-

Gerd Karin Sparrenlöv (fd. Svestad)

† 400917-220531

Tack för virvlarna i håret, mormor
Tack för allt

   

jag lovar hålla i den

det gick så himla fort
allt vi sett fram emot
det bara försvann som en sommar som regnar
allt det som bara är
gud vad jag saknar det
byttes mot oro för mormor och pengar

vad händer nu med mig?
det är sånt man frågar sig
inte så lätt när allt ändras på riktigt
men mitt i allt tumult
finns nåt värdefullt
vet mycket mer nu, om vad som är viktigt

det tar ett tag, det är så det är
och dagen när vi är tillsammans igen känns rätt främmande
men imorgon är vi närmre den

det kommer en tid efter den här tiden
det kommer ett liv att fylla på med liv
för drömmar vi trodde var för stora
vi skålar för dom som vi förlorade

det kommer en tid efter den här tiden
jag lovar hålla i den

linnea henriksson - det kommer en tid

älskade lilla mormor

Idag jobbar vi minut för minut. Och cirka 60 minuters sömn inatt då jag blev hämtad från sthlm till dig mitt i natten.

Det enda jag vill är att du ska må bra<3

sömnochsömnochsömn

 Senaste tiden har mitt liv kantats väldigt mycket av sömn. Och yrsel. Och dålig syn. Och en rad andra fenomen. Igår fick jag ta taxi hem från jobbet pga kunde knappt gå och stå. Tur var väl det att en taxi bara kostade 40kr när tunnelbanan kostade 38kr. (Jajjamän, så nära bor jag jobbet vettu!).

Anyways, efter otaliga timmar sömn tog jag mig upp i ett par timmar, för att sedan sova 15h till.

Men under de vakna timmarna lyckades jag ändå börja och läsa klart en bok. Sträckläste enda till sista sidan. Fick en gråtattack - så berörd blev jag av den. Sedan var det åter till sömnen.

Idag har jag mått tipptopp och inga spår av någonting alls! Heja min kropp - du är så normal:))))))

timmeförtimme,dagfördag

 Den här våren har varit alldeles för mycket timme för timme, dag för dag. Å ena sidan är det väl någonting som folk strävar efter, att leva mer för dagen, att fokusera på här och nu. Men det är väl egentligen när det kommer till helt andra tankebanor, när det är något valbart, i kontrast till att hela tiden tänka sen.

Denna våren har inte varit så. Denna våren har varit timme för timme, dag för dag, för att överleva, för att se om man tagit sig igenom nästa minut, nästa vecka. Alltför mycket läkarbesök, alltför många som ligger på sjukhus, alltför många hemska besked man inte vill lägga på någon.

Vet inte hur många gånger jag hört orden uttalas "timme för timme" under de senaste månaderna. Både av mig själv och de i mitt vardagliga nära liv.

Nästa vecka är det juni. Min favoritmånad på hela året. Tack som fan för det, i alla fall. Men än är det ett par dagar kvar. Vi tar det som vanligt då, timme för timme - dag för dag.

Någonstans där framme finns det ljusare tider.

morfar 100 år

 Idag morfar så skulle du ha fyllt 100år. Det är 8 år sedan du lämnade oss och på ett sätt känns det som än längre sen. På ett sätt var det också än längre sedan. Efter din stroke blev du dig aldrig lik igen. Men de minnen jag minns mest och bäst från dig är Pricken, och hur din bil alltid luktade hund. Brunbrända ben, högt gräs, fånga syrsor på ängen och massa massa bad. Alltid kakor.

Tänk att det idag är 100år sedan du föddes som en liten bebis. Sjukt.
Tack för alla fina minnen, tack för massa härliga somrar, och tack för att du gav mig påskminnen för resten av mitt liv. Hantverkarsidan har jag ärvt både från din sida - och mormors. Dubbeltack.

gamla hoods och 23 grader ute

Lyckaaaaaa

veckans kommentar

"SHIT vad du börjar bli gråhårig!!!!"

....tack mamma:)))))))))))

fever-girl

Febrig tjej på bild, men det syns knappt va?!??

daysanddaysanddays

Galet vad tiden går fort och dagarna bara swishar förbi. Helgen var hektisk och fullproppad. Söndagen bestod av livets första derby och jag fann mig själv mitt i motståndarlagets klack på väg till match skanderandes snutjävlar, kastandes ölburkar mot polisen. En gömd halsduk och en ordningsvakts-eskort därifrån senare lyckades jag ta mig ut. Händelserik match med sex mål, två straffar och tränare som får kort. Ingen vinst denna dag. Fortsatt ingen förlust för mig i bagaget! Mitt i allt speglas sjukdomar fram och tillbaka överallt i min vardag. Döden är ständigt närvarande, och känslan av att ta vara på varje ögonblick gör sig påmind. Det är ljumna vindar ute och nästa vecka är det juni - hur sjukt? Sommartecknet kom imorse när jag vaknade upp till gräsklippande (!). Äntligen och wow. Imorgon blir det ett nytt läkarbesök som var oförskämt länge sen, och tanken är att min yrsel och dåliga syn ska försvinna, för nu är jag riktigt trött på den:). Sen kör vi roooligt jobb torsdag, fredag och söndag. Helgen bjussar också på ett superkärt återseende som var alldeles för länge sen.

Ni ser vaaaa, full rulle deluxe, och allting är alltid lite lättare när sommarn rullar in

andra sidan stan

Idag kör vi mötesdag all day long igen råå

derby

Livets första derby i söndags

P.

västerås.

döden

 Det har varit mycket tankar om döden senaste dagarna. Döden, avsked och avslut är ju något som jag bekant skyr och har väldigt svårt med. När allt detta gör sig mer påmint försöker mitt logiska jag bearbeta och finna mening. Men det finns ju ingen mening. Ibland är saker bara som dom är. Och jag gillar det inte. Så det letar sig in i varenda vrå av mitt jag, drömmar och tankar. Gillar. Det. Inte.

känslan

 När man cyklar hem mitt i natten, luften är ljummen och det liksom luktar sommar precis överallt. DÅ LEVER JAG

det var du

 också fnurlat på en sak. Som är helt ovärd att tänka på. På riktigt. Finns ingen mening liksom. Men tankarna snurar ändå, du vet.

Du vet att vi började ses igen efter ett av alla otaliga uppbrott ungefär när corona bröt ut. Lite mer än 2år sedan. Och som jag försökt säga så har vi alltid gått i cykler. Cykler som blir lite större, lite längre, för varje cykel som går. (Även om den snurran är bruten nu). Senaste cykeln påbörjade vi alltså då, när covid bröt ut i hela världen. Då påbörjade vi den längsta och lugnaste vändan vi haft mellan oss.

Visst kan en tänka att det var den längsta och den lugnaste just pga corona. Just pga inga stora yttre påfrestningar. Men en kan också hävda att det är då en relation går igenom det verkliga testet - hur klarar det sig i det verkliga livet, i vardagen, i katastrofen. Det där att bara vara vi, har ju aldrig varit något problem. Det var det inte nu heller.

Så det är lätt att tänka att det var de yttre påfrestningarna som var boven. Men jag kan ärligt tänka att det inte var så enkelt heller. För likväl som våra cykler blev längre, desto bättre blev vi också på omvärlden. Det var inte längre problemet.

Det var något annat. Det var du. Du som inte ville deala med vad det var. Du som inte ville erkänna vad det var. Det var du du du. Det gör  mig så jävla ledsen ibland. För du gav upp. Du kanske redan var borta för längesen. Men jag var inte det.

Jag såg oss så mycket längre, så mycket mer, så mycket mer utvecklade, så mycket mer erfarna, med så mycket mer minnen. Vi, som så mycket mer. Men jag hade en känsla av att du inte ville något av det. Du ville vara klar. Du ville inte utvecklas. Du ville vara nöjd. Nöjd med något som inte fanns.

Och mitt i allting när världen började ordna upp sig, släppa till om man så vill, eller i alla fall återgå till någon slags mer verklighet, så försvann du.

Det får mig att tänka att du är feg. Det får mig att tänka att du kanske ville något annat. Det får mig att känna mig utnyttjad i en värld av tristess och vardag när fester och vardagsöl med random peeps var långt borta. Det får mig att tänka att du gav upp och aldrig kunde se vad våra utvecklade sidor kunnat blomma ut till.

Förmodligen spelar det ingen roll. Förmodligen är du den du är, som du så fint gillar att påpeka. Förmodligen har du ingen lust att göra någonting för någon slags förbättring. Du är en man av din tid som vill att omvärlden skall anpassa sig efter dig och tycker att allt annat går att välja bort. Jag har alltid tyckt att det är ironiskt hur du av alla alltid varit intresserad av de val vi gör och vad de gör med oss, när du är den jag känner som mest faller offer för dom - utan att inse det själv. 

Men det är enkelt att ha tankar och åsikter. Svårare att vara i dom. Enklare att döma från utsidan. Och jag har alltid sett upp till dig, och har inget ont ord om dig att säga, varken nu, eller då.

Det är bara tankar som fnurlar sig fram och tillbaka och vägrar släppa greppet. Kanske är det enklare att skylla på någon annan. Och jag skyller på dig. Det var du. Du du du. 

Jag trodde alltid på oss.

tidsuppfattningen på topp

 Har flera gånger senaste veckorna reagerat på hur jag har exakt noll koll på vilken vecka, månad, dag, det är. Det är som att jag har slutat förstå tid. Jag fattar inte vilken årstid det är, än mindre roll har veckodag och helg fått i mitt liv. Vet inte om det betyder att jag blivit virrig, eller om det bara fått mindre betydelse.

Idag har jag exempelvis gått runt heeela dagen och tänkt "VAD MÄRKLIGT det är att det känns som att det är fredag, och så är det bara onsdag". 

...fick precis reda på att det är torsdag.

Trodde inte på det.

Var tvungen att kolla kalendern.

Det är torsdag.

Bra, då vet vi. Ni visste säkert redan. Men nu vet jag också. :))))))))

fridhemsplan

Kör vi möten nonstop idag igen rååå

dagens ord:

fryntlig

där sprack det

Hahaha jahaaaa där sprack nya telefonen mot asfalten! Oh well, går fortfarande att skriva på!!

fröken S

Ibland är hon tuffare, ibland är hon snällare, ibland flyter allt på. Jag gillar när det är tufft för det känns som att man är på kärnan då, där en ska vara. Men det är också ...tufft.

Emotionellt och fysiskt slut atm.

Senaste veckan har varit tuff rent tankemässigt igen. Saker blossar upp och nya känslovågor svallar in. De kommer och går. Men just nu, tröööött.

sömnklocka

Vilken helg! Heeelt slut. Skulle kunna sova två veckor i rad.

Note to self: Gå och lägg dig tidigt ikväll!

+

 i'll keep you safe

i'll keep you sound

.

Så vinststreaken är bruten. Men ännu ingen förlust!

matchdag

Måndag, urspårning på tunnelbanan och jag har sovit hela tre (!) timmar inatt. Men vad gör det, för idag är det match!!

Kommer säkerligen vara helt död imorgon, haha.

Idag är det sjunde matchen sen jag såg min första bajenmatch. Hittills har jag varit bortskämd med vinst på vaaarje match. Känns som ett helt okej substitut när Sveriges EM-saga i sommar aldrig blev av. Hoppas på sjunde vinsten ikväll!!!

zigge

snarkar så jävla högt

alla här i staden gillar skvaller så jag hör

tänker på allt ont, allt kan bli förlåtet

visst har mörka perioder genomsyrat året
ser på gamla bilder, brukade vara sår
men allting, ja allting, ja allting jag var
försvann där och då, yeah, du likaså

stänger av varje gång någon spelar vår sång
det här är överlevnad

det är klart vi bytte skepnad
och vi förlorade varann med några hundradelar
inget jag vill ha tillbaks
det är klart inget går i kras
det är klart det var du

kasta bort din blyertspenna, båda klär i bläck
skriver du mitt namn så kan du få mig nu direkt

så nästa gång vi ses
kommer jag att minnas för oss båda

vi kanske ses igen när vi är vuxna
och ligger som vi låg när vi var unga

men jag ska minnas för oss två
så bara gå