Visar inlägg med etikett närtankarblirtillord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett närtankarblirtillord. Visa alla inlägg

onsdag 23 juli 2014

where are all the colours?

När jag inte tänker så mycket så är allting ganska bra. Väldigt bra faktiskt. Jag har mitt egna vita fluffiga moln där jag går runt och trivs och undrar hur allt kan vara så fantastiskt.

Sen någonstans så brukar verkligheten hinna ifatt mig. Krasch-bom och jag träffas med en knyten näve som får det att svartna för ögonen för att sen slå mig tillbaka till liv. Tankarna på vart jag faktiskt är kommer tillbaka och ångesten hägrar.

Egentligen så tror jag att mitt liv ligger någonstans där mitt i mellan. Som hos de flesta. Det är bara det att jag inte upplever det så. Jag kastas mellan dessa två olika verkligheter som natt och dag. Det är svart eller vitt och alla andra färger liksom saknas.

fredag 18 januari 2013

Warmth

Utomhus existerar kylan
den har liksom lagt sig för att stanna
den har belägrat den här stan med sin närvaro
där mörkret är dens närmsta kumpan och följeslagare
Men trots den isande kylans hårdhet
där nariga händer och frusna tår är mer vardag än något annat
så är det just något annat som har fångat min uppmärksamhet denna säsong
Minusgrader och snöflingor som tar sig innanför halsduken är inte längre fokus nummer ett
de bekymrar ej i samma mån
I stället har jag värme här hos mig
som värmer mer än solens strålar gör den varmaste sommardag
En värme som sprider sig långsamt och försiktigt med ursäktande steg
så att den är säker på att den för varje steg som tas inte tvingas till att vända om
inte tvingas reagera på kylan
En värme vars syfte är att starta den glöd som en gång fanns
som en gång belägrade denna plats
En värme som önskar bli en eld som härjar fritt med tillåtelsen att sprida sig varthelst den vill
utan stopp och osäkra kort
En värme som kommer med smygande, stapplande, ömsinta steg
men som helst av allt vill få tillåtelsen
och modet
att expandera utan återhållsamhet

Ute existerar kylan
Men jag har värme här hos mig

onsdag 9 januari 2013

tabula rasa

2013.
Ibland är det skönt att få en nystart.

Visst att allt som har hänt redan har hänt och inte kan göras ogjort. Jag finner ingen mening i att förtränga, men för den delens skull behöver man ej heller försjunka i det förflutna. Det som har hänt har tagit mig till där jag är idag.

Men de senaste två åren har varit de värsta två åren i mitt liv. Mycket jag önskar att mina ögon sluppit se, mitt minne sluppit minnas och mitt hjärta sluppit känna.

Många gånger under denna period uttryckte jag orden: "Nu kan det inte bli värre" och vips! snabbare än blixten blev det såklart värre. Givetvis blir varje motgång större när det känns som att man är ett ärr ifrån att inte känna igen sig själv. Givetvis märks ett extra ärr på en yta där det inte finns mycket orört kvart. Så tillslut tröttnade jag på orden och insåg att det alltid kan bli värre.

Jag har nu valt att starta detta år med att inte fokusera för mycket på motgångar. Vissa kan man dra lärdomar av och andra hade man inte kunnat påverka. Huvudsaken är att motgångarna inte är allt. Framgångar har vi alla och om vi väljer att lyfta upp dom lite högre, så blir det lite lättare att andas. I alla fall för mig.

Så trots att nystarter kan kännas som ett modernt skämt i våra producenters värld av att försöka påverka oss, så känns det ändå skönt att få vända sida, börja ett nytt år, starta på nytt och se 2013 som ett oskrivet blad (och alla andra klyschor).

Tabula rasa.
& jag ska själv välja, av det jag kan påverka, vad jag vill fylla bladet med.

lördag 15 december 2012

MY LIFE

keywords:

Kärleken.
Sorgerna. Lyckorna.
Förtvivlan. Hoppet.
Historian. Framtiden.
Döden. Livet.

Published with Blogger-droid v2.0.9

tisdag 4 december 2012

Trött på inget, trött på allt

Trött på all yta som vissa skapar
Trött på alla gränser som sätts upp
Trött på murar som vill raseras
Trött på stolthet som inte sväljs

Trött på människor som klagar
för klagandets skull
Trött på allas problem
som ingen tar tag i
Trött på människor som vältrar sig i sin olycka, men inte vill försöka

Trött på all den yta som skapas
hos vissa
för att vara någonting någon annan skall vilja ha och va

Trött på människor utan egna åsikter
Trött på tomma ögon
Trött på att höra tomma åsikter, från folk i allas vardag, som gick att läsa hos någon 'cool' i gårdagens cosmo eller någon 'ansevärd' i dagens metro

På riktigt? Hörs det inte alltför högt hur det låter?
I min skalle ekar det

Trött på människor som mäter sin lycka i andra människors ögon - i den avundsjukan de gillar att se där
Samma avundsjuka de själva känner, när de tittar tillbaka på samma ögon

Trött på de lögner som ljuder, från omedvetna läppar
Saknar den sanning som aldrig sägs

lördag 17 november 2012

.The way

The way the things you do and the things that happens confirm all my thoughts and planned actions

The way i wish it wasn't so, that easy, that hard

The way we should turn around
The way you never should turn around

The way
The life

torsdag 15 november 2012

Utlämnad och sårbar

Så fort en mur raseras eller man sänker garden så blir man sårbar. Man sätter sin tillit till någon annan och allt ligger inte längre i ens egna händer.

Man tappar kontrollen.

Det kan vara alldeles alldeles underbart.
Det kan vara förödande.

For what it's worth. Always.

söndag 11 november 2012

.the way

The way you put a smile on my face
The way you talk me into sanity
The way you are you in any case
The way you lift me off my gravity

The way i refuse to accept all the lies
The way i long for a touch from your hands
The way i feel when i see happiness in your eyes
The way i ignore the ifs, maybes ors & ands

.thewayyouputasmileonmyface

fredag 26 oktober 2012

too soon

Är inte redo. Inte tillräckligt stark än. Vet inte hur lång tid det kommer ta. Inte villig att riskera något. Kan inte ta ens en hundradel av något liknande igen. Mår illa bara vid tanken. Blir skakis och det känns som att taket håller på att falla ihop över mig, det svartnar lite grann för ögonen. I n t e d ä r ä n . Kommer jag någonsin vara? Oklart.

Så fort en tegelsten faller så känns det som att hela världen kan anfalla. Sårbar. Snabbar mig att bygga upp muren igen. Men det är så tråkigt här. Skulle vilja se andra sidan igen. Men vem vet vad som finns där egentligen? Det kan nu vara paradiset. Men framför allt så kan det vara en armé av sårbarheter. Och jag är inte redo än, måste läka från föregående strider först. Sårbar. Skulle inte klara av minsta lilla.
Så, så fort jag upptäcker att några tegelstenar är borta, vilket de kan ha varit i några timmar eller än värre några veckor ibland, så är jag snabbt där och murar tillbaks dom. På sin plats. Där de hör hemma.

I n t e . R e d o .
Alla tegelstenar måste på plats igen.
Nu. Innan det är försent.

Bara börja mura.

onsdag 17 oktober 2012

Up and down up and down up and down

Need someone for the downs
Need something for the lows
To push me up, up, up
Well when we're finally there
I'm not sure i wanna spend
The high days the same way

There's a special someone for every feeling
There's a special something for every place

söndag 14 oktober 2012

So, i'm leaving

equilibrium.
this ain't me
I gotta be free
so, i'm leaving
it may sound stupid
and maybe it is
but this ain't me
and i've already left

måndag 8 oktober 2012

närtankarblirtillord

När du är allt
och jag är inget
När världen är för stor

När du är inget
och jag är allt
När tillit är ett påhittat ord

När dånet lagt sig
och tystnaden ekar

Den längtan man känt
efter i n g e n t i n g
glömmer man snabbt

När tankarna studsar
mot tomma väggar
finns där heller inga minnen kvar
om varför ingenting var önskvärt

Inget eller allt.
Svart eller vitt.

Det är ett svårt val
om man måste välja

Man får träna
för att få balansen
Att kunna stå kvar
där i mellan

Inte falla.

onsdag 3 oktober 2012

tankarna, viljorna, trasslet

jag är jag
och du är du
kan vi inte bara stanna vid det
kan vi inte låta tankarna ta slut

varför måste någon av oss längta ut
ut från den här stan, vardagslunken
och tristessen
vad är det som får dig att söka lyckan
så långt bort från den halvt inbillade stressen

är det inte du, så är det jag
och vi nöter varandras problem
vi nöter varandra, med glädje
en dag hugger det oss i ryggen

men din lycka blir även min
när jag ser hur dina ögon lyser
och trots allt tjat och jämmer
finns det någon där nu
när och om vi fryser

så som tankarna far i förslappade kläder, en hemmakväll, så känner jag mig nu, så trasslas viljorna tillslut




måndag 1 oktober 2012

Och han ringer och säger det mörker du ser, gör att stjärnorna märks lite mer

Välkommen Oktober
Det är höstens månad
Då allting faller
Mörkret
Löven
Regnet
Solen
Allt faller nu
Så även jag
Och kanske du
Låt mig falla i din famn
Låt mig falla
Fast endast
Om du fångar mig

onsdag 26 september 2012

it can turn on a dime

Just remember
Do not ever forget
And think of it
As soon as you're taking
Those big steps

Or fuck it.

tisdag 25 september 2012

This too shall pass

Om jag överlevt senaste året så överlever jag detta också. Undrar när man börjar lära av sina misstag? Undrar när man börjar veta vad som är ett misstag och inte?

IF.
One step forward,
Two steps back.
You push me forward,
I choose to leave.
You leave me alone
for too long,
I am gone.
What if,
What if i don't.
I might try,
I might not.
You push me,
I choose to leave.
You push me,
I choose to stay.
You leave,
I want you.
You leave,
I leave.