JAG ÄR KLAR.

Bittersweet

orättvisa ostskivor

Försöker ju göra räääätt

this year, a never ending story

I söndags blev det akuten, stelkrampsspruta och nu antibiotika i 10 dagar. 

Mår under omständigheterna bra.

Hoppas att detta hände pga universum tänkte att vi kan väl passa på att slänga in allt skit i detta år, så att nästa år kan bli perrrrrfect.

25 år tillbaka i tiden

Sitter på biljardsalongen. Den nya salongen. Firar Malle som fyllt 70år. Vart fan tog tiden vägen?

Ett av mina finaste barndomsminnen är när Malle lagade korvstroganoff med ris till mig. Med rårivna morötter inblandat i riset. Jag som avskyr morötter. Det var det godaste jag någonsin ätit. Självklart på biljarden. 

En stor del av min uppväxt spenderades på biljarden. Och trots att det gått nästan 25 år sedan jag lämnade den här världen (och min bror intog den för att sedan erövra den), trots att det är en ny salong, i en annan del av min barndomsstad, så är det mesta sig likt.

Jag ser ansikten som är välbekanta från mina tidiga år, men jag har ingen aning om vilka de är. Trots det känner jag mig så ofantligt trygg i den här miljön. Det är respekt och kärlek och familj ut i fingerspetsarna.

En kan orda för att en biljardsalong inte är en bra miljö för ett barn som inte blivit tvåsiffrigt än. Jag ordar om motsatsen.

Nog om det. Fina Malle har blivit 70år och gillar fortsatt att laga mat. En kockkniv och presentkort på spa. Ingen är äldre än den gör sig.

Jag och bror såg kronhjortar på vägen och julen är här.

sm-gulden haglar

 Just det, lillebror tog SM-guld igår igen. Nu haglar dom. Finns det någon som rår på honom i Sverige? Verkar inte som det... Bästa!

älskade du

 

+++++

Kameradräll nedan från senaste fartfyllda tiden med många dansanta nätter med bubbel och fina människor. En hel del event och födelsedagsfiranden. Tyvärr missade jag Pyrets 12-årsdag men han blev firad fint på sitt håll<3. Har också varit helt orimligt mycket bakning och för att inte glömma den helt sinnessjuka vurpan jag gjorde som gjorde att allt flög, inklusive mig själv och folk som fick bära mig av vägen (::::

lilla kroppen

Då var det dags för säsongens sjuka - halsfluss och feber. Oh well, hellre nu, än i slutet av månaden<3

did i just..?

 Omg, tänk att jag sjung karaoke förra helgen. Det trodde jag skulle ske först över min döda kropp. Men i rätt sällskap så, då kan vad som helst hända.

Sen att kvällen slutade med att min ska gick i två bitar, den silvertejpades (eller snarare gul eltejp) och en viss bartender frågade om jag köpt skorna på Shein eller Rusta, det bjussar jag på ...hehe

pricken över i:et

är på plats nu

Bam

but when you think too hard eventually it starts to hurt

brain x-ray

Idag har lilla hjärnan fått lite extra uppmärksamhet

dödens dag

Inte för mig. Men för många andra.

Heeelt sjukt

Min domedag närmar sig. Inofficiellt fredag, närmre bestämt.

2022

Jag var tvungen att ta in det enda som odlats på balkongen denna sommar. En enda enstaking blev det. Och snart är den mogen. Slutet av november. 

Jomen, allt är precis som vanligt (::::

hej cykeln

happy me

om 1 år

Kommer jag vara stolt över denna dag

juste

imorgon står jag upp för alla tjejer

Må det bära eller brista,

Tack mamma

ändå

Förhandlingar vars rubrik borde heta Let's agree to disagree

Lärt mig så ofantligt mycket under senaste tre månaderna

lycklig tjej

...när utöver alla artister en hemlig gästartist visar sig vara winnerbäck. Drömmigt

varför just NU?

on eller off

Är det dom enda lägena jag har? Önskar att jag hade mer av ett mellanting? Eller önskar jag det? Eller är det vad som passar in i vårt samhälle bäst? Hmmmmmmm

pepparkakslukt everywhere i go

Nu smygbörjas det hej vilt i denna stad och inte mig emooot

europaspel here we come

laserdome

Helt och hållet glömt bort hur ORIMLIGT jävla svettig man blir av laserdome!!

Också glömt hur jag har en högst skev självbild av hur grym jag är och dödar allt och alla och sen visar det sig att jag är sjukt jävla kass och typ varit mer död än levande:))))) Ska nog inte bli militär...

underbar vecka

Har mitt i allt kaos haft en underbar vecka som varit fullspäckad deluxe. Rundar av den idag med sista hemmamatchen för säsongen och lite söndagsbubbel.

då har det börjat...

Domedagsklockan har börjat slå

Vem som lever vidare efter den vet endast få

wow

Shit vad mörkt det blev på en helg bara

long time no see

dagens stammis

Älskar att lokala sushistället har lärt sig min beställning innan jag öppnar munnen

"Lax och avocado med två extra bitar, inklusive soppa, ta med??"

Eh... Ja, precis. Tack!!

:D

aftonbladet also said it

När man vaknar upp till denna "nyhet".

NOT EVEN A JOKE (:::::

2022

Jag har faktiskt inte hört någon uttrycka orden att detta är deras år! Jävlar vilket bra år! I år är mitt år! 

Snarare motsatsen. 2022 verkar ha varit det värsta året på länge, för ovanligt många i min omgivning. 

Lägg till lite pandemi, krig, hot om kärnvapen, naturkatastrofer och pricken över i:et är komplett för länge sedan.

2022 har länge jobbat sig upp mot sin kulmen med än sjukare händelser än föregående och uttrycket "nu kan det inte bli värre" knack knack ta i trä osv, har motbevisats om och om igen. Senaste veckan bland det sjukaste och mest otippade.

Ingenting förvånar mig längre. 

Inväntar typ ett meteoritnedslag på baksidan där aliens kliver ut. Så verklighetsfrånvänd är 2022:s vardag numer. (:::

Oväntat osentimal och når inte riktigt känslorna kring allt. Tror bägaren är full sedan länge. Vad som händer härefter kommer liksom inte nå någon känslomässig reaktion. Det får inte plats längre. Ändå skönt.

Men mormor, jag vet att livet har sin gång och så vidare, men jag har ändå svårast att acceptera förlusten av dig. Saknar dig så det är löjligt.

SKÖR

tiden går så saaaaaakta

När man väntar på besked

Liv Strömquist said it

BAM!

Bomben är ute. ÄNTLIGEN.

Återstår resterande och det kommande oväntade tsunamiflödet. Låt mig uppdatera om förödelsen efter detta om cirkus en vecka...

nu ska det ut

Så nervöst!!!!!!!!!!!!!

Dör

och jag kämpar varje dag

med att försöka förstå. Jag förstår inte. Vill inte förstå. Vill inte förstå livets gång. Har så jävla svårt med avsked. Det är som att jag grundar min identitet på det. Hon som inte kan hantera avsked. Jag känner mig hemma i det. Men vill kunna förstå, vill kunna hantera. Men gör det inte. Ångesten är stundtals total.

Men jag har hittat ett nytt sätt, en slags tacksamhet som jag lutar mig mot när det stormar som värst. Tacksamheten över allt som varit.

Tacksamheten över dig.

Jag älskar dig mormor

(bilder från din födelsedag 2017)
 

welcome to the family

äppelpaj och mango

Senaste månaden har bjudit på otaliga restaurangbesök och förra veckans mysigaste var helt klart röda huset.

Mina smaklökar var på topp denna kväll!

Jag hävdar stensäkert att en burrata smakar äppelpaj (så mkt att E håller med!) men blir snabbt korrigerad av bartendern att den smakar kokos. Hehehe

En stund senare och jag får frågan vad den orangea frukten på tallriken är. Jag svarar så självklart att det är löjligt att det är mango (och eftersom jag hatar mango så har jag såklart inte smakat). Samma bartender (såklart att det skulle vara exakt samma person) går förbi exakt då, harklar sig lite och ba "hrmmm, PERSIKA".

(((((:::::::

Lita alltid på mig<3333

första höstmånaden

Jag har för varje timme och dag som passerat gjort allt för att förneka det. Att vi är inne på den första höstmånaden - och dessutom en ganska kylig sådan.

Jag stretade emot augustis superkalla sista dagar och vägrade trotsigt ta på mig något som ens kunde påminna om ordet ytterplagg. September gjorde entré och jag fortsatte gå i sommarskor.

Nu har mer än halva september passerat och med det även några tunga datum jag fasat för i mitt inre.

Men även jag kan se vett till slut. En jacka har åkt fram. Kängorna har åkt fram. Mörkret kommer allt tidigare och det skymmer innan jag kommit hem från jobbet. 

Idag var första dagen jag reflekterade över att gula löv ligger blöta i drivor utanför fönstret. Jag gav upp - och nu har sommarkläderna dömts bort till förrådets dunkla rum.

Oh well, det kommer en ny vår - en ny sommar. How about att vi startar nedräkningen exakt NU???? 

Perfekt!

GRATTIS MORMOR 82 ÅR < 333

Tänk vad gammal du hade blivit dag! Jag hade så unnat dig det. Min supermormor.

Saknar dig som aldrig förr

6 months

And i know that you didn't know.

But every day counts

ödesveckan

Som aldrig tog slut. Där resultaten aldrig kom.

Omg

...trodde jag

Aldrig varit med om sådant antiklimax

knappa timmen kvar

VALDAG OCH DERBYDAG!!!

Fotboll hela dagen och valvaka inatt. Let's go!!!

jag har röstat!

tisdagens aktivitet

HELT SLUT efter senaste veckans turbulens. Ska bli spännande de kommande veckorna. Många riktningar som ska sättas.

Just nu ett glas vitt och livestreamning av lillebror som spelar världsmästerskapen i ten-ball i Österrike. Hur jävla fantastisk är inte han? VÄRLDSMÄSTERSKAPEN. Ni hör ju. Det är nivå!

hotel night <,3333

 craycray day

wake me up when september ends

Alltid

veckorna framöver

Kommer sätta en helt ny prägel på mitt liv. Behöver bestämma mig för vilken riktning jag vill att det ska ta..

2022

När jag inte trodde att det gick att bjuda på ännu fler helt sjuka och surrealistiska upplevelser a la "det här MÅSTE vara en dröm, det är för sjukt för att vara sant" så fortsätter du att leverera dom på fat efter fat.

Vad fan sker?

aldrig vågat somna när allting känns bra

jag har aldrig vågat hoppas att du stannar kvar
jag går sönder när jag känner dina andetag

jag har aldrig vågat lova att jag stannar kvar
för varje gång du rör vid mig så faller jag

ÄNTLIGEN LASSE!!!!!!

Ikvällikvällikväll

För många år sedan sist

+++++

minns du när vi var små,

sagorna vi trodde på

allt du önskar kan du få

blunda och kom ihåg

för livet är svårt som det är

ska vi dela det så ska det va

med nån som gör det finare

BUBBLORNA!

Sommarens drink (som inte ens är någon regelrätt drink) utsågs i början av sommaren rätt och slätt till bubbel

Sommarens självklara dryckesval 2022. Loving it!

recap:

Okej så i övrigt så har jag under senaste veckan:

- Gått närmre 30k steg under en dag. OBS ej frivilligt!

- Haft helt galna kvällar och nätter där en av dom började i skanstull för att sedan gå till slaktis och senare in till city, och efter det söderut igen till rågsved och efter det in till hornstull. Förstår inte ens hur det tidsmässigt gick till

- Badat VARJE dag

- Fått för mig att köpa ett en-veckas sl-kort eftersom jag ändå alltid åker tunnelbana och köper engångsbiljetter och det är ju som bekant svindyrt och onödigt. Sedan lyckats med bedriften att inte använda kortet en endaste gång (:

- Lagt aaaalldeles för mkt pengar på taxi (och engångsbiljetter?)

- Lyckats vända på dygnet så mkt att jag har svårigheter att somna innan 0530

- ÄNTLIGEN hämtat ut mitt körkort som jag lyckades skaffa efter hot om att mitt körkort skulle dras in helt och hållet - då blev det jävligt snabba puckar

- Tappat bort mina hemmanycklar (::::

Sommaren, jag älskar dig!

.

Det här året slutar alltså inte vara fullt utav helt sjuka livsomvälvande situationer.

Jag kan inte ens få ner detta i ord, allt är för märkligt

SKÄMSKUDDE OCH FINT

Blivit uppraggad tre gånger senaste veckan, mitt på ljusa dagen, helt random.

Fint. Men ändå JOBBIGT haha. 

Klassikern när de får dissen levererad är "man måste ju ändå få försöka". Och det måste dom ju, haha. Hedersvärt och modigt ändåååå

ångest

Fick ingenting som är en så stor ångestutlösare för mig som döden.

Fy faaaaan

ZIGGE HAR FÅNGAT SIN FÖRSTA FÅGEL!!!!

Idag är en stor dag!

Time flies and they grow up

taking back my neighbourhoods

Idag utgår vi ifrån gamla jobbkvarter till nya områden - bubbel på det?!

SMILE

Äääääntligen en fin tand igen, nu ska gaddarna visas upp för fullt under semme pt2

FÖRSTA FÖRLUSTEN

Kommer när man minst anar det.

Värnamo?????

Well, uppenbarligen en första tid för allt

:)))))?!

jag har letat överallt efter dig

jag har letat överallt efter dig

går i sommarskor på vintern

aldrig förberedd på nåt

och hjärtat slår tills det knappt finns nåt kvar

jag har vart överallt i den här jävla stan

och jag förlorade dig här

men jag minns inte var

var försent när jag märkte det

men det var nånting i ditt andetag

minns du nåt vi lova?

minns du nåt vi sa?

här går folk och dom lever sina liv

det där skulle varit du och jag

du kommer sakna mig mindre och mindre

det är snart nån hos dig men inte jag

du kommer sakna mig mindre och mindre

tills du har glömt mig

en vacker dag

5 meds

 Att gå på fem olika typer av mediciner - känner mig som att jag är 89år haha

Har inte ens tagit covid dos 3 än pga får inte.

Men jag lever ändå! Livet. Bra fint osv. Imorgon kväll är det dessutom långsemme. Vilken lyx va!

+

Förra helgen bestod av glassprovning i hornstull (rekommenderar massa!!!), massa sol och härligt sällskap, bubblor i rålis, bajenmatch (vinst 3-0, ännu ingen förlust för min del!!) och direkt efter sverigematch (vinst 5-0) och en öl eller sju heheh.

Fin fotboll senaste veckan. Kvarten var nervbitande och är redan nervös inför imorgooooon.

4 arbetsdagar kvar till långsemme<33

kunde inte sagt det bättre själv

dagens bestyr:

- Gå upp

- Dricka kaffe

- Åka iväg till solig uteservering

- Dricka bubbel

- Äta råbiff

- Svettas ihjäl pga soool

- Dricka öl och öl och öl

Ni hör ju själva, hur bra söndag??

oh those summer nights

JAAAAAHA OK MUNSÅR

Som ett brev på posten.

Tacka gudarna att det var 2.5år sen sist iafl

Mvh

Världens största munsår :))))

wowowowow

 Finallyyyy ny soffa :DDDD

4.

 Four month and counting.

Ingenting har hänt och allting har hänt. Det känns som igår. Det känns som ett annat liv. Vem var jag då? Vem är jag nu? Samma och på ett annat plan inte alls likadan. För mycket har hänt, sedan dess.

I början intalade jag mig själv att det var för att du helt enkelt inte visste bättre, inte ville bättre, inte såg bättre. Nu ser jag något annat. Nu ser jag att du inte kunde bättre, för kärleken fanns inte där.

Jag har aldrig upplevt en sådan kärlek jag kände för dig. Jag önskar att du någon gång får uppleva den känslan.

Fyra månader. Över 100 dagar utan dig. Jag börjar vänja mig.
Jag börjar glömma. Det är tacksamt och läskigt.

Men jag börjar också bli tacksam för allt vi hade och allt du var för mig. Inget ont i backspegeln.
Hoppas du mår bra.

jag tror jag lärt mig flyga nu, utan vingar som du sa

 https://open.spotify.com/track/4SLYrBfzgbLmiEdoKajyHL?si=cf792b1f02364226

när man kommer på sig själv

När det är så mycket folk överallt som gör i ordning sig, man får knappt plats och en spontan tanke uppstår "äh, jag åker hem till mormor och duschar och gör i ordning mig där istället". 

För att i nästa sekund komma på att alla är i vägen, där, ditresta, för att göra i ordning sig, för din skull. För att gå på din begravning. För att ta ett sista farväl. För att säga hej då - till dig. 

Till dig, för att du inte finns längre. 

Samma anledning som gör att jag inte längre kan åka hem till dig och göra iordning mig.

För att du inte finns längre.

Mormor, det är alldeles för overkligt. Vet inte när jag kommer förstå. Om jag någonsin kommer förstå.

Jag älskar dig

semester pt1

Nu är den över för den här gången. Men jag har hunnit med massvis och det har varit sommar och det känns som jag har gått igenom alla känslor man kan gå igenom under dessa två veckor. Födelsedag, midsommar, vinkvällar, barfota sommarnätter, skärgården, luftgevär, klubbnätter, nära familj och avlägsen släkt, begravning, plocka massa massa massa bär, en helt okej solbränna och läst ut två (snart tre!) böcker. Och såklart blivit sup-ägare. Och badat massor, i olika städer, i sthlms innerstad och sthlms ytterstad. Så nu är det dags för jobb igen. Kan inte säga att jag är speciellt taggad på det. Men vet ni? Det är bara tre veckor. För sen är det semester pt2 och den är ännu längre än den här första semestern :DDDD. 

Nedräkningen har redan börjat!

JUST DET

 Jag har blivit SUP-ägare :D

Så nu kommer ni mest hitta mig på en SUP någonstans i något vatten, förhoppningsvis, hehehe

i'm just saying

Det är fan ett under om jag överlever den här veckan.
En vecka fylld av så mycket ångest, minnen, känslor, liv och död och ångest igen.
Vad som varit, vad som ska bli, vad som aldrig kommer bli.

Jag undrar alltid, vart är jag om ett år?
Inte här, i alla fall. 

Och just nu, just här,
är det väldigt tacksamt.

Årets sommarutmaning:

Så en alldeles lagom varm dag så utsedde jag sommarutmaningen år 2022!! Here it goes:

Om man lyssnar på något av sommarpraten (kl13 varje dag fyi) och återfinner sig själv i närheten av vatten så ska man ta ett dopp, dvs hela sig, varje gång det spelas en låt under avsnittet.

Genial idé!!!! Tyckte jag. Tills jag insåg att det är cirka 13-15 låtar per avsnitt........

Well, jag lyckades med bedriften under ett helt avsnitt. Ångrade mig redan efter typ 4 låtar. Men jag har således klarat av typ alla dopp för resten av sommaren - OCH måste ha klarat något slags rekord i antal dopp under kortast tid!!

Frågan är om du klarar det?!!! 

i beg your pardon

I could sing you a tune and promise you the moon
but if that's what it takes to hold you
I'd just as soon let you go
but there's one thing I want you to know
you better look before you leap, still waters run deep
and there won't always be someone there to pull you out
and you know what I'm talking about

so smile for a while and let's be jolly
love shouldn't be so melancholy
come along and share the good times while we can

along with the sunshine
there's gotta be a little rain sometime
I beg your pardon
I never promised you a rose garden

ord kan aldrig beskriva det jag känner just nu

 

när man glömmer mobilen på en ö

 ...ja, då får man klara sig utan den ett tag!! :D

Kan tänkas att jag knappt nås ett par dagar framöver - men det löser sig!

vare nån som sa

SEMEEEEEEEESTEEEEEEER

#brist

Skönt att när man undvikit läkaren i mångamånga år och tillslut inte kan undvika längre - skönt då att proverna faktiskt visar på FEL.

Fel går att åtgärda!

5 days left

Av mitt 33-åriga jag.

Bam

Countdown is on

Tre dagar kvar till midsommar!

Tre dagar kvar till semme!

Bambambam

FANTASTICO

Så igår tog min bror SM-guld i 8ball och idag tog han guldet i 9ball. Och i april plockade han det i 14-1. 

3 SM-guld i år!! Äger biljardsverige!!

Fan vad jävligt grymt superbt aaaaasduktig han faktiskt är<333

tunnelseende och beslutsamhet deluxe

Ett jävlar anamma utan dess like

kan säga det varje varje dag

JAG ÄLSKAR SOMMAR!!!!

3.

människor man kan lita på

Enda som betyder något.

För mig gör ni livet.

För mig är det ren och skär lycka.

Pluset

ojrååå, där ligger visst jag och får massage. Med tshirt pga sönderbränd:))))

lajf och andra stories

Tillbaka i Sverige och när alla tycker att det är supervarmt så springer jag runt lite frusen och jämför såklart med 30+ värmen. Ändå väääldigt skönt att vi slapp kaoset på Arlanda just när vi åkte, trots att vägarna var avstängda och Arlanda Express inte gick (otrolig tur faktiskt!).

Dagarna bara rullar på och det ena avlöser det andra. De senaste månaderna har kantats av ett massivt schema där det ena avbokas för något annat viktigare som måste få ta plats i vardagen, vare sig det är roligt eller tråkigt. Vet inte vart veckorna har tagit vägen. Stora händelser avlöser varandra och jag hinner varken smälta eller bearbeta allt som har hänt de senaste månaderna. Har det ens hänt? Verkar så sjukt. Hade jag vetat för ett par månader sen allting jag skulle gå igenom de kommande månaderna hade jag inte trott på det. Det hade varit ett skämt som varit för grovt för att tro på. Fast livet händer och så står man mitt uppe i allt och tar sig igenom det på något sätt ändå, med skrattet och tårarna om vartannat.

Inte helt osökt påminner det om en vår för 7 år sedan, då i princip exakt samma händelser utspelade sig. De säger ju att livet går i 7 års cykler, men detta verkar lite för orimligt likadant för att vara verkligt. Men med de erfarenheterna i fickan så går detta nog fint.

Behöver bara lite tid för återhämtning, för att smälta allt som händer, för att förstå riktning och vart jag är på väg, och vart jag har tagit mig. Eller behöver jag det? Det kanske bara är att köra på?!

Senaste månaderna har varit körkörkör och jag har på ett sätt känt att jag har levt som aldrig förr. På ett annat sätt har det känts overkligt, som att jag står utanför och tittar på en film på någon annans liv. Ska bli spännande hur man ser tillbaka på den här tiden i sitt liv. Lite svårt att avgöra när man är mitt uppe i det.

Men livet ändå, ni vet. Och sommar! Bra grejjjjer

kul förej

JUNI

En vecka in i juni och jag förstår ingenting - vart tar veckorna vägen? Dagarna bara swishaaaaar förbi. Snart är man hundra och ba ojjjjj vad hände

Men juni!!!!!!! Vad jag älskar dig!!!!!!

Det blev sommar och grönt på en vecka. 

Äntligen. 

Min månad.

Luften är varmare och kläderna blir lättare för varje dag. Staden, och alla tåg, fylls av livssugna och övertaggade studenter och småttingar som skall uppleva sitt livs första sommarlov. 

Idag möteeen. 

Inte lång tid kvar till semme nu:)))))

home sweet home

Fast jag hade gladeligen stannat borta längre och levt på öl och stränder.

Snittade dock strax över 20000 steg per dag, så man kan ju nästan kalla det en hälsoresa!

CERVEZA €1

Livet

+++++

 

when in distress; travel

Upptäck nya saker! Upptäck vad som är viktigt! Upptäck vem du är i hela stora vida världen!

Mormor - detta är en tribute till dig!

-

Gerd Karin Sparrenlöv (fd. Svestad)

† 400917-220531

Tack för virvlarna i håret, mormor
Tack för allt

   

jag lovar hålla i den

det gick så himla fort
allt vi sett fram emot
det bara försvann som en sommar som regnar
allt det som bara är
gud vad jag saknar det
byttes mot oro för mormor och pengar

vad händer nu med mig?
det är sånt man frågar sig
inte så lätt när allt ändras på riktigt
men mitt i allt tumult
finns nåt värdefullt
vet mycket mer nu, om vad som är viktigt

det tar ett tag, det är så det är
och dagen när vi är tillsammans igen känns rätt främmande
men imorgon är vi närmre den

det kommer en tid efter den här tiden
det kommer ett liv att fylla på med liv
för drömmar vi trodde var för stora
vi skålar för dom som vi förlorade

det kommer en tid efter den här tiden
jag lovar hålla i den

linnea henriksson - det kommer en tid

älskade lilla mormor

Idag jobbar vi minut för minut. Och cirka 60 minuters sömn inatt då jag blev hämtad från sthlm till dig mitt i natten.

Det enda jag vill är att du ska må bra<3

sömnochsömnochsömn

 Senaste tiden har mitt liv kantats väldigt mycket av sömn. Och yrsel. Och dålig syn. Och en rad andra fenomen. Igår fick jag ta taxi hem från jobbet pga kunde knappt gå och stå. Tur var väl det att en taxi bara kostade 40kr när tunnelbanan kostade 38kr. (Jajjamän, så nära bor jag jobbet vettu!).

Anyways, efter otaliga timmar sömn tog jag mig upp i ett par timmar, för att sedan sova 15h till.

Men under de vakna timmarna lyckades jag ändå börja och läsa klart en bok. Sträckläste enda till sista sidan. Fick en gråtattack - så berörd blev jag av den. Sedan var det åter till sömnen.

Idag har jag mått tipptopp och inga spår av någonting alls! Heja min kropp - du är så normal:))))))

timmeförtimme,dagfördag

 Den här våren har varit alldeles för mycket timme för timme, dag för dag. Å ena sidan är det väl någonting som folk strävar efter, att leva mer för dagen, att fokusera på här och nu. Men det är väl egentligen när det kommer till helt andra tankebanor, när det är något valbart, i kontrast till att hela tiden tänka sen.

Denna våren har inte varit så. Denna våren har varit timme för timme, dag för dag, för att överleva, för att se om man tagit sig igenom nästa minut, nästa vecka. Alltför mycket läkarbesök, alltför många som ligger på sjukhus, alltför många hemska besked man inte vill lägga på någon.

Vet inte hur många gånger jag hört orden uttalas "timme för timme" under de senaste månaderna. Både av mig själv och de i mitt vardagliga nära liv.

Nästa vecka är det juni. Min favoritmånad på hela året. Tack som fan för det, i alla fall. Men än är det ett par dagar kvar. Vi tar det som vanligt då, timme för timme - dag för dag.

Någonstans där framme finns det ljusare tider.

morfar 100 år

 Idag morfar så skulle du ha fyllt 100år. Det är 8 år sedan du lämnade oss och på ett sätt känns det som än längre sen. På ett sätt var det också än längre sedan. Efter din stroke blev du dig aldrig lik igen. Men de minnen jag minns mest och bäst från dig är Pricken, och hur din bil alltid luktade hund. Brunbrända ben, högt gräs, fånga syrsor på ängen och massa massa bad. Alltid kakor.

Tänk att det idag är 100år sedan du föddes som en liten bebis. Sjukt.
Tack för alla fina minnen, tack för massa härliga somrar, och tack för att du gav mig påskminnen för resten av mitt liv. Hantverkarsidan har jag ärvt både från din sida - och mormors. Dubbeltack.

gamla hoods och 23 grader ute

Lyckaaaaaa

veckans kommentar

"SHIT vad du börjar bli gråhårig!!!!"

....tack mamma:)))))))))))

fever-girl

Febrig tjej på bild, men det syns knappt va?!??

daysanddaysanddays

Galet vad tiden går fort och dagarna bara swishar förbi. Helgen var hektisk och fullproppad. Söndagen bestod av livets första derby och jag fann mig själv mitt i motståndarlagets klack på väg till match skanderandes snutjävlar, kastandes ölburkar mot polisen. En gömd halsduk och en ordningsvakts-eskort därifrån senare lyckades jag ta mig ut. Händelserik match med sex mål, två straffar och tränare som får kort. Ingen vinst denna dag. Fortsatt ingen förlust för mig i bagaget! Mitt i allt speglas sjukdomar fram och tillbaka överallt i min vardag. Döden är ständigt närvarande, och känslan av att ta vara på varje ögonblick gör sig påmind. Det är ljumna vindar ute och nästa vecka är det juni - hur sjukt? Sommartecknet kom imorse när jag vaknade upp till gräsklippande (!). Äntligen och wow. Imorgon blir det ett nytt läkarbesök som var oförskämt länge sen, och tanken är att min yrsel och dåliga syn ska försvinna, för nu är jag riktigt trött på den:). Sen kör vi roooligt jobb torsdag, fredag och söndag. Helgen bjussar också på ett superkärt återseende som var alldeles för länge sen.

Ni ser vaaaa, full rulle deluxe, och allting är alltid lite lättare när sommarn rullar in

andra sidan stan

Idag kör vi mötesdag all day long igen råå

derby

Livets första derby i söndags

P.

västerås.

döden

 Det har varit mycket tankar om döden senaste dagarna. Döden, avsked och avslut är ju något som jag bekant skyr och har väldigt svårt med. När allt detta gör sig mer påmint försöker mitt logiska jag bearbeta och finna mening. Men det finns ju ingen mening. Ibland är saker bara som dom är. Och jag gillar det inte. Så det letar sig in i varenda vrå av mitt jag, drömmar och tankar. Gillar. Det. Inte.

känslan

 När man cyklar hem mitt i natten, luften är ljummen och det liksom luktar sommar precis överallt. DÅ LEVER JAG

det var du

 också fnurlat på en sak. Som är helt ovärd att tänka på. På riktigt. Finns ingen mening liksom. Men tankarna snurar ändå, du vet.

Du vet att vi började ses igen efter ett av alla otaliga uppbrott ungefär när corona bröt ut. Lite mer än 2år sedan. Och som jag försökt säga så har vi alltid gått i cykler. Cykler som blir lite större, lite längre, för varje cykel som går. (Även om den snurran är bruten nu). Senaste cykeln påbörjade vi alltså då, när covid bröt ut i hela världen. Då påbörjade vi den längsta och lugnaste vändan vi haft mellan oss.

Visst kan en tänka att det var den längsta och den lugnaste just pga corona. Just pga inga stora yttre påfrestningar. Men en kan också hävda att det är då en relation går igenom det verkliga testet - hur klarar det sig i det verkliga livet, i vardagen, i katastrofen. Det där att bara vara vi, har ju aldrig varit något problem. Det var det inte nu heller.

Så det är lätt att tänka att det var de yttre påfrestningarna som var boven. Men jag kan ärligt tänka att det inte var så enkelt heller. För likväl som våra cykler blev längre, desto bättre blev vi också på omvärlden. Det var inte längre problemet.

Det var något annat. Det var du. Du som inte ville deala med vad det var. Du som inte ville erkänna vad det var. Det var du du du. Det gör  mig så jävla ledsen ibland. För du gav upp. Du kanske redan var borta för längesen. Men jag var inte det.

Jag såg oss så mycket längre, så mycket mer, så mycket mer utvecklade, så mycket mer erfarna, med så mycket mer minnen. Vi, som så mycket mer. Men jag hade en känsla av att du inte ville något av det. Du ville vara klar. Du ville inte utvecklas. Du ville vara nöjd. Nöjd med något som inte fanns.

Och mitt i allting när världen började ordna upp sig, släppa till om man så vill, eller i alla fall återgå till någon slags mer verklighet, så försvann du.

Det får mig att tänka att du är feg. Det får mig att tänka att du kanske ville något annat. Det får mig att känna mig utnyttjad i en värld av tristess och vardag när fester och vardagsöl med random peeps var långt borta. Det får mig att tänka att du gav upp och aldrig kunde se vad våra utvecklade sidor kunnat blomma ut till.

Förmodligen spelar det ingen roll. Förmodligen är du den du är, som du så fint gillar att påpeka. Förmodligen har du ingen lust att göra någonting för någon slags förbättring. Du är en man av din tid som vill att omvärlden skall anpassa sig efter dig och tycker att allt annat går att välja bort. Jag har alltid tyckt att det är ironiskt hur du av alla alltid varit intresserad av de val vi gör och vad de gör med oss, när du är den jag känner som mest faller offer för dom - utan att inse det själv. 

Men det är enkelt att ha tankar och åsikter. Svårare att vara i dom. Enklare att döma från utsidan. Och jag har alltid sett upp till dig, och har inget ont ord om dig att säga, varken nu, eller då.

Det är bara tankar som fnurlar sig fram och tillbaka och vägrar släppa greppet. Kanske är det enklare att skylla på någon annan. Och jag skyller på dig. Det var du. Du du du. 

Jag trodde alltid på oss.

tidsuppfattningen på topp

 Har flera gånger senaste veckorna reagerat på hur jag har exakt noll koll på vilken vecka, månad, dag, det är. Det är som att jag har slutat förstå tid. Jag fattar inte vilken årstid det är, än mindre roll har veckodag och helg fått i mitt liv. Vet inte om det betyder att jag blivit virrig, eller om det bara fått mindre betydelse.

Idag har jag exempelvis gått runt heeela dagen och tänkt "VAD MÄRKLIGT det är att det känns som att det är fredag, och så är det bara onsdag". 

...fick precis reda på att det är torsdag.

Trodde inte på det.

Var tvungen att kolla kalendern.

Det är torsdag.

Bra, då vet vi. Ni visste säkert redan. Men nu vet jag också. :))))))))

fridhemsplan

Kör vi möten nonstop idag igen rååå

dagens ord:

fryntlig

där sprack det

Hahaha jahaaaa där sprack nya telefonen mot asfalten! Oh well, går fortfarande att skriva på!!

fröken S

Ibland är hon tuffare, ibland är hon snällare, ibland flyter allt på. Jag gillar när det är tufft för det känns som att man är på kärnan då, där en ska vara. Men det är också ...tufft.

Emotionellt och fysiskt slut atm.

Senaste veckan har varit tuff rent tankemässigt igen. Saker blossar upp och nya känslovågor svallar in. De kommer och går. Men just nu, tröööött.

sömnklocka

Vilken helg! Heeelt slut. Skulle kunna sova två veckor i rad.

Note to self: Gå och lägg dig tidigt ikväll!

+

 i'll keep you safe

i'll keep you sound

.

Så vinststreaken är bruten. Men ännu ingen förlust!

matchdag

Måndag, urspårning på tunnelbanan och jag har sovit hela tre (!) timmar inatt. Men vad gör det, för idag är det match!!

Kommer säkerligen vara helt död imorgon, haha.

Idag är det sjunde matchen sen jag såg min första bajenmatch. Hittills har jag varit bortskämd med vinst på vaaarje match. Känns som ett helt okej substitut när Sveriges EM-saga i sommar aldrig blev av. Hoppas på sjunde vinsten ikväll!!!

zigge

snarkar så jävla högt

alla här i staden gillar skvaller så jag hör

tänker på allt ont, allt kan bli förlåtet

visst har mörka perioder genomsyrat året
ser på gamla bilder, brukade vara sår
men allting, ja allting, ja allting jag var
försvann där och då, yeah, du likaså

stänger av varje gång någon spelar vår sång
det här är överlevnad

det är klart vi bytte skepnad
och vi förlorade varann med några hundradelar
inget jag vill ha tillbaks
det är klart inget går i kras
det är klart det var du

kasta bort din blyertspenna, båda klär i bläck
skriver du mitt namn så kan du få mig nu direkt

så nästa gång vi ses
kommer jag att minnas för oss båda

vi kanske ses igen när vi är vuxna
och ligger som vi låg när vi var unga

men jag ska minnas för oss två
så bara gå

respekt förvandlas till avsmak

Trodde aldrig tidpunkten skulle uppstå för det, men antar att var sak har sin tid

skörheten bland det fina och fula

Haha, omåttligt skör idag. Ser något fint och ögonen tåras. Det bubblar inom mig och jag får svälja ner. Skörheten är fin, något jobbig och lite läskig.

omgomgomg

 Winnerbäck har äntligen släppt nytt album. ÄNTLIGEN

sena nätter, tomma glas

Vet inte vad jag får min energi ifrån. Måste vara ljuset och sommaren. Sprutan är tagen och kickat in. Vilken kväll igår! 

när hjärtat och hjärnan säger olika

saker styr upp sig

ÄNTLIGEN NY TELEFON!!! Alltid så skönt att starta om med en helt ny och ren variant. Och för jävla skönt att ha en telefon man kan skriva på igen, haha. I'm bacccck

Och redan innan jobbet har jag varit hos läkarn (äntligen frikort!) och dessutom varit hos Folktandvården. Nu ska framtanden fixas! 

Check check och check innan kl 09!

inte bara bror som är back

Tror cavan gjorde susen

cruising town

guess who's back?

Grattis min älskade älskade bror till att vara back in the game. Sm-guld idag och du är bara för bäst ❤️

let's go

Utanför dörrn för första gången sen förra lördagen - och det med besked! Givetvis är det också moln på himlen, men det gör ingenting. Idag startar vi födelsedagsfirandet för en fin vän i mina gamla hoods. Strandvägen, glashuset och cavalunch står på inbjudans första del och det ska bli skönt att få träffa lite folk igen.

Får se hur länge min kropp hänger med bara, är inte helt hundra än. Men cava löser allt va?

att höra sin egen röst

Så fort jag öppnar munnen så är det första folk säger "OJ, VAD FÖRKYLD DU LÅTER, HUR MÅR DU?". Det roliga är att jag själv inte ens hör det? Tycker jag låter som vanligt? Eller så har jag blivit van?

Lagom trött på att missa allt kul denna vecka och detta fantastiska, underbara vårväder.

Men snart så!!!!!

life on earth

Teamsmöte i snudd på 6h. Välkommen till post-covid-eran.

just arrived:

Nu är jag redo! Jag och svarta pantern (kan pantrar vara annat än svarta?) är redo för en cykelsommar. Nytt lås är inhandlat (snälla sno inte min cykel) samt en hjälm. Japp - en hjälm! Jag har således kvalificerat in som stockholmare på riktigt. Stockholmare har hjälm. Jag har hjälm.

Får se huruvida detta blir ekonomiskt lönbart då jag har en förmåga att flänga staden runt i vår kära kollektivtrafik.

Men skam den som ger sig utan att ha provat! Hjälm och lås redo! Nu ska jag bara bli frisk också.

incoming: new phone

Äntligen köpt en ny telefon!! Måste bara vänta på att bli frisk så jag kan hämta den också...

Det har varit så jäääävla irriterande att endast kunna använda min telefon när den känner för att jag ska kunna använda den. Som att den tagit över bestämmandet av mitt elektroniska jag. Måttligt road av att se den gå in på random program och skriva random grejer till random personer (: Lycka med en fungerande telefon som gör som jag vill!

luktsinne på vift

Från en kvart till en annan. Poff borta. Som ett magitrick eller för bra skämt. Jag har sniffat på allt jag kan komma på med stark doft. Ändå borta. Sjukaste känslan. Som när man vaknar på natten och armen har domnat och man inte känner igen sin egen kroppsdel. Något är väldigt off. Ett sinne är borta. Smaken är dock intakt. Trodde de hörde ihop på något sätt. Kanske inte? Oavsett en oerhört märklig känsla.

känns som vädret hånar mig

Googlar UV-index. Ändå bara 2 just nu i sthlm.

#frustrated

Detta är ingen kul sjukdom oavsett om det är covid igen eller om det är vanlig influensa. Ont i öron, hals, bihålor, feber, magen kaosar och hosta.

Inne på dag tre av att tänka "imorn är jag frisk".

Inne på dag tre av att vakna ännu sjukare än dagen innan. (:

Och jag har INTE tid att vara sjuk. Så mycket som händer denna vecka jag inte vill missa. Fullproppad med både roligt jobb och rolig fritid och för en gångs skull har jag sett fram emot denna veckan!!!! 

Tack livet osv. Massa sura känslor just nu. Hashtag frustrerad.

sjuuuuuk

Okej så jag antar att de senaste veckornas event aktiviteter, sena nätter, tidiga morgnar och noll sekunder över, tagit ut sin rätt. Idag vaknade jag med ont precis överallt och feber. Nooooooooooo

Men detta har gett mig tid att faktiskt starta tvn och insett att huvudskådisarna från två av mina absoluta favoritserier (downton abbey och homeland) spelar mot varandra i en ny miniserie?!!?!!! Bingetittande på g, yassss

+

det kommer en tid

efter den här tiden

jag lovar hålla i den

one month and counting

Sjukt vad tiden går fort

GLAD PÅSK

från mig och gullet

halvdag for the win!!!

Ut på äventyr. Skit i vädret. Nu är det leeeedigt!

fröken S saves the world

Och jag tror inte det finns en levande varelse som inte skulle må bra och dra nytta av att få en känga av henne, tvingas se sanningen i vitögat, möjligtvis sin världsbild lite korrigerad och en jävla massa kärlek och verktyg för att sig framåt. Det är smärtsamt och det är krävande, men jävlar - det är värt det! Recommend!

så mycket mys

you can call me bruise

Haha så jävla oklart hur jag lyckas, men mitt jääävla blåmärke som sträcker sig från höger till vänster över hela ryggen talar sitt tydliga språk. Tur att bikinisäsongen är några veckor bort!! 

vad vet dom här om riktig svärta? om att leva så man nästan brinner upp?

we don't do goodbyes

+++

Ehhh, igår fick jag hälsa på en Pyreneérhund?!!!! Dog typ

omg aprilväder deluxe

perrong efter perrong

Mina nya dagar består av att åka tunnelbanetåg fram och tillbaka över hela staden. Perrong efter perrong swishar förbi. Jag ser möjligheter och gamla minnen swisha förbi. 14 år i huvudstaden och mycket har hänt sen jag tog mitt pick och pack och bytte stad.

om jag blundar kan jag se det

jag kunde höra våra skratt när vi var gamla,
rökte spliff på våran uteplats, italien,
tomater från vår trädgård,
jag kunde höra barnen springa, där i trappen,
vi är trötta, men vi är glada,
jävla ungar, men dom är våra,
fan vad fina, ska dom inte sova snart?
en puss på pannan
kom ihåg att du är bra

vilken helg

Okej, så jag skrev precis världens längsta inlägg, poff borta, tack älskade telefon. Anywaaaays. Idag tog helgen ut sin rätt och jag har varit så jävla trött. Vädret har inte heller varit på min sida. Och inte telefonen heller för den delen. Den verkar leva ett varannan dag-liv just nu, eller kanske snarare varannan-minut liv. Inte favoriten just nu helt klart. 

I övrigt är det mycket som pågår nu, fullt upp, varje dag. Högt och lågt. Dessa otaliga oändliga möten fortsätter fylla mina dagar. Det är mycket roligt som händer. Och jobbigt. Rekryteringar, event och annat. Vi kör 6-dagars vecka den här veckan igen då!! Bara kötta!

Men dagarna blir ljusare och det det blir varmare för varje dag. Det blir lite lättare att andas för varje dag. Lite lättare att kliva upp. Men ibland så kommer dipparna. Jag försöker jobba på att släppa igenom dom också. Rädd för att belamra mitt innersta med något som inte kommer ut och kommer bli ett fult och oläkt ärr. Så jag försöker. Lite åt gången. Idag hämtade jag nycklarna i förrådet exempelvis. Ett steg i rätt riktning. 

Ena delen av mig vill bara fastforwarda flera år framåt i tiden, tills jag inte längre minns oss. Inte längre minns dig, och allt som var bra med oss. Allt som var vi, och allting, alla resor, alla minnen, alla vardagar och alla stunder bara oss emellan. Ena delen av mig önskar att jag totalt hade glömt det redan nu. 
En annan del av mig vill aldrig glömma. Aldrig glömma dig, mig, oss, vi. Det skrämmer mig att jag kan glömma det. Att det som var det bästa jag någonsin har haft, kommer bli minnen som kommer blekna och som sakteliga ska försvinna. Hur kan det vara så? Att någon som har varit så nära en, och som man har delat så mycket med - att de minnena bara kan blekna och försvinna? Det gör ont. Det skrämmer mig. Att ingen annan kommer förstå boink. Att ingen annan kommer minnas nakna snöänglar framför ett tåg. Att ingen annan kommer förstå att snusfläckar på kudden är något jag ser på med kärlek. I alla fall dina. Men det är som det är. För att om några år kommer jag säkert själv ha glömt. Minnen bleknar.

Och vi har bara ett liv. Ett liv som man ska spendera med en person som vill vara med en. Och det är det jag försöker intala mig själv. Att jag förtjänar någon som faktiskt vill vara med mig. Någon som faktiskt tycker om mig för den jag är, alla mina fel och brister. Tycker om mig, trots dom. 

Men du är inte heller perfekt, det är ingen. Och jag önskar dig bara gott - så jag önskar att du lär dig att våga satsa. Man förlorar ingenting på det i slutändan. Sluta vara feg. Sluta dra, fly och få panik så fort någon eller något frågar om en riktning. Det är en sida hos dig själv du knappt vill inse att du har, och det gäller inte enbart relationer. Så om det finns en sak jag önskar dig i livet, så är det att du kommer underfund med det.

Men det suger. För du var min. För du var det bästa jag någonsin varit med om. Jag vet alla olikheter som kan finnas i ett förhållande, och jag vet hur mycket man kan störa sig på småsaker, och jag vet hur mycket man kan tjafsa om strumpor, städning och whatnot. Jag vet allt det där och jag vet att du aldrig fick mig att känna så. Och du om någon borde ha fått mig att känna så. Men dina snusfläckar mig att le. Jag såg också något som du aldrig såg i oss. Och jag hoppas du någon gång i framtiden kommer att uppskatta det vi hade, trots allt. Att du kommer inse hur bra vi var. Och jag hoppas att du någon gång finner någon som tycker om dig en tusondel av vad jag tyckte om dig, då kommer du klara dig bra. 

Men jag tror fortarande att ditt livs största misstag kan vara att du lät mig gå.

Och jag önskar att jag kunde säga allt det här till dig. Men detta är mitt sätt att lätta på locket. Mitt sätt att få alla känslor inombords att pysa ut. Att hantera att den jag har spenderat större delen av de senaste fem åren med bara är poff borta. Jag undrar så hur du mår. Jag undrar så hur det går med allt i ditt liv. Men jag respekterar dig och jag skulle aldrig i mitt liv vilja vara med någon som inte ville vara med mig. Så jag sitter här i hemlighet och önskar att du mår bra. 

när man skriver jordens längsta inlägg och telefonen bestämmer sig för att flippa och deleta allt (:

OM JAG JOBBAR I HELGEN?

ABSOLUT INTE! Första lediga helgen sen 11 mars. Obs inte ett första aprilskämt.

Och min telefon har börjat fungera (tillfälligt?) igen. Litar inte på att det kommer hålla länge, så scoutar mobilmarknaden på vad nästa, svindyra, inköp blir!

Jag överlevde denna veckan också, med oändliga (mer eller mindre) jobbiga samtal och möten. Stolt!

Och hörrni, det är april!!!!! ÄNTLIGEN

Okej ov  så min skärm har  tflippat totalt

Kan rj sjmkriva längre

Dator på jobbet

Man får ringa om man

Vill nå mig

flängaren

Ytterligare en dag då jag flänger över halva och hela staden. Mötena är inte slut än, så det är bara kämpa på.

Ibland går det bättre, ibland går det sämre.

Älskar mina hörlurar.

.

ögonblick som lämnade min stämma stum
men ibland sägs de viktigaste sakerna i mellanrum

bye bye fina tider

alla tankar talar

och alla minnen vill se på

men ditt livs största misstag kan vara att du lät mig gå

hov1 - mitten av september på repeatrepeatrepeat

känslomänniska

kommer aldrig sluta känna det man känner när det bränner

kommer lyssna på mitt hjärta tills jag dör

VÅR

Så för exakt en vecka sedan så var det vårdagjämning - dagen då dagarna börjar vara längre än nätterna.

Och inatt var natten vi ställde om klockan, och förvisso förlorade en timme, men till sommartid!! Och dagarna blir ljusare längre.

Ni förstår ju själva vad detta betyder! Våren ÄR här. VÅREN ÄR HÄR.

Skitsamma i blåst och kallhet och kanske en sista snöstorm! Våren! Ljuset! Nu börjar tiden att leva igen! Äntligen!!

drömmen om fotbollsVM ett steg närmre

Yasssss

hektisk vecka och sprutdags på g

Märks tydligt när man kommer på sig själv med att ha glömt bort att äta senaste 42 timmarna.. behöver verkligen en skalman-matochsovklocka!!

Dåååå fortsätter vi mötesveckan idag då!

Kämpa.

Har jag överlevt en vecka framåt i tiden är jag väldigt stolt över mig själv! Prövningarna fortsätter.

sämsta natten

Inatt var ingen bra natt. Och idag är en tuff dag.

Solen skiner och idag har det precis motsatt effekt. Paniken börjar flöda.

Tuff dag med allt inbokat idag. Samtidigt som ångesten kryper fram ur skuggorna. Har ganska bra kunnat hålla den i schack. Men icke idag.

Vill bara krypa ihop i en famn och bli klappad på.

När saker händer är det ju dig jag vill höra av mig till. Få berätta. Min trygghet. Som alltid lyssnade. Stöttade. Peppade. 

Nu när allt är tufft, på betydligt många fler plan än vanligt, är det ju dig jag vill höra av mig till. Som vanligt.

Men inget är ju som vanligt

mötesveckan

Återigen flänger jag över hela staden för att bocka av något av veckans alla möten.

Idag är hörlurarna med!

wondering if I dodged a bullet, or just lost the love of my life

För en vecka sedan hade mitt liv precis raserats. Som ett skämt. Från en sekund till en annan. Allt jag visste och kände och trodde på och litade på var bara puts väck borta borta borta borta. Från en sekund till en annan. Det hände. Och nu har det gått en vecka sedan dess.

Och du har säkert gått vidare och har slängt av dig din tunga ryggsäck med allt ditt tvivel. Och all din osäkerhet är long gone, för du har fått dumpa din ångest och är nu fri att leva det liv du egentligen velat ha. Så för dig tickar dagarna förmodligen på i en rasande fart.

Men för mig så har det gått en vecka sedan dess. Alltså sju dagar. 168 timmar. En jävla massa sekunder. 

För dig är livet nytt. För mig är livet detsamma - fast utan dig. För jag sover precis där vi brukade sova. Jag vaknar precis där vi brukade vakna. Och du är liksom inte där. Där du brukade vara. Jag saknas inte i din vardag på samma sätt, för vi brukade vara här. Så att du inte är här märks så jävla tydligt.

För jag har räknat varje sekund, varje timme, varje dag och varje natt. Och idag har det gått en hel jävla vecka. Och jag vet inte hur jag har klarat det. Men jag lever ju. En vecka senare.

Så jag fortsätter räkna sekunder, timmar, dagar och nätter. Allihopa utan dig. Och jag förstår inte att tiden går, för det känns som att tiden står stilla. Att jorden slutat snurra. Men det har den uppenbarligen inte. För det har redan gått en vecka. Och känner jag dig rätt har du förmodligen inte en aning om det.

älskade mormor<3

Lite till, snälla?

en dag utan musik

Oj vad jag har bott i mina hörlurar nonstop hela tiden senaste tiden. Och en dag som denna när jag åkt över hela stan för att ha möten på olika håll - men har glömt mina hörlurar hemma - så inser man verkligen HUR MKT JAG ÄLSKAR MINA HÖRLURAR!!! Snacka om förstå det extra mycket när de ligger kvar hemma.

Världens bästa köp. Skulle köpa dom om och om igen!!!

du är namnet på din dörr

i hallen hänger orden

kommer aldrig bli som förr

du får gå vilse nu,

behöver inte fastna i nåt

det verkar inte heller hjälpa

Man kan tro att jag borde ha lärt mig. Att det borde bli lättare. Att jag borde kunna det här nu. Veta hur man gör. Gör för att gå vidare. Gör för att glömma dig.

Men jag vet inte, jag vet inte alls.

Istället försöker jag rationalisera allt och söka matematiska lösningar och psykologiska förklaringar som jag kan stoppa in i ett fack, checka och bocka av.

Men det verkar inte heller hjälpa.

Så jag vet inte.

Jag konstaterar att tisdagar alltid är värst. Det var en tisdag förra gången med. Vad betyder det? Vilket fack ska det in i? 

Såklart förmodligen inget alls. Har ingen vettig förklaring. Förstår inte vilket fack det ska in i. Men försöker hitta ordning i oredan, försöker förstå. 

Försöker förstå att jag fortfarande har noll aning om hur man gör detta. Hur man släpper den person som varit ens stöttepelare. Hur man står på egna ben. Hur man låter någon gå, som varit den som alltid funnits där, i vått och torrt, för smått, för stort. Hur den som har accepterat en med alla ens flaws, inte längre finns där. Hur jag ska kunna somna utan att höra de andetag jag lärt mig att inte kunna somna utan. De säger sig självt att det blir svårt. Att vakna ensam på natten, rulla över precis som vanligt och inse att andra halvan av sängen är tom och kall. För Zigge och Pyret har inte tagit din plats. Dom sover där dom alltid har gjort. Så jag vet inte hur man gör.

Denial blandar sig med panik som blandar sig med denial som blandar sig med allt kommer lösa sig, du är inte speciell, och detta du går igenom är inte speciellt, detta är nothing, folk går igenom mycket värre saker. Det är fan krig i världen. Och pandemi. Och hot om kärnvapen. 

Men alla andra har inte gått igenom att dela allt med dig, för att sedan inte göra det längre. 

Så jag vet inte hur man gör.

you say it isn't me, but when did that ever help

 

.

blev biten på kuppen

Ytterligare ett samtal till 112. Börjar bli en dålig vana.

detta jävla illamående

but most of all i wish

No need to apologize
'Cause there's nothing to regret
Well, this is not what I wanted
Guess all the good things come to an end

So baby, bye, bye
Wish you the best
But most of all, I wish that I could love you less

jag önskar dig allt gott men för mig hade det varit lättare om du varit död

För det hade varit mer lätthanterligt. Enklare. Men nu lever mitt tidigare liv ett annat liv. Ett liv jag inte längre har tillträde till. Ett liv som inte längre är mitt att ta del av. 

På grund av ett val.

Och det suger.

Och gör helt jävla obeskrivligt ont.

Och jag vet fortfarande inte hur man gör.

Så det hade varit enklare om jag istället hade vaknat upp av att du fått en meteorit i huvudet. 

Det hade fortfarande gjort obeskrivligt ont. Men mitt hjärta hade klarat av det lättare.

Nu är det jag alltid velat fortfarande vid liv. Nåbart, men absolut inte nåbart.

Och jag vet inte hur man gör.

jag har alltid tyckt att tisdagar är värst

pandemi&krig

 Juste, jag jinxade deluxe och sa att jag förmodligen var immun mot covid-19. Vips så hade jag det. Det var inte nådigt. Förmodligen mycket nådigare än vad det varit utan två vaccinsprutor och en mildare mutation. Oavsett så fick jag det, samma dag jag skulle ha tagit vaccindos tre. Sånt är livet.

En kollega sa till mig igår (en ung kollega) att det är väldigt märkligt att hon under sin livstid både skall uppleva en pandemi och dessutom ett krig.

Och inte bara under en livstid tänker jag. Samma år!

I helgen nämnde Kalle att han var glad att han inte hade gjort lumpen. För tänk om han hade behövt rycka in snart? Tanken hade inte ens slagit mig!

Utöver personliga mål, erfarenheter och känslor, spökar också en värld som brottas med oundvikliga naturkatastrofer, pandemier och de största oroligheterna länder sinsemellan på väldigt lång tid.

Man kunde ju varit nervös för mindre.

Vad är mest relevant? Världen eller vardagen? Alla eller en själv? Vart lägger man fokus för att överleva? Överleva för dagen, månaden, 50 år till?

jag passar inte in, jag passar på

Så, det var ett tag sedan jag skrev här. Inte för att det inte har hänt någonting. Samtidigt som absolut ingenting har hänt känns det som, allt har legat i vila, allt har legat i väntan. Men det har ju hänt saker.

Och idag hände det saker. Idag fick jag ett besked. Ett besked som skapar så många känslor, om än rastlösa känslor som både är lättade men också tunga och besvikna.

Jag vet inte riktigt vart jag ska, men jag ska komma dit. Å ena sidan känner jag mig helt matt och slut - å andra sidan känner jag mig fylld med ett jävlar anamma.

Försöker att tänka att det öppnas möjligheter för varje dörr som stängs (oj förjävla klyschigt va! nästan lite äckligt. men jag försöker ändå tänka så. eller försöker.., det är så jag tänker atm).

Så mycket känslor. Vad nu? Kämpa för min plats eller hitta min egen plats? 

Jag känner mig helt knäckt och halsbränna jag aldrig haft har förklarat att den även kan finnas i min kropp. Å andra sidan får jag sådan jävla motivation. Jag vet inte om känslan grundar sig i något fult som kan likna hämnd, eller om det bara grundar sig i egenvärde. Oavsett så får jag ett jävlar anamma, där jag känner fuck you, jag ska visa er, jag är värd så jävla mycket mer, your loss om ni inte ser det.

Å andra sidan är det en stor sorg.

Det är mycket motsatta känslor som ryms i denna kropp för tillfället. Men när valet varit pest eller kolera kanske det alltid lett till samma resultat? Jag tänker att mycket kan hända på ett år. Eller i princip ingenting. Mycket kan hända på en kväll. Eller inte mycket alls.

Det finns tid för vila och det finns tid för gasen i botten. Hur vet man när det är dags för vad?

det är nåt med ljuset idag

Jag har förvisso varit ledig i en vecka - men det är något med ljuset. Solen når över högre tak och allt känns lite ljusare. Så härligt.

då kör vi!!!

Inte glömma att stå på mig själv!!

winter wonderland

2022

Jag har alltså noll aning om vad som kommer hända i år. Vart jag kommer att vara om ett år. För om det är något de senaste två åren har lärt mig (och resten av världen) är att man inte kan förutspå saker. Senaste månaderna har jag bara kört på. Kört på och kört på och kört på. Senaste halvåret, känns det nästan som. Allting började med att Martina lämnade, och sen var det bara ta dag för dag och vips så var jag på Gullmarsplan. Och det var verkligen vips, för det gick så jävla fort från tanke till handling. Och det är aldrig enkelt att byta butik, arbetsplats, personal och arbetsuppgifter. Tre månader har jag varit där, och det känns å ena sidan som igår och på ett helt annat plan så känns det som jag varit där i tre år.

Det har liksom inte funnits någon tid att landa. För eftertanke. För viljor och för att känna. Bara ta en dag i taget och kämpa på. Och jag gillar ju fläkt och fart. Och utmaningar. Men jag gillar också tid för eftertanke och att få vila. Inte det ena utan det andra. En jämn balans.

Och sedan träffade jag mormor i jul. Såklart. Eftersom att jag inte har firat en enda jul utan mormor. Och mamma som sa att hon inte hade en aning om att mormor var så dålig. Att det är dags att börja plocka ut våra dagar om vi skall hinna det. Min älskade älskade fantastiska mormor.

Runtomkring en så blir folk sjuka och får panik för de vill inte dö i covid. Andra dör av andra orsaker än covid. Eller så får de obotliga tumörer med oklar återstående livstid.  De som går gymnasiet nu växer upp utan samma sociala sammanhang och studentfester. Sociala medier ersätter. Men det föds också småttingar till höger och vänster som ska bli nästa generation. Jag antar att detta är en känsla av att bli vuxen. Att folk både föds och dör till höger och vänster. 

Men jag är så glad för så mycket ändå. Och jag är glad att motivationen inte tryter. Det är inte viljan det är fel på. Jag vill så mycket!! Och vet ni, det blir ljusare för varje dag nu. Vilket också hjälper motivationen några steg på vägen.

Så mycket tankar. Och jag älskar att min hjärna har en minut över för dom.

Livet pågår, och ni kanske förstår, när jag återigen säger, att det är förjävla supermegaduperskönt att detta året börjar med semester. Nu ska jag läsa lite bok.