står du still på en plats så blir du helt enkelt kvar där

..med dom orden avslutar Winnerbäck sista låten på senaste skivan.

Imorgon har jag intervju, och vet ni vad att det inte är så himla enkelt alltid? Det är himla bittersweet. För jag vill så himla superjättegärna och känner sådan otrolig pepp inför denna möjliga nya utmaning. Men det betyder också att jag lämnar allt jag har byggt upp och mina fantastiska jävla tjejer som jag avgudar så. En fantastisk vardag som ju är som ett andra hem. Mot vad? Mot osäkerheten om vad som komma skall, där det enda jag kan vara säker på är att jag kommer behöva arbeta som fan för att bygga upp något kanske liknande igen. Ibland får jag panik och tänker att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken på att lämna det bra jag har. Varför, liksom?

Men sen så landar jag alltid i att jag inte vill fastna. Jag vill röra mig framåt. Jag vill utvecklas, och inte stå still. Jag vill inte bli hemmablind och hemmatrygg och bara nöja mig. Jag vill inte nöja mig! Jag vill framåt. Jag vill mer. Mer erfarenheter, mer utmaningar, mer lärdomar och mer bara mer.

Nu är det inte alls säkert att det blir så. Och med handen på hjärtat; om det inte blir så, ja då blir jag kvar i någonting jag verkligen byggt upp att älska. Jag blir nog mer besviken över att just jag inte får tjänsten, än att inte få tjänsten.

för tillslut är det alltid så;
att nånting dör om man åker
och nåt annat dör om man stannar kvar

Konsten att lägga sig i tid och gå upp i tid

Hur gör man?

När man gillar att vara vaken på nätterna och sova länge på dagarna, men ångesten kryper fram för att man sover "bort" tiden när andra är vakna.

Tur att jag börjar jobba igen på måndag så rutiner kan återinföras.

jag tror att det fungerar

Lite i alla fall. Eller ganska mycket faktiskt. Men tänk om jag inbillar mig? Tänk om jag inte inbillar mig. Tänk om det faktiskt fungerar. Vad innebär det?

Här i Oskarshamn öser regnet ned utanför fönstret. Men solen tittar fram då och då också. Sitter och skriver vid Eriks nya högglansvita assnygga matbord/skrivbord.Vill köpa ett likadant. Billigt var det också. Delar internet från mobilen till datorn, pga inget wifi i denna lägenhet.

Känner mig sjukt förvirrad.
Tabletterna gör det ju inte bättre direkt heller.

Nu ska jag skicka ett sjukt viktigt mail.
Härrå

i ett annat liv, på en annan plats

Det känns lite som ett annat liv i alla fall. Den senaste tiden verkar min hjärna ha djupdykt ner längs memory lane, alternativt så har minnen från förr börjat bubbla upp till ytan. Undrar varför? I vilket fall så är det så det är.

Sommaren 2010. Kolloledare på Djuprämmen, i Värmlands skogar. På den undre bilden är det alltså inte kobalaminfinnar, inte heller spindelbett (ja, det är en grön spindel på mitt finger) utan de fruktade Lesjöviks-knotten som har gjort sitt på min fantastiska hy. Och åh, jag ser där att jag hade mitt älskade fjäderhalsband, som jag bar dygnet runt - året runt. Det fick jag av mormor, som hon köpt i Inkaleden i Peru. Tyvärr glömdes det på ett hotell i Marocko för tre år sen. Well, well.

Sommaren i Värmland, skulle kunna vara från ett annat liv.

en sån där bra dag

Idag har solen skinit. Jag har tagit steg framåt. Jag har skickat in ett CV. Jag har köpt gymkort och använt det för första gången. Jag har lagat rotfruktsgratäng och kassler i ugn. Och jag är supertrött

En sån där bra dag helt enkelt!
Nu när jag ska krypa ner saknar jag dock den där karln i oskarshamn.

Hoppas att aaaaalla sover gott inatt! Pussåkram!

fjorton:nollåtta tioende maj vart tredje år

Nu är det dags igen! Quarnevalen är på intåg och vilken fest det kommer att bli. Förra året satt jag på en uteservering och beundrade detta fantastiska spektakel, i goda vänners lag och med solen skinande på våra ansikten. Så. Jävla. Kul. I år kommer jag inte ha den lyckan för jag ska jobba istället (och vad gäller solen så verkar den också vara på andra uppdrag). Förra gången hade jag även lyckan att få uppleva quarnevalens slutfest. Och oj vilken fest det är! Det var dessutom en väldigt fin artist vid namn Oskar Linnros som överraskade alla. Helt fantastiskt. Jag hoppas verkligen att alla som deltar i årets upplaga, samt alla som tittar, får en helt jävla fantastisk upplevelse. Denna artikel finns att läsa på dn om morgondagens festligheter. Jag skrattade högt när jag läste denna. Roligt. Om man tar det med en nypa salt, för visst ska man inte missa detta. Det är under inga omständigheter något som verkligen bör ses. http://www.dn.se/sthlm/sex-anledningar-att-undvika-stockholm-klockan-1408-pa-lordag/

shopping at work

Tänk att jag hittar favoritringen på jobbet -igen! Ett år gick jag och väntade på att köpa ringen. Förra sommaren tog jag tag i saken och den blev min. I 2-3 veckor. Sen var den självklart borta. Jag och ringar alltså..

Vi fick in nya varor på jobbet i veckan. Innan vi tar oss en titt på dom önskar jag högt och ljudligt "jag önskar att det kommer en vitguldsring med blåa stenar!!!!!", som vanligt. Alltid med tanke på min favoritring som försvann lika snabbt som den kom i min ägo förra sommaren.

Döm av min förvåning, min lycka när jag tittar igenom varorna och hittar en likadan ring. I samma storlek!

Jag kunde inte stå emot. Strunt samma om jag får leva på nudlar i ett år. Jag hade ångrat mig varje dag om jag inte hade köpt den.

För vad är sannolikheten att en exakt likadan ring kommer in, till vår butik, igen?

We are meant to be :D, helt enkelt!

tillhörande efter-maten-fikat

Lunch på jobbet. Sen alltid en kopp kaffe med en bit choklad.

"ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt"

...undrar hur många gånger den planen har failat?

Men alltså. Oavsett om jag sover 5,6,8,10 eller 12h är det foooortfarande lika jobbigt att gå upp på morgonen.

Nej, nån morgon-människa är jag inte och har aldrig varit!

Men är det jobb så är det..

workthework

Denna vecka jobbar jag.
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag OCH lördag.

Jobbigt med jobb.
Men nu är min lunch slut och jag skall återgå.

Har förresten hämtat ut min wera-väska under lunchen som har varit på lagning. Skönt att ha den tillbaka!

nål&tråd

Detta är min lunchrast-syssla idag :)

s.323

Lunch på jobbet. Dyker ner i min bok ute i solen.

workin 11-15

Idag jobbar jag i skärholmen för.ombytes skull.

Är på väg dit nu. Att lämna den varma sängen imorse kändes lite som en för tidig död. Var då väldigt glad att jag valde att inte gå ut ur igår, trots att det kändes lite surt igår.

Idag är vädret grått och tråkigt. Molnen ligger tunga och ett grått dis ligger över vinterstockholm. Längtar till våren. Tror på en bra vår och sommar. Känner det i luften på något vis. Hoppet.

Men tills att sommarn kommer med varmare dar och mer accepterade sena nätter, så drar jag mitt strå till stacken och är på väg till jobbet. Helt okej tider trots allt!

Extrajobb

Jag har ju en del extrajobb. Inget superkontinuerligt. Mest när jag känner för det.

Närmare bestämt 3 stycken.

Nu är jag på väg hem från ett av dom. Privatlärare. Idag hade jag en ny elev.

Man lär sig så mycket om sig själv och sin egen kunskap, när man ska förklara för någon annan.

Så jag gillart! Men nu är jag helt slut. Ska bli skönt att komma hem.

Reality comes creeping up on you, part 2

Rånet den 26 november 2011 i Skärholmen.

Och ja, en sak till angående rånet i Skärholmen. De släppte ju namnet på några av de gripna. En av dom var bland annat en snubbe som bara dagarna innan hade hyllats i lokaltidningen för att han var en "eldsjäl" och jobbade ideellt med att hjälpa unga i Södertälje. Så jävla vidrigt! 22 år var snubben. Tjugotvå! Vem fan kan man lita på i dagens samhälle? Han har dessutom kommenterat artikeln, och dessutom en massa andra människor. Jag förstår inte ens hur artikeln kan ligga kvar. Usch!

Länk till artikeln.

Reality comes creeping upon you

Det slog mig just att nästa vecka skall jag jobba på ett nytt kontor. Med min favvotjej Karro! Sen påminde mig Hanna fint om att det var ju där det var rån för någon månad sen. Rån á la dundra in en bil rakt in genom rutan och skjuta mot poliserna - lyckat rån. Och min puls goes galopp. Men jag är inte rädd för att jobba, på riktigt. Det är mest när jag inte är på jobbet som det känns osäkert. På jobbet känner jag mig trygg. Däremot om jag går mitt på stan en ljusan dag så kan jag bli skärrad vid plötsliga ljud eller män i mörka kläder, mössor eller uniformer.

Rånet mot en guldsmed på Engelbrektsgatan, 6 mars 2012

Efter att jag var med om rånförsöket i somras så har jag börjat hata rånare. Jag reagerar ofrivilligt starkt och väldigt ogillande på skämt som "ska vi inte råna en bank och bli rika?". Det gjorde jag inte innan. Jag förstod inte. Nu förstår jag, från den andra sidan. Från offrens sida. Nu för tiden är det ganska lugnt ändå, jag tänker knappt på det och reagerar väldigt sällan. Men ibland, ibland så dyker den där känslan upp igen - när kroppen förbereder sig på panik, på att fly, på att rädda sitt liv igen. Det har hänt att jag har flugit upp från caféstolar som välts bakåt i all hast, och tagit ett snabbt språng för att rädda mitt liv - tills jag inser att allt annat folk sitter lugnt kvar i sina stolar, och jag skamset har får sätta mig ner igen och låtsas om som ingenting. Det var väldigt länge sedan något så markant hände sist nu.

Men ibland, ibland dyker känslan upp igen. Som rånet mot guldsmedsbutiken på Engelbrektsgatan på Östermalm förra veckan, eller som rånet mot Skärholmen för några månader sen. Då börjar hjärtat slå igen, och pulsen galopperar iväg. Men sist nu förra veckan så blev jag mest förbannad. Jävla idioter! Fruktansvärt är det! Om du vill förstöra ditt liv, hitta på något annat sätt, men du behöver inte förstöra andras. P-u-c-k-o. Lås och bom ska ni sitta bakom!

Men jag ser ändå sjukt mycket fram emot att jobba om en vecka! Jobba med Karro. Jobba på ett annat kontor för första gången. Och jag älskar jobbet och tycker det är sjukt kul.

Första dagen på jobbet i jul

Och välkommen kände man sig när man kom också :D

Så himlans roligt att vara tillbaka. Men jag saknar Marcus och Johanna massa. Kom och hälsa på någon dag vettja ;-D

Published with Blogger-droid v2.0.2

Mattecoach

...sitter och jobbar.
http://www.mattecoach.se

Lite matte kvar att göra? ;-) Vi hjälper dig!

Home sweet home.

Snabba bud. Pratade med mammsing igår kväll vilket resulterade i att hon hämtade mig idag. Jag är nu alltså hemhemma.

Många mixade känslor och jag känner faktiskt inte för att skriva om de alla. De får bara existera ett tag. Men jag tänkte att det kan ju alltid vara kul att veta liksom. Att jag är i Västerås, alltså.

Nu börjar de säga åt kidsen att borsta tänderna för om 25 min ska de vara inne på rummet. Ja, jag lever fortfarande enligt kolloklockan. Kommer nog göra det ett tag till...

Ett inlägg från Värmlands djupaste skogar

...där Internetanslutningen ligger snittar mellan 20-40Kb/s (och för er som inte vet så är det inte så snabbt).

Och jag har låst bloggen. Dels för att skriva sånt jag inte vill att olämpliga personer ska läsa. Problemet blir väl då att jag inte kommer kunna öppna bloggen igen. Fast det kan vara soft att ha ett ställe där man även kan skriva skit om dumma personer, föräldrar, chefer, klasskompisar, medarbetare, mitt eget humör och andra saker jag kanske egentligen inte borde skriva ut.

Har försökt bjuda in ett gäng till bloggen men hittills är det bara en som acceptat. Och några som har klagat på att dom inte får läsa. Fast de har fått en inbjudan. Knasigt det där. Vet inte riktigt hur man gör. Men det är i alla fall en som kan läsa det jag skriver, förutom mig själv, vilket borde betyda att jag inte är helt misslyckad i alla fall ;)

Idag har jag en ledig kväll. Vi har alltså en ledig kväll (startar vid middagen som brukar börja vid 17-18 snåret) och en ledig heldag i veckan här. Annars jobbar vi 8-00 i snitt. Jag är väl medveten om att det är ett 16 timmars pass och att det inte blir många timmars sömn. Ska vi prata lönemässigt är det ju ett skämt. Men som sagt, det kanske inte är därför man jobbar som kolloledare i första hand. Samt att utvecklingsnivån på det här jobbet går inte ens att jämföra med t.ex. ett jobb på ICA. Jag tror att jag har utvecklats otroligt mycket den här sommaren. Lärt känna mig själv, mina styrkor och svagheter, och framför allt växt i mig själv som person.

Läskigt stundtals. Glädjande andra. Ibland helt förkrossande jobbigt.
Den stund man låter rädslan styra, begränsar man livet
tror jag. Det är därför jag är kvar.

12 dagar kvar. Har alltså varit här i hela 34 dagar. Eller 1 månad och 3 dagar. Tiden har gått otroligt fort. Men samtidigt så oootroligt sakta.

Jag kan i övrigt konstatera att ett startande av ett förhållande är en ganska säker väg till blogg-död. Inklusive mig själv så har jag två nära vänner som lyckats med det samma. Skärpning! Jag vill ha uppdateringar om era liv. Kom igen nu :D Tragiskt, kan tyckas, att vi inte kan ha den kontakten så att jag får den uppdateringen ändå. Men nu är det som det är och tiden finns inte riktigt till. På något sätt måste jag ju få reda på hur ni har det, även om det är via några bokstäver på en blogg. Så gogogo - i'm waiting for it.

Jag ska försöka bli bättre själv.

Nu när bloggen är stängd kan jag ju skriva lite mer. Nu när bloggen är stängd så som den skall vara inför mottagningen. Woop woop.