dags att ladda upp redan innan tanken står på minus.

perspektiv på saker och ting.

Saknas.
Behövs mer.