känslomänniska

kommer aldrig sluta känna det man känner när det bränner

kommer lyssna på mitt hjärta tills jag dör

om du undrar vad jag dricker, undrar du för mycket, men det gör mig glad

hon sa: kasta bort din blyertspenna, båda klär i bläck

-

jag har wifi vi kan dela på
denna natten är för två

och allt tog slut på en kväll

plötsligt är du tjugo
och livet ger igen,
tjutvå, tjutre, tjusex
och allt tog slut på en kväll

plötsligt är du framme
du är namnet på din dörr
i hallen hänger orden

och jag sa till mig själv du måste glömma allt som hänt, när hela världen den är vackrare än allt det här

Dygnet runt på repeat senaste dagarna.
Älskar

   

truth and dreams

om det fanns nånting att se, hade jag sett det
om du kunnat följa med, hade du fått det
om det fanns nånting att ge, hade jag gett det
Du är värd det

---

Jag drömde om dig inatt.

---

Ni vet den där känslan, när man bara inte kan? När man måste låta en människa gå, försvinna ur ens liv? Men man ändå önskar den andra människan riktig lycka i livet, liksom, på riktigt. För att det är en riktigt bra person.
Att den skall bli lycklig i livet - men bara inte tillsammans med en själv.
Den känslan.

vaken på natten och drömmer på dagen

du är inte en i mängden
men jag är en utav de få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden

livet är fult
du är fager

jag lovadelovadelovade mig

trodde inte att jag fick va arg,
fick va glad,
fick va stark,
fick va svag,
shit vad knas

men jag har levt mina sista dar,
med mitt kuvade bistra jag
nu låter jag sprickorna sitta kvar,
så dom släpper in ljus på mig
har slutat klippa av mina vissna blad,
allting får slå ut på mig

ska börja säga att jag älskar dig oftare,
be folk dra åt helvete oftare
ba säga vad jag känner och tycker
även om ni vänder mig ryggen

nu tänder jag lågan i mig,
så ba ställ dig och skåla för mig

och jag vet vad jag lovade mig
jag lovadelovadelovade mig

-
pepp på musikhöst

fast allt annat vore lätt, skall jag stanna oavsett

jag kommer alltid va förjävlig
du kommer alltid va för lång    

perfectly imperfect, yeah i hope that you see

and i wish that i could stay

six, seven, eight, ten years ago
i thought i knew about love

i only knew about the fight

one, two, three, four, five years from now
i hope i'm still getting down
hope i'm still around

but six, seven, eight, ten beers ago
i had a revelation; all is well right now

it's all good right now

vissa försöker passa in för att sticka ut - som att gå in i en labyrint för att hitta ut

Mmm i fredags släppte både Ansiktet och Linnros nya album (och en drös andra artister med).

En till bra sak med sverigesommaren är alla fantastiska gratiskonserter överallt. Och kommer sakna konsertkvällarna och ölen på grönan i kvällssolen.

Hört att Sverige ska få 25 grader i helgen? Braaaa, det är ni värda!

it takes some cold to know the sun

it takes a night to make it dawn
and it takes a day to make you yawn, brother
and it takes some old to make you young
it takes some cold to know the sun
it takes the one to have the other
and it takes no time to fall in love
but it takes you years to know what love is
and it takes some fears to make you trust
it takes those tears to make it rust
it takes the dust to have it polished

för mitt bästa är det enda som jag gör

jag kommer aldrig sluta känna det man känner när det bränner,
kommer lyssna till mitt hjärta tills jag dör
jag kommer aldrig nöja mig med nånting annat än det bästa,
för mitt bästa är det enda som jag gör

när all kärlek inte räcker till

jag spelar våra sånger
och dränker sorgen i vatten

jag står i duschen flera timmar
ser russinfingrar och ärr

ja, jag lever utan ånger,
men gråten fastnar i halsen

jag vet, jag lever bästa livet
ser mig i spegeln och ler

en knappt synlig spricka i mitt skal
en pyttegrej kan lätt ta mig tillbaks

när all kärlek inte räcker till
allt blir inte bra ba för att man vill

fyll upp mitt glas nu

jag måste gräva dig en grav nu
fylld med kärleksbrev och rosenblad nu

skål för allt som dör
fyll upp mitt glas nu

vi föll så länge för varandra, men vi landade som oss

jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig, än i dig, hurså?

Ibland blir det bara så.

hoppas att dom skriver idiot i ditt pass

har tänkt på det länge, verkligen tänkt
hur jag ska få dig att förstå hur det känns
hur jag ska närma mig detta,
våga berätta, släppa, få hjärtat att lätta

rädd att jag kanske hade läst dig fel,
kan jag säga nu med säkerhet
att min första instinkt var korrekt

nu vill jag uttrycka det i klartext:
du är helt klart unik och speciell
universum är vigt åt dig själv

från den djupaste platsen, mörkaste delen, av min själ vill jag berätta det här

jag vill hellre genomleva nittinio jävla vintrar,
rulla naken över krossat glas, äta fimpar,
än att nånsin igen känna dina vibbar

DU LJÖG FAN BÄTTRE ÄN DELFINERNA SIMMAR!

jag hoppas du får leva med det resten av ditt liv,
att du lever med det i all evig tid

huvudperson i mina sämsta minnen,
hamnar du i helvetet, skicka mig ett vykort