Det konstigaste symptomet av dom alla på att det börjar bli dags att ta spruta, är att jag börjar drömma massvis med mardrömmar varje natt. Eller jag minns dom i alla fall.
Men idag är det sprutdags, så då försvinner de förhoppningsvis igen!
Det konstigaste symptomet av dom alla på att det börjar bli dags att ta spruta, är att jag börjar drömma massvis med mardrömmar varje natt. Eller jag minns dom i alla fall.
Men idag är det sprutdags, så då försvinner de förhoppningsvis igen!
Idag så var det sprutdags idag. Två dagar för sent denna gång. Jag befann mig på annan ort och sprutan befann sig som vanligt i sjöstan.
Men imorse blev den i alla fall tagen och denna gång har jag framför allt haft yrsel symptom.
Och idag slog även tröttheten till. En sån otrolig trötthet. Jag blir lika chockerad varje gång den kommer över hur stark den verkligen är.
Att ta pauser för att sova en timme eller så efter att ha varit vaken i kanske 2-3 är nödvändigt. Annars trillar ögonen ihop och kroppen verkar börjar väga hundra kilo mer för de stackars musklerna som verkar ha förtvinat.
Nu ser jag fram emot uppiggningen. Jag ser fram emot att hungerkänslorna ska komma krypande. Jag har insett att jag tycker om att vara hungrig. Det gör det liksom najs att äta.
Förstår inte varför jag är så trött. Har liksom en pigg dag varvat med en trött dag nu den senaste tiden sen jag fick sprutan. Konstigt!
Pysslar. Mysigt.
Idag har jag möblerat om, skruvat upp lite saker i hemmet, rensat gamla kläder och smycken samt börjat pyssla.
Det kan bara vara en sak: B12-mani!
Imorse fick jag sprutan och det är tamefan alltid samma sak.
Orsak eller verkan är frågan? Blir jag såhär pga avsaknad av B12, manisk, eller får jag massa energi pga ny påfyllning?
Kanske lite både och, men jag tror främst på det första. Manisk pga avsaknad av detta uppenbart viktiga vitamin. Det började redan igår och hela förra sommarn och sköllerstagatan 25 är kvitto på det också.
Skulle egentligen till Skansen med Madde och hennes två kompisar som är här på besök. Men var helt slut i hjärnan och kände mig knappast social, så idag blev också en hemmadag, precis som igår.
Men jag känner redan hur piggheten återvänder och jag vet att det kommer ta ett par dagar innan jag är tillbaks helt igen, men jag är i alla fall på väg åt rätt håll!
Nu ska jag fortsätta pyssla medan mitt hem ser ut som kaos (för i den här maniskheten glömmer jag liksom att göra klart saker, alternativt att jag ser nåt nytt jag vill påbörja typ nu direkt så att de andra sakerna blir liggande halvfärdiga - nåja, jag vet att detta är övergående), samt titta lite på Bones.
Pussåkram!
Ps. Alla igångkickningseffekter har inte visat sig denna spruta. Märkligt!
Idag = Spruta nr.7
Inte en jävla dag för tidigt.
Igår var det sol. Igår var jag superhypad megapepp.
Idag regnar det. Idag får jag typ en klump i halsen och brännande tårar bakom ögonlocket av allt från regnet, till bris-reklamen på radion, från idioten som vandrar rakt ut framför bilen på övergångsstället utan att se sig om, till personen som tackar för att man håller upp dörren.
Idag är en känslomässigt störd dag.
Jag antar att så även gårdagen var. Bara det att igår kunde inte jordens undergång ha besegrat mig och idag känns det som att en myras död i själva verket är jordens undergång.
Bländande eller nattsvart. Inga nyanser.
Det gör så ont, så ont. Men känner mig inte stabil någonstans heller. Känner tårarna tränga upp i från bröstet (ni vet när sån där riktig hulk-gråt är på väg) över ingenting. Över en rubrik på aftonbladet som är bra, eller dålig och som verkligen inte berör mig.
Vet inte om jag saknar dig extramycket idag pga att jag ligger lågt i b12. Pga pms. Pga instabiliteten som hägrar i min kropp och har mitt psyke i ett fast grepp.
Vet inte om jag saknar dig extramycket idag för att mitt liv känns extra jobbigt och jag då söker mig till trygghet. Den tryggheten brukade ju vara du.
Vet inte om jag saknar dig extramycket idag för att jag faktiskt saknar dig extramycket idag.
Vet inte någonting idag, faktiskt. Det är jävlans jobbigt. Men ska jag tänka logiskt så spelar nog oro och fysisk/psykisk instabilitet en roll jag borde kunna erkänna.
Men det tar inte bort att jag idag saknar dig extra mycket. Och det gör ont i hela mig!
Slog till idag. Pang!
Den här tröttheten jag inte känt på bra länge nu. Den oförklarliga tröttheten då det känns som att jag kan somna stående eller lägga mig ner rakt på plats och somna inom en minut. Tröttheten där kroppen väger 235kg mer och knappt orkar ta sig framåt.
Den oförklarliga tröttheten som kommer trots att allting borde funka, ska funka.
Men ingen virrighet eller kaoshet. Bara tung tung trötthet!
Våren är här och snart även sommaren.
Pumpat in vitaminer för 3 veckor till i kroppen! Lämnat lite blod. Kärat ner mig i en skinnjacka. Njutit av solen.
Jag ääääälskar sol!
Grattis till min älskade lillebror idag på din 21-års dag.
Grattis till Eriks käre far idag på hans 69-års dag.
Grattis till mormor och alla andra norskar på er ärade nationaldag.
Så mycket att fira. Men det gör jag inte. Jag är inte på firnings-humör. Jag är på lägga-mig-ner-och-dra-täcket-över-huvudet-och-låtsas-att-allt-är-en-dröm-humör. En sån där mardröm som jag har gott om.
Äter fortfarande epilepsipillren. De första symptomen av trötthet och yrsel har gått över i de senare symptomen irritation och när-som-helst-exploderande-bomb. Tillsammans med någon slags ovälkommen PMS.
Det och att inte veta om man har en framtid med sin pojkvän eller om man är singel eller inte, är en sån kombo som resulterar i att det inte känns som en dag att fira.
Men snart hoppas jag i alla fall att min kropp ska hamna i balans. Snart slutar jag (förhoppningsvis) äta epilepsipillrena (nästa helg), PMSen kommer ha avtagit och den nya levaxin-nivån (struman) har stabiliserat sig, i kombination med att b12-sprutorna börjar ges med rätt intervaller.
Då har jag i alla fall bättre förutsättningar för att må bättre, än vad jag gör nu.
Så, så. Jag vill inte ha något tycka-synd-om. Jag vill bara skriva av mig lite. Försöka få ångesten stagnerad.
-
Idag har jag och Erik varit på IKEA. Ni vet det där bordet som jag skrev om förut som Erik köpte som var aaaassnyggt? Ja, jag var tvungen att köpa ett likadant såklart! :) Men när jag kom hem med mitt bord så var det fabrikatonsfel och en defekt på ovanssidan av bordsskivan (högglans-vitt, onajs). Därav så åkte vi och bytte bordsskivan idag. Jag har inte packat upp den än, men ber till högre makter om att den i alla fall ska vara i perfekt skick så att jag också kan få ett lika snyggt bord.
Jag och Erik har under årens lopp köpt på oss väldigt många likadana saker. I och med att vi aldrig har bott ihop men ändå gillat varandras prylar har det blivit en hel del dubletter. Så vi skulle typ ha dubbelt av allt om vi skulle flytta ihop. Nu verkar det ju tyvärr aldrig bli så. Men i en perfekt värld, så hade jag nog önskat det.
Tackar för övrigt också för den här likgiltighets-bieffekten just nu, då jag annars tror att jag legat i en hög på golvet just nu. Längtar dock ej tills verklighet hinner ikapp.
Nåja, bara för att jag har söndagskvällsförvridenhet deluxe så betyder det inte att ni andra har det. Hoppas att alla ni andra har en supermysig söndagskväll.
Pussåkram!
2 av 3 läkarbesök gjorda idag. Det sista och det viktigaste kvar.
Det första var återbesök hos Katarinakliniken. Har inte varit där sen i mars.
Det andra var att åka in för blodprov (jag undrar hur mkt blod de har tagit från mig sista månaden alltså!), för att kolla vilken nivå b12 i blodet ligger på just nu.
Det tredje är att åka in och ta den fjärde b12-sprutan. Denna gången har jag inte kraschat än. Jag har börjat känna av symptom, men kan fortfarande fungera normalt. Helst skulle man ju vilja ta sprutorna så att jag aldrig behöver få några symptom. Men min läkare har tydligen inte bråkat nog med mig och håller inte alls med.
Well well. Läkardag idag igen, alltså!
Du är just nu en trafikfara. Kör inte bil.
För framtida jag: undvik att köra bil i största möjliga mån, när b12-symptom finns tillgängliga.
BLÄ. NOTE TO SELF: BYT LÄKARE. GÄRNA FÖR 5 ÅR SEDAN. DÅ KANSKE DU HADE SLUPPIT VARA SJUK I FLERA ÅR, HAFT KVAR FULL KÄNSEL I FÖTTER OCH BEN. OCH SLUPPIT TJAFSA MED SAMMA JÄVLA LÄKARE NU.
Trött. Fortfarande inte helt med. Eller har jag bara gjort för mycket senaste tiden? Har inte fått någon slags ON-knapp-känsla än. Kanske tar längre tid efter en krasch. Well, en vecka sen jag fick sprutan..
Gastroskopin visade ingenting och vi är tillbaka på ruta 1. Det är så extremt jävla jobbigt, för helt plötsligt börjar jag återigen tänka att jag inbillar mig ALLA mina symptom. Eftersom att de inte hittar vad som är fel NÅGONSTANS. Inte för min mage, B12-bristen, knäskakningarna, ingenting!
Men å andra sidan så har jag ju vissa symptom som inte KAN vara inbillade. Provsvar etc.
Så vad fan är felet på min kropp?
...att jag har varit hos fysioterapeuterna. Jag känner hopp och mening. Jag känner att jag vill erövra världen och det bara är att ta första steget för att påbörja resan. Fantastiskt!
Nu är jag hungrig. På mat, alltså.