det är nåt med ljuset idag

Jag har förvisso varit ledig i en vecka - men det är något med ljuset. Solen når över högre tak och allt känns lite ljusare. Så härligt.

då kör vi!!!

Inte glömma att stå på mig själv!!

winter wonderland

2022

Jag har alltså noll aning om vad som kommer hända i år. Vart jag kommer att vara om ett år. För om det är något de senaste två åren har lärt mig (och resten av världen) är att man inte kan förutspå saker. Senaste månaderna har jag bara kört på. Kört på och kört på och kört på. Senaste halvåret, känns det nästan som. Allting började med att Martina lämnade, och sen var det bara ta dag för dag och vips så var jag på Gullmarsplan. Och det var verkligen vips, för det gick så jävla fort från tanke till handling. Och det är aldrig enkelt att byta butik, arbetsplats, personal och arbetsuppgifter. Tre månader har jag varit där, och det känns å ena sidan som igår och på ett helt annat plan så känns det som jag varit där i tre år.

Det har liksom inte funnits någon tid att landa. För eftertanke. För viljor och för att känna. Bara ta en dag i taget och kämpa på. Och jag gillar ju fläkt och fart. Och utmaningar. Men jag gillar också tid för eftertanke och att få vila. Inte det ena utan det andra. En jämn balans.

Och sedan träffade jag mormor i jul. Såklart. Eftersom att jag inte har firat en enda jul utan mormor. Och mamma som sa att hon inte hade en aning om att mormor var så dålig. Att det är dags att börja plocka ut våra dagar om vi skall hinna det. Min älskade älskade fantastiska mormor.

Runtomkring en så blir folk sjuka och får panik för de vill inte dö i covid. Andra dör av andra orsaker än covid. Eller så får de obotliga tumörer med oklar återstående livstid.  De som går gymnasiet nu växer upp utan samma sociala sammanhang och studentfester. Sociala medier ersätter. Men det föds också småttingar till höger och vänster som ska bli nästa generation. Jag antar att detta är en känsla av att bli vuxen. Att folk både föds och dör till höger och vänster. 

Men jag är så glad för så mycket ändå. Och jag är glad att motivationen inte tryter. Det är inte viljan det är fel på. Jag vill så mycket!! Och vet ni, det blir ljusare för varje dag nu. Vilket också hjälper motivationen några steg på vägen.

Så mycket tankar. Och jag älskar att min hjärna har en minut över för dom.

Livet pågår, och ni kanske förstår, när jag återigen säger, att det är förjävla supermegaduperskönt att detta året börjar med semester. Nu ska jag läsa lite bok.