Min kropp har inte riktigt varit med de senaste dagarna. Smak och hunger har varit borttappat. Har velat sova väldigt mycket (men när jag väl har varit vaken så har jag varit pigg). Och idag så var min hjärna inte med.
Efter sjukgymnasten så skulle jag åka den nätta resan på 17 minuter hem igen. Hagsätra om 3 min. Bra! Nästa tåg som kommer kliver jag på. Väl framme vid slutstation så börjar jag fundera på varför vi har hoppat över Rågsved. Jag är i Skarpnäck, det är slutstation och alla måste kliva av. Jag förstår ingenting. Den här stationen känner jag inte igen.
Tillslut går det upp för mig att jag åkt fel linje. Till saken hör att jaa, jag brukar vara på väg att kliva på fel tåg. Det händer ganska ofta. Men jag brukar alltid inse det när jag är på väg in genom dörren. Där brukar det vara en gräns. Inte idag. Och jag reagerade inte heller på alla stationee vi åkte förbi, att det liksom var fel stationer. Jag är inte ens slö i hjärnan. Den är pigg. Ändå så lyckades jag åka skanstull-skarpnäck utan att misstänka minsta lilla.
Så den 17min långa resan förvandlades till en hemresa på över 1h. Älska en hjärna på topp, eller hur?
