Ikväll har jag varit på bio med världens bästa roomie! Heron City och Magic Mike XXL stod på agendan.
Jag hade inte sett ettan, men det hindrade oss inte.
En rulle fylld av muskulösa män och stundtals mjukporriga scener där jag var nära på att dra fram närmsta skämskudde. Ingen film att se med päronen. Dock upphovsmakare till massvis med skratt och en del dregel.
Matt Bomer! Otur för alla tjejer att han är homosexuell. För snygg!
En mysig och välbehövlig kväll.
Jag ville se 50 shades. Julia gick med på det med repliken ..."ja, man måste väl se den, det hör väl till allmänbildningen".
Sagt och gjort. Nu är den sedd. Jag tyckte den var helt okej.
Sjukt mycket naket. Och saknade en skämskudde a la XXL. Inget man ser med föräldrarna. Men annars så!
Btw så var ju jag och Erik på bio igår också. Inget födelsedagsfirande, men dock en gratisbio bjuden av Telia och lite fiberinformation.
Informationen bestod av en otroligt kass föreläsning (hur bra deras internet var, men att filmen dog pga dålig uppkoppling, varpå de skämtar och säger åt sfpersonal att skaffa bättre internet, som svarar att de har fiber..). Den avslutades med en bitch som förklarade att mötet var informationslöst och dundrade ut därifrån för att hon inte kommit för en gratis films skull (informationen hölls sittandes i biostolarna).
Biografen var Sergel och filmen hette "Säg aldrig aldrig" och var 90min klyschig amerikansk medelålders kärlekskomedidrama i feelgoodklass med otroligt dåligt skådespelere och som alltså var svårbetygsatt. Feelgood är alltid feelgood. Den största underhållningen var dock att se alla 50+ som skrattade gott genom filmen och som säkert hade en högre igenkänningsfaktor till filmen än vi. Inte ofta man får se gamlingar få till det i film.
Gratis popcorn och bio tackar man ju inte nej till och tillsammans med en snygg kille blev också den kvällen fulländad.
Nu skall ni få höra på fantastiska saker.
Ikväll har vi firat födelsedagar! Eftersom min ekonomi är paj, tänkte jag skriva, men icke-existerande är nog en bättre term och min fina Carro har födelsedag snart så ville jag ju fira henne på något speciellt sätt, men något inom min icke-existerande ekonomi. En händelse är minnesvärd och därför blev det mitt val.
Tre sekunder in i trailern visste jag att detta var en film i min smak. Fem sekunder in i trailern förstod jag att den byggde på en bok och sekunden efter tänkte jag alltså på Carro. Filmen är The Maze Runner och blev alltså Carros födelsedagspresent från mig.
En film som är en del av resultatet från senaste årens twilight-hungergames-divergent-maraton som har pågått. På ett sett samma genre (ungdom, mysterium etc), å andra sidan olika storys. Gemensamma nämnaren i framför allt hunger games, divergent och nu maze runner är ungdomar, någon lite extra speciell, med mål som att störta eller slå det stora systemet.
Carro ville läsa boken innan. Som den bokmal som hon är så var det sagt och gjort. Jag avstod boken till förmån för filmen och idag var dagen med stort D. Heron city och donken innan dess.
Filmen var fantastisk i min mening. Spännande rakt igenom. Carro tyckte också om filmen, trots att den tydligen var olik boken på vissa sätt.
Kvällens tvist var när Carro hade bestämt sig för att fira även min födelsedag, då vi aldrig sågs något kring min födelsedag! Två firanden i ett och jag fick den fantastiska presenten då någon vet exakt vad man vill ha! Två böcker a la Nyckeln som äntligen kommit i pocketformat (då den stora boken aldrig riktigt blivit läst) samt Gone girl som ju jag och Erik såg på bio häromsistens. Underbart.
Bara en sån där lugn och skön kväll. Ni vet när livet flyter på som det alltid borde göra.
Bra film, bra böcker och en god vän.
Igår skulle vi egentligen varit i Västerås och festat. Så blev det inte. Igår var det melodifestivalen. Den såg vi inte. Livet går inte som planerat men det är bara acceptera.
Jag och Erik gick på 21.20 bio på Söder. Det verkade som att alla andra också gjorde det.
The book thief, eller Boktjuven som den heter på svenska, var en väldigt speciell historia. Den handlar mindre om en boktjuv och mer om andra världskrigets tyskland och vad det gör med en liten flicka. Jag brukar sky filmer om krig och framför allt krig i tyskland men denna gång lät jag mig frestas - förmodligen av filmnamnet. En film som berörde mig och lämnade ett konstigt spår i mig, som jag finner svårt att sätta ord på. Blev så otroligt sugen på att läsa boken. Undrar om den finns som bok ens? Det måste den göra!
Erik gillade den inte värst. Men jag gjorde det.
Se den och avgör själv.
I torsdags efter röntgen av knäet så gick jag och Erik på bio. The place beyond the pines. Spännande film som var uppdelad i tre delar. En hel del kända skådespelare med och den har fått bra kritik. Men för mig var filmen för seg, lång (2h 20min) och lyckades inte beröra. Men kan tänka mig att andra tycker det är en bra rulle. Så, jag rekommenderar varken eller. Ni får avgöra själva om ni vill se den helt enkelt.
