Visar inlägg med etikett fysioterapeut. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fysioterapeut. Visa alla inlägg

fredag 8 maj 2015

2/3

2 av 3 läkarbesök gjorda idag. Det sista och det viktigaste kvar.

Det första var återbesök hos Katarinakliniken. Har inte varit där sen i mars.

Det andra var att åka in för blodprov (jag undrar hur mkt blod de har tagit från mig sista månaden alltså!), för att kolla vilken nivå b12 i blodet ligger på just nu.

Det tredje är att åka in och ta den fjärde b12-sprutan. Denna gången har jag inte kraschat än. Jag har börjat känna av symptom, men kan fortfarande fungera normalt. Helst skulle man ju vilja ta sprutorna så att jag aldrig behöver få några symptom. Men min läkare har tydligen inte bråkat nog med mig och håller inte alls med.

Well well. Läkardag idag igen, alltså!

onsdag 19 november 2014

att hitta något man inte visste att man hade

Jag har som uppgift att träna hemma en gång per dag. Och det är inte träna som att bli svettit och använda stora muskelgrupper.

Det är träning som i att använda små muskler du inte ens hade. Ja en övning jag har fått av mina fysioterapeuter är till och med att jag bara ska öva på att hitta min muskel. Den är i och för sig inte så liten; lårmuskeln. Men den kan vara svår att spänna kan jag meddela. I början var det svårare, men nu har jag lärt mig att hitta ena om jag stirrar på den a la "På tre spänner du dig, 1, 2, ....3!". Så nu är det stora problemet att spänna den när jag blundar. Det går åt helvete so far, haha.

Men de andra uppgifterna är att vinkla knät (tänk knäböj) i en liten liten rörelse. Bara några grader. Den böjningen skall ta 5 sekunder. Fem sekunder är väldigt lång tid kan jag berätta.

Men jag kämpar på. Det är kul att det händer något.

Och för er som undrade, tabletterna är uppe och rullar igen. Undrar när de är uppe på max igen? Hunger, klara tankar och fungerande mage är i alla fall åter fixat.

Happyhappy me!

tisdag 11 november 2014

allt känns alltid lite bättre efter

...att jag har varit hos fysioterapeuterna. Jag känner hopp och mening. Jag känner att jag vill erövra världen och det bara är att ta första steget för att påbörja resan. Fantastiskt!

Nu är jag hungrig. På mat, alltså.