har tänkt på det länge, verkligen tänkt
hur jag ska få dig att förstå hur det känns
hur jag ska närma mig detta,
våga berätta, släppa, få hjärtat att lätta
rädd att jag kanske hade läst dig fel,
kan jag säga nu med säkerhet
att min första instinkt var korrekt
nu vill jag uttrycka det i klartext:
du är helt klart unik och speciell
universum är vigt åt dig själv
från den djupaste platsen, mörkaste delen, av min själ vill jag berätta det här
jag vill hellre genomleva nittinio jävla vintrar,
rulla naken över krossat glas, äta fimpar,
än att nånsin igen känna dina vibbar
DU LJÖG FAN BÄTTRE ÄN DELFINERNA SIMMAR!
jag hoppas du får leva med det resten av ditt liv,
att du lever med det i all evig tid
huvudperson i mina sämsta minnen,
hamnar du i helvetet, skicka mig ett vykort