samtidigt som

..jag jämt och ständigt, varje minut, går runt med rädslan över att falla tillbaks igen. Till mörkret där ljuset inte når in.

Livrädd.

Men jag kämpar på. Energin finns där. Äntligen.

förändringarnas tid är här

Idag har jag från kl17.30-21 hunnit med att dricka öl på vapiano kungsbron och träffa karlis (första gången sen kanada för ett år sedan) och carro, samt käkat på Vigårda med mos och julia.

För ett halvår sedan hade det där nog varit min planering för 3 veckor (eller 3 månader?) - och jag hade fortfarande haft ångest och varit stressad för det.

Det klarnar.
Även om jag inte kan se himlen bakom molnen betyder det inte längre att den inte finns. Nu känner jag dens existens i hela mig. Jag vet att där bakom så finns den. Och det är helt jävla perfekt!