Jag förstår hur artister känner sig när de helt plötsligt fyller ett helt album med break up-songs eller när de vill dela med sig av sin nykärhet till hela världen.
Jag förstår känslan av att ha så mycket känslor som bubblar att endast ett medium inte räcker, utan man måste ta till fler.
Jag förstår de som väljer att använda sig av texter, ord och meningsuppbyggnader.
Det är en annan slags form av meditation. En annan typ av bearbetning.
"Att sätta ord på sina känslor"
- för mig betyder det inte nödvändigtvis att uttala dom högt. Men att faktiskt behöva välja just ett ord av alla tusentals, som beskriver just det man känner, hjälper i alla fall mig att få upp till ytan vad det egentligen är jag tycker och tänker. En slags sortering av det som känns som ett enda virrvarr.
Jag förstår andra som ser något mer i ord än bara bokstäver.
