jag tror att det fungerar

Lite i alla fall. Eller ganska mycket faktiskt. Men tänk om jag inbillar mig? Tänk om jag inte inbillar mig. Tänk om det faktiskt fungerar. Vad innebär det?

Här i Oskarshamn öser regnet ned utanför fönstret. Men solen tittar fram då och då också. Sitter och skriver vid Eriks nya högglansvita assnygga matbord/skrivbord.Vill köpa ett likadant. Billigt var det också. Delar internet från mobilen till datorn, pga inget wifi i denna lägenhet.

Känner mig sjukt förvirrad.
Tabletterna gör det ju inte bättre direkt heller.

Nu ska jag skicka ett sjukt viktigt mail.
Härrå

ny setback

Gastroskopin visade ingenting och vi är tillbaka på ruta 1. Det är så extremt jävla jobbigt, för helt plötsligt börjar jag återigen tänka att jag inbillar mig ALLA mina symptom. Eftersom att de inte hittar vad som är fel NÅGONSTANS. Inte för min mage, B12-bristen, knäskakningarna, ingenting!

Men å andra sidan så har jag ju vissa symptom som inte KAN vara inbillade. Provsvar etc.

Så vad fan är felet på min kropp?

att hitta något man inte visste att man hade

Jag har som uppgift att träna hemma en gång per dag. Och det är inte träna som att bli svettit och använda stora muskelgrupper.

Det är träning som i att använda små muskler du inte ens hade. Ja en övning jag har fått av mina fysioterapeuter är till och med att jag bara ska öva på att hitta min muskel. Den är i och för sig inte så liten; lårmuskeln. Men den kan vara svår att spänna kan jag meddela. I början var det svårare, men nu har jag lärt mig att hitta ena om jag stirrar på den a la "På tre spänner du dig, 1, 2, ....3!". Så nu är det stora problemet att spänna den när jag blundar. Det går åt helvete so far, haha.

Men de andra uppgifterna är att vinkla knät (tänk knäböj) i en liten liten rörelse. Bara några grader. Den böjningen skall ta 5 sekunder. Fem sekunder är väldigt lång tid kan jag berätta.

Men jag kämpar på. Det är kul att det händer något.

Och för er som undrade, tabletterna är uppe och rullar igen. Undrar när de är uppe på max igen? Hunger, klara tankar och fungerande mage är i alla fall åter fixat.

Happyhappy me!

double trouble

Var hos läkaren imorse.

Knän. Blodprov för undersökning av reumatism. Remiss till neurolog för muskelsjukdom.

Jag passade även på att ta min tredje och sista spruta mot HPV. Dock har jag ju redan fått HPV och cellförändringar grad III. Men jag kan ju fortfarande skydda mig mot alla de andra HPVsorterna. Det finns ju många olika. Och även skydd mot kondylom.

Så ALLA: gå och vaccinera er!!! I stockholm är det gratis för tjejer enda till dagen de fyller 27. 3 doser under ett halvår. Just do it! Det är värt det, jag lovar. Ni vill inte få livmoderhalscancer. Ni vill inte ens få cellförändringar på livmodertappen. Jag vet.

Do it! Do it now!!!!!!!!!

never give up

Då försöker vi att ta tag i knäna igen då..
Torsdag kl 08.00!

Så fucking jävla ont i mina knän!

Knäproblem

...har jag också gott om. Oändliga mängder. Oftast inte så farliga. Jag klarar ju vardagen liksom. Om jag inte gör något dumt.

I fredags gjorde jag tydligen något dumt. Fick för mig (och det är väldigt oklart just varför jag fick för mig detta) att jag skulle göra en hoppspark mot ett random fönster. Ninja-like. Allting gick finemang, enda tills jag verkligen skulle göra sparken, för vips så vred sig knät och jag låg på backen istället. Borde ha skämts. Hade nog för ont. Skämdes inte. De andra skämdes säkert. Men det är okej -

...om det blir pinsamt för en del så är det ändå dom som skäms.

I vilket fall så hade jag ont sen. Och igår kunde jag inte riktigt gå. Idag kan jag gå, men har ont på helt andra sätt. Knäskålen känns fortfarande som att halva sitter helt löst och det känns som att några senor (senfästen?) har fått sig en liten törn. Oklart.

Men att ha ont i knäna är ju inget nytt för mig, så jag överlever nog den här dagen också. I vilket fall så var det säkert värt det. Då lät det ju som en bra idé. Och efterklok är ju något jag inte jobbar med,

You cannot always wait for the perfect time, sometimes you must dare to jump.

Never regret something that once made you smile.

Haha, nu har jag vart nog med söndags-whitetrash-klyschig med copypasting av ordspråk från random hemsida. Hej då!

Sjukdomar för 2012 (och mina knän)

De senaste veckorna har jag spenderat med att vara sjuk. På alla möjliga sätt. Jag tror jag har varit sjuk för resten av 2012 nu. Om det är så kanske det har varit värt det. Men jag är fortfarande inte frisk. Den ena sjukdomen avlöser den andra.

Imorgon skall jag till läkaren igen (var senast där i måndags). Men imorgon är det en ny dag och jag skall dit för en ny sak. Eller en gammal sak, beroende på hur man ser det. För mina knän. Jag tänkte försöka ta tag i dom igen. Ge dom ett (förhoppningsvis) sista försök, liksom. Någon i hela världen måste ju veta vad det är för fel? Jag vill veta om det går att fixa eller inte. Så att jag kan finna mig i mitt öde - eller göra något åt dom! Så imorgon tar jag tag i ett gammalt, gammalt, problem. Mina knän!

Less på att vara uttråkad.

Kan det vara skönt att vara uttråkad?
Jo, ja, möjligt.
Kan det vara kul att vara uttråkad?
Nej, absolut inte. Det säger ju sig självt tycker jag.

Såhär sprallig som jag har varit de senaste dagarna har jag inte varit sen barnaben tror jag. Har nog med kollojobbet att göra, att jag är van att röra på mig hela dagarna. Vilken kontrast till att inte kunna röra sig alls typ. Jag är fast med kryckorna och för tillfället borde de vara mina bästa vänner fast jag känner mer att de är som mina värsta fiender. Det är ju de som begränsar min tillvaro. Eller ja, om man hoppar över ett steg eller tio.

Men jag är verkligen jätteuttråkad om dagarna. Det har gått 2 dagar hemma nu. Usch och fy vad tråkigt. Jag är så rastlös att jag som brukar älska och längta efter att ligga och dra mig i sängen, titta på film och läsa böcker nu bara skyr tanken. Sitta stilla? Nej, det är inget jag vill ägna dagen åt när solen skiner ute. Bada? Ja, tack gärna.

Nej, inatt hoppas jag att det sker en dunderkur så att jag kan hoppa och stoja igen. Åka till Stockholm och träffa min underbara Alexander.