Hur gör man?
När man gillar att vara vaken på nätterna och sova länge på dagarna, men ångesten kryper fram för att man sover "bort" tiden när andra är vakna.
Tur att jag börjar jobba igen på måndag så rutiner kan återinföras.
Hur gör man?
När man gillar att vara vaken på nätterna och sova länge på dagarna, men ångesten kryper fram för att man sover "bort" tiden när andra är vakna.
Tur att jag börjar jobba igen på måndag så rutiner kan återinföras.
Och så har jag sovit ett onormalt monsterpass igen. Sexton timmar.
Min kropp har nog behövt det, och de senaste två veckorna har kantats av obalans. Är frånvarande sömnen boven mån tro?
Inatt somnade jag 01 och vaknade precis nu, kring kl17.
Sov med öronproppar också, kan ju ha spelat in. Öronproppar pga ville ej bli väckt utan någon av alla mina högljudda grannar som väsnas nätterna igenom.
Jag ska nog ta det lugnt ikväll. Min kropp behöver det.
...och inte på ett bra sätt.
Tänk att vakna mitt i natten och vara livrädd. Sen upptäcka att det inte är på grund av en mardröm du är livrädd.
Exakt så.
Det är ju inte helt okänt att jag hatar att sova ensam. Det bästa jag vet är närhet, värme, andetag, hjärtslag och trygghet.
Glöm en meter bort. Glöm två separata täcken. Det är fan värre än att sova ensam!
Det kanske är en vanesak, förmodligen. Men jag är fan inte van att sova ensam.
Mänsklig kroppskontakt är odefinierbar lycka!
Om det ändå inte lämpar sig nån natt så har jag ju turen att ändå inte behöva sova helt ensam, då jag har två gosiga katter som mer än gärna värmer upp sängen.
Awesome!
Fast åt motsatt håll. Min kropp och hjärna vill bara sova sova sova. Så nu går jag och lägger mig (vilket är väldigt tidigt i min värld om ni inte visste det).
Godnatt.
Hoppas på inga mardrömmar.
Jag är fan inte gjord för att sova ensam. Vara ensam är jag ibland mer än gärna. Men sova ensam är fan sämst.
Även om jag inte är i ett förhållande tycker jag väldigt mycket om att sova med någon. Det behöver inte handla om sex eller attraktion. Men närheten. Tryggheten.
Fina grejer!
...vakna upp. Känna att det är morgon och man inte orkar gå upp. Komma på att man har något sjukt kul att se fram emot. Bli pigg och hoppa upp ur sängen på en gång.
Impulsbokade vi verkligen en resa till Paris igår? Ja, det gjorde vi!
Sovit så jävla skönt inatt! Helt galet ogroligt skönt!!!! 12h. Känns som min kropp behövde det. Nu är jag piggare än en lärka. Och faktiskt sugen på frukost! Yummie.
...och sovit och sovit. Vaknade inte av klockan. Missade tvättiden. Vem somnar kl14 och vaknar 17.20?
Nu känner jag mig sjukt bakis. Är hur trött som helst. Behövde nog de där få extra timmarnas sömn och kommer inte ha något problem alls med att somna i kväll som det känns nu i alla fall.
Helt väck!
Vill inte få tillbaka min ovilja inför att lägga mig på kvällarna (nätterna). Har klarat mig bra utan den de senaste månaderna. Varför återkommer den nu?
Varför så mycket konstiga drömmar?
Varför sömn, men dålig sömn?
Varför resonerar jag att ingen sömn är bättre än sömn fylld av mardrömmar? (inte konstigt egentligen)
Hur länge ska det pågå? Ett år var more than enough, men månaderna fortsätter att ticka på..
Nåja. Nu ska jag upp om ett par knappa timmar så jag antar att remsömnen blir minimal. Passar mig utmärkt.
Tankarna går i slowmotion nu. Snart somnar jag automatiskt. Djupsömn here i come.