Har så otroligt dålig koll på vad jag har gjort om dagarna nu förtiden. Som att mitt minne sviker totalt. Vad jag gjorde förra helgen? Ingen aning.
Vill börja skriva lite mer här så att jag kan gå tillbaka och titta vad fan jag har gjort, haha.
Visar inlägg med etikett Min blogg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Min blogg. Visa alla inlägg
söndag 2 augusti 2015
torsdag 13 november 2014
understryket
Jag är inte den som brukar använda mig av att understryka saker i den text jag skriver. Aldrig, rent utav. Jag tycker inte om det. Jag tycker det är fult.
Men min app som jag har i telefonen till bloggen verkar få för sig att stryka under valfritt ord i de inläggen jag skriver från telefonen. Det syns dock inte i appen, utan det blir en märklig överraskning när man väl besöker bloggen.
Så, om det är några understrykna ord med i ett inlägg, så kan ni anta att det är skrivet från mobilen och att det är min app som har valt ut ett ord helt av sig själv. Alltid lika spännande att se vilket ord det blir.
(men ordet understryka i detta inlägg har jag valt att understryka - undantaget som bekräftar regeln ni vet)
Men min app som jag har i telefonen till bloggen verkar få för sig att stryka under valfritt ord i de inläggen jag skriver från telefonen. Det syns dock inte i appen, utan det blir en märklig överraskning när man väl besöker bloggen.
Så, om det är några understrykna ord med i ett inlägg, så kan ni anta att det är skrivet från mobilen och att det är min app som har valt ut ett ord helt av sig själv. Alltid lika spännande att se vilket ord det blir.
(men ordet understryka i detta inlägg har jag valt att understryka - undantaget som bekräftar regeln ni vet)
lördag 3 maj 2014
tio år senare
Det slog mig nyss!
Det är 10:e året som jag skriver i denna blogg.
Vem hade kunnat ana för tio år sedan att jag fortfarande då och då skulle låta mina fingrar sätta ord på mina tankar och låta de vandra ut genom detta med medium. Tiden går snabbt...
Det är 10:e året som jag skriver i denna blogg.
Vem hade kunnat ana för tio år sedan att jag fortfarande då och då skulle låta mina fingrar sätta ord på mina tankar och låta de vandra ut genom detta med medium. Tiden går snabbt...
onsdag 11 september 2013
welcome back
Som jag förklarade här, så var jag tvungen att stänga bloggen ett litet tag. Men nu är den back to open och för alla att läsa.
Så ...welcome back ni som inte kunnat läsa under tiden.
måndag 19 mars 2012
Ont om bilder
...är det för tillfället på bloggen för att jag har lyckats paja kameramobilen på något sätt. Sjukt ovärt. Skärmen har iaf fina regnbågsfärger.
Published with Blogger-droid v2.0.2
fredag 7 januari 2011
Nu med min nya telefon så har jag ju börjat twittra igen, som ni kanske har märkt på miniupdatesen där i högerspalten högst upp -->
Spännande! Undrar vad detta kommer leda till. Men mer aktiv på Internet har jag ju åter blivit igen i alla fall. Nytt år, nya möjligheter!
Spännande! Undrar vad detta kommer leda till. Men mer aktiv på Internet har jag ju åter blivit igen i alla fall. Nytt år, nya möjligheter!
måndag 13 september 2010
lördag 11 september 2010
Bloggdöd och mörkräddhet
Jag följde väl en sisådär 4 bloggar varje dag förut.
Nu har jag deklarerat varenda en död.
Jag kan ju inte klaga, för jag vet ju att jag inte är bättre själv. Men ändå. Ett sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i deras liv.
Tragiskt ändå! Att det krävs en blogg för att hålla reda på vad sina vänner gör i sitt liv. Kommunikationsbrist tror jag att det kallas. Humm, kanske lika bra att deras bloggar är döda. Nu krävs ju liksom en uppryckning. Vara social i verkligheten. Orkar nutidsmänniskan det? Eller är det bara Facebook som gäller? Oj, vad grå världen blev helt plötsligt.
Nej, nu jäklar skall jag gå ett steg tillbaka i tiden och smsa en god vän, som jag inte pratat med på länge, istället. Ett steg i rätt riktning. Klockan är ju trots allt ganska mycket. Lite för mycket för att ringa. Eller hur?
Ursäkter för att kommunicera med vänner. Jag blir mörkrädd!
Nu har jag deklarerat varenda en död.
Jag kan ju inte klaga, för jag vet ju att jag inte är bättre själv. Men ändå. Ett sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i deras liv.
Tragiskt ändå! Att det krävs en blogg för att hålla reda på vad sina vänner gör i sitt liv. Kommunikationsbrist tror jag att det kallas. Humm, kanske lika bra att deras bloggar är döda. Nu krävs ju liksom en uppryckning. Vara social i verkligheten. Orkar nutidsmänniskan det? Eller är det bara Facebook som gäller? Oj, vad grå världen blev helt plötsligt.
Nej, nu jäklar skall jag gå ett steg tillbaka i tiden och smsa en god vän, som jag inte pratat med på länge, istället. Ett steg i rätt riktning. Klockan är ju trots allt ganska mycket. Lite för mycket för att ringa. Eller hur?
Ursäkter för att kommunicera med vänner. Jag blir mörkrädd!
fredag 16 juli 2010
Någon dag inom en snar framtid...
Åh. Jag har mycket motivation nu.
Det är så mycket jag vill göra.
Jag vill inte göra allt i någon jävla ordning.
Snarare vill jag göra allt i en jävla oordning.
Helst allt på en gång.
Samtidigt.
Inget avbockande,
Inga måsten
Bara leva
bara göra
för stunden
Frågan är om man klarar av det, utan 80procentiga-resultat. För sådana är ju inget bra. Och jag har kommit på att jag är en mästare på dom. Slutföra saker? Mja, inte så mycket jag. Men jag ska bli bättre på det. Öva!
...Fast inte riktigt än. Jag är ju "ledig" nu. Fast på kryckor, liksom (fy fan för dem!!). Så tills jag slutar vara ledig så tänkte jag leva med allting i en jävla oordning. Tillåta mig själv det. Det är det jag känner för just nu, för stunden. Pepp. Motivation.
Det jag skulle skriva i detta inlägg var en enda mening egentligen (och en ganska tråkig sådan):
...så vill jag göra om min blogg. Från grunden liksom.
Det är så mycket jag vill göra.
Jag vill inte göra allt i någon jävla ordning.
Snarare vill jag göra allt i en jävla oordning.
Helst allt på en gång.
Samtidigt.
Inget avbockande,
Inga måsten
Bara leva
bara göra
för stunden
Frågan är om man klarar av det, utan 80procentiga-resultat. För sådana är ju inget bra. Och jag har kommit på att jag är en mästare på dom. Slutföra saker? Mja, inte så mycket jag. Men jag ska bli bättre på det. Öva!
...Fast inte riktigt än. Jag är ju "ledig" nu. Fast på kryckor, liksom (fy fan för dem!!). Så tills jag slutar vara ledig så tänkte jag leva med allting i en jävla oordning. Tillåta mig själv det. Det är det jag känner för just nu, för stunden. Pepp. Motivation.
Det jag skulle skriva i detta inlägg var en enda mening egentligen (och en ganska tråkig sådan):
...så vill jag göra om min blogg. Från grunden liksom.
fredag 9 juli 2010
Ett inlägg från Värmlands djupaste skogar
...där Internetanslutningen ligger snittar mellan 20-40Kb/s (och för er som inte vet så är det inte så snabbt).
Och jag har låst bloggen. Dels för att skriva sånt jag inte vill att olämpliga personer ska läsa. Problemet blir väl då att jag inte kommer kunna öppna bloggen igen. Fast det kan vara soft att ha ett ställe där man även kan skriva skit om dumma personer, föräldrar, chefer, klasskompisar, medarbetare, mitt eget humör och andra saker jag kanske egentligen inte borde skriva ut.
Har försökt bjuda in ett gäng till bloggen men hittills är det bara en som acceptat. Och några som har klagat på att dom inte får läsa. Fast de har fått en inbjudan. Knasigt det där. Vet inte riktigt hur man gör. Men det är i alla fall en som kan läsa det jag skriver, förutom mig själv, vilket borde betyda att jag inte är helt misslyckad i alla fall ;)
Idag har jag en ledig kväll. Vi har alltså en ledig kväll (startar vid middagen som brukar börja vid 17-18 snåret) och en ledig heldag i veckan här. Annars jobbar vi 8-00 i snitt. Jag är väl medveten om att det är ett 16 timmars pass och att det inte blir många timmars sömn. Ska vi prata lönemässigt är det ju ett skämt. Men som sagt, det kanske inte är därför man jobbar som kolloledare i första hand. Samt att utvecklingsnivån på det här jobbet går inte ens att jämföra med t.ex. ett jobb på ICA. Jag tror att jag har utvecklats otroligt mycket den här sommaren. Lärt känna mig själv, mina styrkor och svagheter, och framför allt växt i mig själv som person.
Läskigt stundtals. Glädjande andra. Ibland helt förkrossande jobbigt.
Den stund man låter rädslan styra, begränsar man livet
tror jag. Det är därför jag är kvar.
12 dagar kvar. Har alltså varit här i hela 34 dagar. Eller 1 månad och 3 dagar. Tiden har gått otroligt fort. Men samtidigt så oootroligt sakta.
Jag kan i övrigt konstatera att ett startande av ett förhållande är en ganska säker väg till blogg-död. Inklusive mig själv så har jag två nära vänner som lyckats med det samma. Skärpning! Jag vill ha uppdateringar om era liv. Kom igen nu :D Tragiskt, kan tyckas, att vi inte kan ha den kontakten så att jag får den uppdateringen ändå. Men nu är det som det är och tiden finns inte riktigt till. På något sätt måste jag ju få reda på hur ni har det, även om det är via några bokstäver på en blogg. Så gogogo - i'm waiting for it.
Jag ska försöka bli bättre själv.
Nu när bloggen är stängd kan jag ju skriva lite mer. Nu när bloggen är stängd så som den skall vara inför mottagningen. Woop woop.
Och jag har låst bloggen. Dels för att skriva sånt jag inte vill att olämpliga personer ska läsa. Problemet blir väl då att jag inte kommer kunna öppna bloggen igen. Fast det kan vara soft att ha ett ställe där man även kan skriva skit om dumma personer, föräldrar, chefer, klasskompisar, medarbetare, mitt eget humör och andra saker jag kanske egentligen inte borde skriva ut.
Har försökt bjuda in ett gäng till bloggen men hittills är det bara en som acceptat. Och några som har klagat på att dom inte får läsa. Fast de har fått en inbjudan. Knasigt det där. Vet inte riktigt hur man gör. Men det är i alla fall en som kan läsa det jag skriver, förutom mig själv, vilket borde betyda att jag inte är helt misslyckad i alla fall ;)
Idag har jag en ledig kväll. Vi har alltså en ledig kväll (startar vid middagen som brukar börja vid 17-18 snåret) och en ledig heldag i veckan här. Annars jobbar vi 8-00 i snitt. Jag är väl medveten om att det är ett 16 timmars pass och att det inte blir många timmars sömn. Ska vi prata lönemässigt är det ju ett skämt. Men som sagt, det kanske inte är därför man jobbar som kolloledare i första hand. Samt att utvecklingsnivån på det här jobbet går inte ens att jämföra med t.ex. ett jobb på ICA. Jag tror att jag har utvecklats otroligt mycket den här sommaren. Lärt känna mig själv, mina styrkor och svagheter, och framför allt växt i mig själv som person.
Läskigt stundtals. Glädjande andra. Ibland helt förkrossande jobbigt.
Den stund man låter rädslan styra, begränsar man livet
tror jag. Det är därför jag är kvar.
12 dagar kvar. Har alltså varit här i hela 34 dagar. Eller 1 månad och 3 dagar. Tiden har gått otroligt fort. Men samtidigt så oootroligt sakta.
Jag kan i övrigt konstatera att ett startande av ett förhållande är en ganska säker väg till blogg-död. Inklusive mig själv så har jag två nära vänner som lyckats med det samma. Skärpning! Jag vill ha uppdateringar om era liv. Kom igen nu :D Tragiskt, kan tyckas, att vi inte kan ha den kontakten så att jag får den uppdateringen ändå. Men nu är det som det är och tiden finns inte riktigt till. På något sätt måste jag ju få reda på hur ni har det, även om det är via några bokstäver på en blogg. Så gogogo - i'm waiting for it.
Jag ska försöka bli bättre själv.
Nu när bloggen är stängd kan jag ju skriva lite mer. Nu när bloggen är stängd så som den skall vara inför mottagningen. Woop woop.
måndag 24 november 2008
fredag 31 oktober 2008
Tillbakablick
det är så svårt att bara släppa allt
det är så svårt att starta om
när man börjar titta tillbaka,
så vet man inte om att man redan är på väg
it's okey,
/söndag 19e nov '06.
Vad smart man var på den tiden,
jag kunde inte ha sagt det bättre själv, idag.
det är så svårt att starta om
när man börjar titta tillbaka,
så vet man inte om att man redan är på väg
it's okey,
/söndag 19e nov '06.
Vad smart man var på den tiden,
jag kunde inte ha sagt det bättre själv, idag.
tisdag 14 oktober 2008
söndag 28 september 2008
Känner otroligt mycket för ett blogg-layoutsbyte.
Om jag får tid någon dag, det vill säga, och det kommer jag antagligen inte få, men ändå, haha. Dessutom så saknar jag min stationära dator, eller så ska jag skaffa en mus till den här. Fast jag börjar bli van nu iofs.. Nej nu babblar jag, blogglayoutbyte vare ja, någon som har tagit ändan ur vagnen är Carro, som har gjort sin blogg riktigt mörk och läskig (jag får en känsla av att det har ngt att göra med de 9235 böcker hon har slukat den senaste veckan, typ) haha. Vi får väl se vad jag kan tänkas hitta på,. om det nu kommer hända. Inga promises här inte,..
Om jag får tid någon dag, det vill säga, och det kommer jag antagligen inte få, men ändå, haha. Dessutom så saknar jag min stationära dator, eller så ska jag skaffa en mus till den här. Fast jag börjar bli van nu iofs.. Nej nu babblar jag, blogglayoutbyte vare ja, någon som har tagit ändan ur vagnen är Carro, som har gjort sin blogg riktigt mörk och läskig (jag får en känsla av att det har ngt att göra med de 9235 böcker hon har slukat den senaste veckan, typ) haha. Vi får väl se vad jag kan tänkas hitta på,. om det nu kommer hända. Inga promises här inte,..
torsdag 14 augusti 2008
För äckligt ärligt?
Ah, nu återkommer jag till något jag var inne på för några inlägg sen. Min blogg kan ibland bli äckligt ärlig. Jag ser att vissa av mina vänner skriver en hel del personliga grejer i bloggen också. Men kan man bli för utlämnande? Skriver vi egentligen sånt som vi kanske fortfarande borde hålla för oss själva? Eller sånt som bara de närmsta egentligen borde veta?
Om man läser lite mer kända bloggar (kändisar, modebloggar etc) så skriver de ofta att de har svårt att hitta nya grejer att skriva om. För de känner att de måste skriva om intressanta och nya grejer så att deras läsare stannar kvar. De är oftast såna som skriver för pengar, eller för uppmärksamheten,.
Sen har vi då de lite mindre bloggarna. Vissa skriver kanske för att de är iväg och reser och de vill att andra ska kunna följa vad de gör. Kompisar. De brukar oftast bara bli lite vardagligt babbel. Sen finns det också de som skriver för sig själva. De som skriver för att bli av med känslor, eller för att skriva av sig funderingar eller liknande. Oftast är det dom som kan bli lite mer utlämnande. Skriva saker som folk inte vet, och kanske inte hade behövt veta om dom, för de tänker kanske inte på vilka som faktiskt läser, och KAN läsa deras blogg.
Men sen menar jag också att hur mycket vill man veta om nån? Oftast så mycket man kan få reda på. Alla älskar skvaller. Men tänk då på, hur mycket vill du att någon annan vet om dig?
Och var ska jag klassifiera mig själv? Min blogg är nog jävligt disträ. Ibland kommer det upp såna här dryga inlägg som ingen egentligen är intresserad av. Ibland dyker det upp lite små meddelanden, när jag vill avslöja hur mycket jag tycker om nån,er,blaha. Ofta skriver jag om saker jag hatar. Och ibland dyker det upp lite skumma inlägg som ingen fattar, som det inte är tänkt att ni ska förstå. Och ibland kanske man skriver lite för mycket. EN JÄVLA RÖRA med andra ord, Min blogg alltså.
Kan vara värt att ta sig en tankeställare, Hur är din bloggggg?
Om man läser lite mer kända bloggar (kändisar, modebloggar etc) så skriver de ofta att de har svårt att hitta nya grejer att skriva om. För de känner att de måste skriva om intressanta och nya grejer så att deras läsare stannar kvar. De är oftast såna som skriver för pengar, eller för uppmärksamheten,.
Sen har vi då de lite mindre bloggarna. Vissa skriver kanske för att de är iväg och reser och de vill att andra ska kunna följa vad de gör. Kompisar. De brukar oftast bara bli lite vardagligt babbel. Sen finns det också de som skriver för sig själva. De som skriver för att bli av med känslor, eller för att skriva av sig funderingar eller liknande. Oftast är det dom som kan bli lite mer utlämnande. Skriva saker som folk inte vet, och kanske inte hade behövt veta om dom, för de tänker kanske inte på vilka som faktiskt läser, och KAN läsa deras blogg.
Men sen menar jag också att hur mycket vill man veta om nån? Oftast så mycket man kan få reda på. Alla älskar skvaller. Men tänk då på, hur mycket vill du att någon annan vet om dig?
Och var ska jag klassifiera mig själv? Min blogg är nog jävligt disträ. Ibland kommer det upp såna här dryga inlägg som ingen egentligen är intresserad av. Ibland dyker det upp lite små meddelanden, när jag vill avslöja hur mycket jag tycker om nån,er,blaha. Ofta skriver jag om saker jag hatar. Och ibland dyker det upp lite skumma inlägg som ingen fattar, som det inte är tänkt att ni ska förstå. Och ibland kanske man skriver lite för mycket. EN JÄVLA RÖRA med andra ord, Min blogg alltså.
Kan vara värt att ta sig en tankeställare, Hur är din bloggggg?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)