sov-zombie

Jag vaknade vid halv4 (!) efter tolv timmars sömn. Märkte att jag sovit bort nästan hela 29 februari, jag som typ hade glömt att det var skottår i år. Trött och groggy som bara den tog jag mig till soffan. Hann göra en kopp kaffe, men blev så trött att jag ställde alarmet på tio minuter och somnade igen. Sen har jag startat om det där larmet om och om enda tills jag vaknade kl20 av megaont i ryggen, samt att zigge låg på min mage och att det flera timmar gamla kaffet var iskallt.

Jag är fortfarande super-asjävlamega-trött.

Vad händer med min kropp? Varför?

______________

Just ja; igår var jag på min första date någonsin. Plus min första date från en datingapp.

Många firsts, den senaste månaden. Kul!

ny setback

Gastroskopin visade ingenting och vi är tillbaka på ruta 1. Det är så extremt jävla jobbigt, för helt plötsligt börjar jag återigen tänka att jag inbillar mig ALLA mina symptom. Eftersom att de inte hittar vad som är fel NÅGONSTANS. Inte för min mage, B12-bristen, knäskakningarna, ingenting!

Men å andra sidan så har jag ju vissa symptom som inte KAN vara inbillade. Provsvar etc.

Så vad fan är felet på min kropp?

att hitta något man inte visste att man hade

Jag har som uppgift att träna hemma en gång per dag. Och det är inte träna som att bli svettit och använda stora muskelgrupper.

Det är träning som i att använda små muskler du inte ens hade. Ja en övning jag har fått av mina fysioterapeuter är till och med att jag bara ska öva på att hitta min muskel. Den är i och för sig inte så liten; lårmuskeln. Men den kan vara svår att spänna kan jag meddela. I början var det svårare, men nu har jag lärt mig att hitta ena om jag stirrar på den a la "På tre spänner du dig, 1, 2, ....3!". Så nu är det stora problemet att spänna den när jag blundar. Det går åt helvete so far, haha.

Men de andra uppgifterna är att vinkla knät (tänk knäböj) i en liten liten rörelse. Bara några grader. Den böjningen skall ta 5 sekunder. Fem sekunder är väldigt lång tid kan jag berätta.

Men jag kämpar på. Det är kul att det händer något.

Och för er som undrade, tabletterna är uppe och rullar igen. Undrar när de är uppe på max igen? Hunger, klara tankar och fungerande mage är i alla fall åter fixat.

Happyhappy me!

ett luktsinne jag inte visste att jag saknat

Mitt luktsinne har nog aldrig försvunnit helt. Men det har varit på vift ett bra tag. Och jag har inte ens märkt det.

Det är märkligt.

Jag har inte saknat det heller. Hur kan man sakna något man inte vet är borta?

Nu när jag fått det åter, inser jag hur värdefullt det är. Hur det förgyller vardagen men än äckliga, än helt fantastiska dofter. Hur världen pånytt har fått en till dimension.

Nu när jag har fått det åter inser jag hur mycket jag saknat det. Kan man sakna något retroaktivt?

hurt

Ibland så..
Fattar inte hur jag lyckas!!

söndagskvällsförvridenhet och en energi som tvärnitat på minus

Söndagskvällsförvridenheten kom tidigt idag. Och motorstopp för att bensinen sedan länge gått på reservtank.

Senaste 1.5 veckan har varit full fart framåt med energi och motivation. En sprudlande Alex som hade full tank har susat på utan att tänka på konsekvenserna, även fast jag till och med suttit och konstaterat att det är just det här som händer: men inser inte när det är dags att pausa, man kör på tills det är försent. Det är ju svårt att pausa och stanna upp när man väl har energin. Problemet är jag inte längre ser skillnad på full tank och när jag går på reserven - det är full fart enda tills det tar tvärstopp.

Så efter att jag flängt runt på senaste tiden, träffat folk och planerat och faktiskt gjort så sa det liksom crash idag. Tvärnit och motorstopp. En femminutersuppgift tar flera timmar och ingenting är glädjande. Saker jag har planerat och sett fram emot ger nu istället ångest och jag vill helst av allt bara dra täcket över huvudet.

Jag kanske ska inse det som jag redan vet. Jag kanske ska sätta det i praktiken också. Om man har haft full tank och tagit slut på den så är det dags att tanka på och ladda om. Det går inte att köra på utan bränsle. I nerförsbacke kanske man kan rulla sakta men säkert, men något som är hugget i sten är att livet är allt annat än bara nerförsbackar. Alltså borde jag inse att nu är det dags för vila. Jag har flängt. Jag har varit duktig. Nu har energin tagit slut och då måste jag tillåta mig själv att vila och ladda om.

Men till och med det känns jobbigt när motorstoppet kom som en smäll.
Till och med det känns som ett för stort steg.

Måste lära mig att inte rusa. Att ta ett steg i taget.
Måste lära mig att inse att det är dags att ladda upp redan innan tanken står på minus.

muskelinflammation i handleden?

Ja, det var i alla fall vad läkaren på Hammarby Sjöstads Husläkare sa igår. Hon sa precis det jag väntat mig; "linda och böj inte på handleden". (Sen fick jag göra en röntgen också...)

Att jag inte får äta inflammationsdämpande pga min mage gör dock att jag måste slänga på massvis med inflammationsdämpande kräm och tejpa om det med plastfolie 3 ggr om dagen. Att jag ska till en arbetsterapeut och få en skena så att jag inte böjer på handleden. Att badaget tillkommer på det. Att det är höger handled/hand. Allt det här försvårar lite.

T.ex. när jobbet kommer i vägen. Som idag. Men från och med imorgon fram till Kanada ska jag följa det till punkt och pricka så att jag i alla fall kan dra min egen resväska.