nightmares

Det konstigaste symptomet av dom alla på att det börjar bli dags att ta spruta, är att jag börjar drömma massvis med mardrömmar varje natt. Eller jag minns dom i alla fall.

Men idag är det sprutdags, så då försvinner de förhoppningsvis igen!

Vi är unga båda tvåååå

Här kommer ett jättekliv till framsteg:
Det kan vara fantastiskt skönt att drömma.

Drömde nämligen en jättehärlig dröm nu på morgonen. Vad den innehöll tänker jag däremot inte berätta. Men vaknade med toppenhumör.

Alltså är inte drömmar längre endast dåliga. Bra!

Det här med sömn vs ingen sömn

Vill inte få tillbaka min ovilja inför att lägga mig på kvällarna (nätterna). Har klarat mig bra utan den de senaste månaderna. Varför återkommer den nu?

Varför så mycket konstiga drömmar?
Varför sömn, men dålig sömn?
Varför resonerar jag att ingen sömn är bättre än sömn fylld av mardrömmar? (inte konstigt egentligen)

Hur länge ska det pågå? Ett år var more than enough, men månaderna fortsätter att ticka på..
Nåja. Nu ska jag upp om ett par knappa timmar så jag antar att remsömnen blir minimal. Passar mig utmärkt.

Tankarna går i slowmotion nu. Snart somnar jag automatiskt. Djupsömn here i come.

Mardrömmar - all night, every night

Sen mer än ett år tillbaka så har jag drömt mardrömmar nästintill varje natt. De få nätter jag inte drömmer mardrömmar, eller inte minns dom, hör till undantagen som bekräftar regeln:
De sovande nätterna för mig innebär numer Mardrömmar.

Inatt drömde jag till exempel att jag var jagad (minns dock inte av vem). Och de flesta vet nog hur obehagligt det att vara jagad i en dröm. På kuppen så var enda vägen ut en tunnel, som brann, och resten av stället jag befann mig på började också brinna mer och mer.
Toppen på allt var att jag började bli förlamad. Började domna i olika kroppsdelar, och ansiktet började hänga lite sådär som man tänker sig att det ska göra på någon som börjar bli mer och mer förlamad. Inser att jag ju är på ett sjukhus (men enda vägen ut var den brinnande tunneln) - och jag behövde träffa en speciell läkare innan jag var helt förlamad.
Så jag sprang runt på sjukhuset i panik och letade våning efter våning efter den där jäkla läkaren. Jag tror jag hade telefonkontakt med lilla mamma då och då också.
Och den där jävla hissen! Som tog mig mellan de olika våningarna. Den var så sjukt jävla obehaglig. Vet inte om det var för att varje gång dörrarna öppnades för att hämta upp några fler passagerare, så var jag rädd för att det skulle vara de som jagade mig - eller om det var för att det tog så oändligt lång tid att åka den, och jag för varje sekund blev mer och mer avdomnad.
I slutet av drömmen (av det jag minns) hade till och med gången blivit märkbart påverkad. Och jag hade fortfarande inte hittat läkaren. Var fortfarande jagad. Och tunneln som var enda vägen ut höll på att rasa ihop av all brand.

Sjuk dröm egentligen.
Befinner mig i en byggnad som jag måste ut ifrån, dels för att den brinner och dels för att jag är jagad. Har begränsad tid på mig att ta mig ut för att enda utgången håller på att försvinna.
Å andra sidan håller jag på att bli förlamad, som jag vet kommer leda till döden så fort det når lungorna, och måste träffa en speciell läkare - som finns inne i byggnaden, sjukhuset.

Tar jag mig inte ut kommer jag med all förmodan att dö. Stannar jag inte kvar kommer jag alldeles säkerligen att dö.

Så jävla sjuk dröm!
Drömtydare? Sömnterapeut? Något? Någon?

Problemen ser inte lika stora ut, 2

Neej, faktiskt inte. Lös ett problem och du håller tusen andra ifrån dig.(shit jag tror jag har plockat fram min hjärnhalva med smarta citat just nu)

Men faktisk inte, igen. Problemen verkar lösa sig, av mig eller av sig själva, eller kanske till och med av andra, det är lite blandat. SKÖNT ÄR DET I ALLA FALL.

Inatt drömde jag att peyman hade en elak boaorm som skulle käka upp mig. När jag vaknade imorse vaknade jag inte i mottagningen som jag och Julia bestämt, utan jag insåg att "oj det är den 17/10 och jag ska hålla en presentation på något jag inte alls kan!!!". Jag insåg snabbt att detta skulle bli förödande och i paniken slet jag ner lite underkläder,smink och grejer i väskan. Min plan var att ta första bästa tåg hem till Västerås och sluka ner mig i en bok hela helgen och glömma verkligheten. Nu blev det inte så...

Dagen blev ganska bra ändå.

Problemen verkade inte lika jobbiga, och dom verkade börja nysta upp sig lite granna. Sen kom den hemska presentationen (där jag förövrigt än en gång säger förlåt till RikHard). Vi knäckte lappsystemet, men jag lurade mig själv och det slutade med att jag pratade om det som jag sagt från början att jag allra minst ville prata om.

Jag insåg dock att det mina kära klasskamrater sa igår faktiskt var sant; Får jag godkänt så har jag bräckt systemet. "Du har klarat dig igenom en hel kurs utan att fatta någonting!". Haha, skönt att till och med mina klasskamrater inser hur pantad jag är inom dessa områden? Men allt går inte som förväntat..

För Det gick tydligen bra. Jättebra!
(förutom att jag sa "shit" och "ba". MeHhH hALlÅå? jag är ju värsta fjortisen ju! Det trodde jag alla insett? ehh haha)

Jag blev glad i hågen, struntade i Västerås. Köpte bakverk på vägen hem och inväntade Carro och en efterlängtad tjejkväll. UNDERRRRBART. Jag har saknat dig. För att inte tala om hur mycket jag kommer sakna dig när du åker. Nej det pratar vi om. Det är ett problem som kvarstår olöst. Men jag älskar dig och tack för att du finns.