det gör så ont ibland

Efter så lång tid. Jag fattar inte.

Men lite mindre ont för varje gång. Och sen en lite större smäll igen. Och så lite mindre ont efter det.

Men ont.

Come on

Ta dig samman. Fall inte i samma gamla jävla mönster. Det är just på grund av att du känner dessa känslor som du måste ta dig ur det här. Det är just på grund av att du hamnar i den här sitsen som du inte ska ta det här. Det är din tur att säga nej. Mot din vilja. Fast du egentligen vill. För att du förtjänar att bli behandlad bättre. Ta ingen mer skit! Stå över det där som du blir ledsen av.

/från mig till mig i egoistisk anda

det finns ett stycke personer

Det finns ett stycke personer som verkar ta min tid för givet. Som verkar tycka att jag ska släppa allt för dom. Eller, inte bara tycka det - utan till och med ta det förgivet.

Dessa är personer jag tycker om. Och det sårar mig när de tar på sig offerkoftan och behandlar mig som skräp - som jag förväntar mig att de ska göra.

Vissa av dessa personer kommer alltid att finnas där vare sig jag vill det eller inte. Andra personer kan jag kapa ur mitt liv.

Det är det jag måste jobba med. Att kapa dessa personer som jag tycker om och som tar mig för givet. För jag hamnar i en situation där jag glädjer mig över deras uppmärksamhet, när de är nöjda med mitt beteende - och blir så himlans ledsen när jag inte lyckas göra de glada. Precis som de sätter på sig offerkoftan och blir "ledsna" när jag inte är den de vill att jag ska vara. Jag hamnar i en ond spiral av att vinna eller förlora, där de redan utsett sig själva till vinnare - fast jag inte ens vill tävla.

Men det gör ont att kapa någon man tycker om. Men jag kämpar med det dag ut och dag in. Och ju längre bort dom hamnar - desto lättare blir det.

Smilegropar

Varför är de så jävla tilldragande?

ångest vs nervositet vs pirrighet vs kaos vs lugn vs veticke

Senaste veckan har jag och Frida sprungit runt och snakket norsk, som säkert alla andra som tittat på SKAM. Fy faaaan och kjempegrejt är standard-uttrycken vi slänger oss med. Vi tycker att vi uttalar det som riktiga norskar. Det gör vi nog alltså inte.

Dagarna rullar iväg alldeles för snabbt. Insåg precis att jag har slutat jobba på Sefina om en månad. Och om en vecka har det redan varit julafton.

45 dagar kvar till avfärd.

Idag sov jag till kl18. Jag blandar förträngandet med peppandet och hamnar i någon slags förnekelse av något som ändå upptar hela min tankekraft. Inte undra på att jag känner mig förvirrad.

Idag är det fjärde advent. I fredags fyllde min älskade jojul tjugonio år. Tänk om jag inte är i Sverige när hon fyller trettio!?

Idag skulle jag och Erik barnvaktat Atle. Så blev det icke.

Igår fick jag med Frida till Klättercentret (trodde inte det skulle hända). Hon var awsome och kan typ inte röra sig idag, haha. Sedan drack vi och gjorde oss iordning hemma hos mig, för att sedan möta upp Lisa i stan och testa Haymarket (när lades PUB ned egentligen?!).

Galet.

Älskar dagarna nu. Men de går såååå fort. Slow it down please.

you should be jealous

För jag har nåt som inte ni har.
Jag har min jojul!

Enough said.

Grattis min älskade på din 29-års dag!

#52daysleft

hej då carl 👋

Bläddrade precis förbi vår smskonversation. Sista 28 maj, och därefter 8 juni. Passade på att ändra den från inkorg till raderad.

Jag antar att Arne dött för längesen.

Du är inte ens ett najs minne, när jag tänker efter. Härrå!