Jag är nog inte gjord för att vara singel. Jag hatar det. Men jag inser nog någonstans att jag måste fortsätta vara singel (inte falla för frestelsen att kasta mig in i något nytt), enda till den dagen jag inser att det är sjukt najs att vara singel.
Den dagen jag vaknar upp och tänker att jag vill fortsätta vara singel - den dagen är dagen jag är redo att gå in i ett nytt förhållande igen.
För det är också den dagen jag kommer att ha byggt mig själv igen, inifrån och ut, såpass att jag har blivit hel och kan klara mig själv.
Är det någonting jag tänker ta med mig från det senaste förhållandet, så är det lärdomen om att ett förhållande aldrig kommer att fungera om jag går in i det trasig och inte vet vart jag har mig själv.
Jag tror att man måste vara hel. Att man måste veta vart man har sig själv. Vem man är, vad man står för och vad man vill. Vet man inte det kommer man bli beroende av den andra personen så tillvida att man sen inte längre vet vem man är utan den personen i sitt liv.
Så ja, den dagen jag vill fortsätta vara singel, det är dagen jag är redo för ett nytt förhållande.
Kanske till och med veckans insikt.
