NERVÖS

ett skönt bad..

avslutades med stopp i golvbrunnen.

-

att välja

Det är för mig ett mysterium hur vissa människor alltid väljer att se saker negativt. Varför inte se det positiva istället? Glaset är halvfullt osv.

Try it!

en kopp kaffe och...

Så jävla gott. Jag älskar nougat!

supermormor<3

Idag fyller världens bästa mormor 74-år. Och inte ni vet sådär världens-bästa-whatsoever-för-det-är-så-man-säger, utan sådär jag-tror-verkligen-inte-att-man-kan-ha-en-bättre-mormor-än-just-min.

Jag ÄLSKAR min mormor av hela mitt hjärta. Lite så att när jag tänker på det känns det som att jag ska explodera. Det är allting som inte går att förklara som vill ta sig ut på annat vis.

Min älskade, fina, bästa mormor som har gjort allt för mig och som jag är skyldig så himlans mycket. Jag skulle kunna göra vad som helst för henne. Utan denna vackra, starka, kvinna, skulle jag inte vara hälften av vad jag är idag, eller kommit en tiondel så långt.

Jag känner ingen starkare kvinna än min mormor.

Det senaste åren i mormors liv har inte varit lätta. Från att ha varit en kvinna som har rest inte bara land och rike utan även hela världen runt, till att bli en kvinna inlåst i sitt eget öde. Det kanske är en del av att bli gammal..

Min mormor som alltid har gjort allt och vågat allt och levt så fint efter något liknande (och här kommer ett winnerbäck citat ): "Jag säger vad jag vill, skit'samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms".

Men att gå från att resa överallt och ha satt sin fot i över 100 (!) länder, så har de senaste åren varit en radikal förändring. För henne. För oss.

Vi pratar om kvinnan som trots sin KOL, lungkapacitet på 38%, lungenfysem, giftstruma och förstorat hjärta hoppade både fallskärm och bungyjump i centrala afrika några år efter 60 fyllda.
Vi pratar om kvinnan vars telefonnummer låg under namnet "Supermormor" på mina kompisars mobiltelefoner när jag var yngre.
Vi pratar om min mormor!

Att cancern sedan blev en del av dig, är något jag hatar av hela mitt hjärta. För i samband med att den togs ut ur dig, så verkar det också som att även en stor bit av energi försvann. Lite av din ungdom. Och även små bitar av ditt minne.

Men du kämpar på. Och jag är så jävla himmelskt glad för varje dag jag får ha dig i mitt liv.

Mormor, jag har dig att tacka för så mycket.
Grattis på 74-årsdagen och må du leva många friska år till!
Jag älskar dig.

sånt händer inte här

Igår mådde jag bra. Inatt mådde jag skit. Idag kändes det som att jag inte ville vakna i denna värld. Av flera anledningar. Sjuk. Sjukt.

Har sovit lite. Och sen mycket. Någon slags maginfluensa stör min värld.

Något annat stör min världsbild.

Det kan inte vara sant. Sånt händer inte här. Som Mofeta och Jerres samplade låt som lämpligt nog släpptes igår.

Är det sant? Var det en elak dröm? Men jag sov ju typ ingenting inatt. Har jag hallucinerat i mitt illamående?

Aftonbladet bekräftar det ena illamåendet. Det andra gör sig påmint ändå.

Vad är det för värld vi vaknar upp till idag? Visst att vi har vetat att det stormar i delar av världen. Men när det kommer så tätt inpå. När vi vaknar upp i vårt eget land och det inhumana har tagit sig in enda hit. Som en cancer som invaderar friska celler. Vi trodde att vi var friska och starka. Hittills har vi ändå haft vårt fina älskade Sverige som gör rätt, står upp för människor och allas lika värde. Idag vaknar vi upp till en värld och ett land som har blivit lite sjukare.

Och min kropp har blivit sjukare än vad den var igår.

Å ena sidan känns det som att man bara vill ge upp. Å andra sidan känns det som att man vill kämpa nu mer än nånsin. Men hur?

Hur kämpar man mot en sjukdom?
Hur kämpar man mot något så inhumant som en alltmer rasistisk värld?

solen skiner och jag är sjuk

life is life

SÅ JÄVLA ILLA BERÖRD

Hur i HELVETE kan man få för sig att lägga en röst på SD?

Vad har hänt med ens självförtroende/icke befintliga utbildning/egocentriskhet/brist på förstånd/medmänsklighet som gör att man kan lägga sin röst på ett sådant parti?

Jag blir så jävla illa berörd. Jag kan bara inte förstå hur en människa kan vara så... ah, jag vet ju inte ens.

Det ger mig panik!

Det här handlar inte om att vara vänster eller höger och att vilja att hela världen röstar åt rätt håll  Det här handlar tamefan om LIV. Att hjälpa andra.

Att folk blir så egocentriska att de hellre ser att folk dör än delar med sig av det fantastiska land de hade TUREN att födas i, jaa - jag finner fan inte ord.

stressa på, men glöm inte att vila efteråt

En sådan dag har jag idag.

stronger

Jag känner mig lite bättre för varje dag som går. Jag känner att framtiden går att deala med. Jag känner att jag kan stödja mig på mina egna fötter. Jag känner mig lite starkare för varje dag som går.

Jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till delar av mig jag har saknat. Som jag saknat dom! Jag känner att självförtroende börjar växa till sig igen. Jag börjar sakta men säkert må lite bättre.

Det är bra!

snart snart snart

Snart klar med klädkammaren!

Allt drar ju som vanligt ut på tiden. Att det ska ta 4 dagar att borra två jävla hål i taket liksom.

Hade en slagborr och krokar. För hård betong. Behövs en borrhammare. Lånar en borrhammare av Eriks bror. Upptäcker sen att jag behöver annan storlek på borr. Köper rätt borr.

...nu jävlar ska krokarna upp. Sen ska listerna dit som slutfinish på det nya golvet. Sen ny lampa, byrå och upp med klädhängarna.

Men först: krokar i tak!