lata sommardagar för pensionärerna

Mina älskade småknattar är inte så små längre, utan har blivit pensionärer. Zigge älskar att knata runt i mammas trädgård i Västerås och leva life.

Googlade och i människoår har de nu blivit hela 67år. Sååå gamla. Mina småttingar. Så mycket kärlek.

pyrets lilla tass

Som vanligt så kommer mardrömmarna på löpande band när det är stressigt eller det börjar bli dags för spruta. Senaste dagarna har inte heller dom varit något undantag.

För någon dag sedan drömde jag en mardröm som var så verklig och som liksom hänger kvar än. Och allting har ju en förmåga att bli så läskigt och så hemskt i mardrömmar, även fast det ibland inte ens är realistiskt. Men drömmar, ni vet...

Okej så drömmen började med att jag åkte utomlands till varmare breddgrader. Helt plötsligt upptäcker jag att jag RÅKAT fått med mig Zigge och Pyret. Hur fan man nu råkar det? Dom var i alla fall där och lika ivriga som vanligt att sticka iväg för sig själva. Panik fick jag självklart, då jag inte hade något koppel, så när som helst kunde dom bara springa bort i ett främmande land - och då skulle jag ju såklart aldrig få tillbaka dom. Detta resulterade i att jag fick gå runt och bära på dom, Zigge under vänster arm, och Pyret under höger arm. Zigge ville såklart sticka iväg hela tiden för att även bli kung över detta land och Pyret hatar ju som bekant att bli buren och var livrädd. Detta resulterade i att de åmade sig och gjorde allt för att ta sig ur mitt grepp. Jag höll hårdare och hårdare där jag gick runt på okända gator. Helt plötsligt hör jag hur Pyret kvider till och liksom, blir helt loj. Jag undersöker honom och ser hur hans högra tass bara hänger framtill - jag har råkat bryta hans ben!
ÅH HERREGUD. Panik!! Han har jätteont och vad sjutton gör jag nu!! Tar mig snabbt till en veterinär (vilket jag egentligen inte har tid till eftersom jag har jättebråttom att göra någonting i detta främmande land, vad vet jag inte, mer än att jag verkligen har bråttom någonstans). Väl hos veterinären får jag ju beskedet om att det ju är brytet och måste gipsas. Eftersom jag inte har en försäkring som endast gäller i Sverige och inte i främmande landet så kommer kostnaden att uppgå till 600.000kr. ÖVER EN HALV MILJON KRONOR. Det är ju pengar jag inte har! Jag lämnar veterinären med pyrets hängande ben med Zigge fasthållen under den andra armen. Vad gör jag nu? Jag kan ju inte åka hem för jag har ju det här superjätteviktiga att göra i främmande landet och det är dessutom bråttom. Men jag måste ju också ta hand om Pyret som kvider och kvider och kvider och har en hängande tass.

Jag minns inte exakt hur drömmen slutade, mer än att jag for runt stressad på okända gator i hopp om att försöka lösa inte vet jag.

När jag på morgonen som vanligt blir väckt av Zigge och Pyret som vanligt kommer upphoppande i sängen när han hör att jag börjar vakna till liv så känner jag såååån skuldkänsla. Och trots att jag vet att det bara har varit en dröm så måste jag ändå kela lite extra med honom, titta honom i ögonen (fast katter inte gillar det) och liksom förklara för honom hur mycket jag älskar honom. Och såklart undersöka hans tass.

Japp, detta var ett par dagar sen - men han lever än på det. Så fort jag ser honom så hugger det till lite i hjärtat och jag måste liksom, väldigt varsamt, övertyga honom om att jag älskar honom såååå mycket och att jag aldrig någonstans på denna jord skulle göra något för att skada honom.

Trots att jag vet att det bara var en dröm! Hur jävla skumma är inte drömmar egentligen,

förmiddagsmys i soffan

Alltså. Ett av mina hjärtan.

Lalalalove

frusen tjej

...tycker att även hennes katt (som inte alls precis har varit ute och pölsat i snön som en annan) borde tycka att det är kallt.

Han verkade i och för sig inte klaga!

min lilla pyret

oskarshamn-sthlm

För första gången själv i bilen. Så. Jävla. Tråkigt. att köra den sträckan. Dessutom blev det mörkt, blåste något enormt och spöregnade, så man såg knappt vägen. Lite läskigt alltså, men värt det i slutändan.

I helgen så hade jag kattvakt av min kusins underbara familj, och nu när jag kom hem hade jag fått fina presenter i form av teckningar på kylskåpet. Åh, gullungarna Thea och Elion börjar bli gamla.

Och som jag har saknat mina missar! Zigge gav mig en välkomspresent när jag kom hem och spydde två gånger. Men om man har saknat dom som jag har gjort så gör det absolut ingenting.

Synd bara att jag behövde lämna kvar Erik i Oskarshamn. Hade vart soft att få med honom hem :)

flaskpost utan flaska

Denna kapsyl hittade jag en dag efter att Zigge och Pyret haft in en boll under kylskåpet. Jag fick inte ut den rullande leksaken och bestämde mig för att dra ut hela åbäket till kylskåp. Det visade sig att bollen hade försvunnit under skåpet intill. Ett städskåp fastbyggt i väggarna. Det är bara det att under det här skåpet finns det tydligen en luftspalt, ett utrymme man bara kommer åt genom att dra ut kylskåpet.

När jag försökte få ut bollen kom samtidigt denna Coca Cola-kapsyl utfarandes. Tänkte kasta den direkt, men började fundera på hur länge den kan ha legat där? Den kanske hade legat där enda sen 50-talet ungefär när husen byggdes?

Jag tänker mig att det är inte så ofta vi har Coca Cola-flaskor i glas nu för tiden, och de som finns känns som att de borde vara importerade? På denna kapsyl stod det på svenska och att det var PRIPPS som hade tillverkat den. Lite efterforskningar ledde till att jag förstod att kapsylen var från någon gång mellan 50-talet och mitten på 90-talet.

Där avstannade min efterforskning. Jag kom ingen vart. Undrade om jag skulle höra av mig till Coca Cola eller någon annan som kanske visste mer. Bestämde mig istället för att testa på Internets kollektiva kunskap, mer bestämt Flashbacks kollektiva kunskap.

Det gick inte mer än 2-3h innan människorna där hade hjälpt mig att ta reda på när kapsylen var ifrån. Nu vet jag att kapsylen är från någon gång mellan 1988 och 1992. Den har alltså legat där i ca 25 år redan! Galet ju!

Och kul att den kollektiva kunskapen lyckas snoka reda på såna här saker tillsammans. Alla bidrar med lite och vips så har man en helhet. Glädjen frodas i mitt lärar-hjärta.

I vilket fall så kändes det lite tråkigt att sagan tog slut där. Jag menar, min skattjakt hade ju fått ett slut och kapsylen i sig har ju inget speciellt värde. Men det kändes fortfarande inte bra att bara slänga bort den. Då kom jojul med den alldeles briljanta idén; "Men lägg tillbaks den då! Se hur lång tid det tar innan någon annan hittar den!"

JA! Superbra idé. Och så fick det bli! Min skattjakt tog slut, så nu startar jag en ny. Jag har skrivit ett brev, och tillsammans med kapsylen så ligger den nu åter i "gömman"; luftspalten under skåpet. Undrar hur lång tid det tar innan någon hittar den? Undrar om den som hittar den, faktiskt kommer att höra av sig till mig? Undrar om jag ens lever när någon hittar den? Jag kanske är död... Eller så flyttar jag snart och nästa person som flyttar in hittar den inom ett år. Eller så kanske den aldrig hittas. Den kanske försvinner i allt skrot när de bestämmer sig för att riva huset?

I vilket fall så är det ett framtids-experiment. Lite som flaskpost - men utan flaskan då.

god jul från ziggeman

lerbäcksgränd - säfflegatan

Åhå. Den här sträckan med buss har jag ej saknat att åka! Nog för att jag gillar att åka buss. Det är bytena som är jobbiga.

Jag har ej heller saknat att bo på två ställen. Så jävla skönt att ha en vardag som inte behöver pusslas lika mycket. Dessutom har jag aldrig varit någon som passar att bo ensam. Sen är det ju bara ett plus att jag har fått bo med världens snyggaste man!

Det är ju såklart hem till honom jag är på väg nu. Det ska bli nice såklart :) Saknar missarna när dom lämnas ensamma dock.

Men visst fan är det mysigare att åka buss än tunnelbana. Sjukt mycket.

Grattis Pyret 4 år!

Jävlar vad tiden går fort! Helt galet. Idag fyller minstingen i familjen hela 4 år. Jag minns när han var så liten att han fick plats i min handflata. Alldeles för liten för att komma till oss, lurade av köparen, endast 5 veckor. Saknade sin mamma och försökte dia på Zigge. När vi kom för att hämta dig var du den galnaste av de alla. Nu är du som du är, speciell och men helt jävla fantastiskt underbar.

hej jag heter zigge

sjuk katt

Pyret kissar utanför lådan. I en IKEA-påse. Fylld med nytvättade kläder.

En katt som märkbart visar att han känner av att man varit bortrest i 8 dagar.

Vem hade kunnat tro att jag skulle gå upp kl 06.15 en ledig, molnig, regnig dag?!

Vem hade kunnat tro att alla tvättpass skulle vara tagna kl 07.00?

Nä, ja ä inte bitter!

Nu ska jag gå till ICA och handla! Tänkte gå kvart i sju, mrn smartheten tog över och jag tittade öppettider som visade sig starta kl8...

let's play some hide&seek

Om man inte har annat för sig så kan en matta bli världens roligaste leksak.

this is how we sleep pt.100

this is how we sleep pt.751

#nofilter

sovsällskap

Det är ju inte helt okänt att jag hatar att sova ensam. Det bästa jag vet är närhet, värme, andetag, hjärtslag och trygghet.

Glöm en meter bort. Glöm två separata täcken. Det är fan värre än att sova ensam!

Det kanske är en vanesak, förmodligen. Men jag är fan inte van att sova ensam.

Mänsklig kroppskontakt är odefinierbar lycka!

Om det ändå inte lämpar sig nån natt så har jag ju turen att ändå inte behöva sova helt ensam, då jag har två gosiga katter som mer än gärna värmer upp sängen.

Awesome!

I love you<3

-

GRATTIS PYRET 3 ÅR!!!!!

Jag älskar dig lika mycket idag som första gången jag såg dig. 3 år, och många till framöver!

chillaxing

Bestämde mig för att läsa några av de en miljard tidningar som normalt bara samlar damm. Fick sällskap.