#förstadagenmedAC

Hihiigigi. Peppen.

 

strange times continuing

Det känns så överflödigt att skriva om dessa tider, vad det innebär och vad det får för påverkan på livet, folket, en själv. Individ- och massnivå. Vardag och fest.

Allt är redan skrivit någonstans. Folk har deklarerat att de skiter i coronan. Folk har deklarerat att de inte har träffat en levande person på hundra dagar. Allt trasor har vridits ur och alla stenar har lyfts och vänts på. Det påverkar. Det fortsätter att påverka.

Hur vet inte riktigt någon. 

På olika sätt. På alla sätt. 

Men livet fortsätter liksom ändå, och det är lite det som är svårigheten. Vad kan man rättfärdiga? Att dricka öl på en uteservering för tredje dagen idag? Njaaa, på skalan. Att protestera för Black Lives Matter? Hur jämför man att kämpa mot liv - med att kämpa mot liv? Måste man börja räkna på vilket som tar mest liv då? På lång eller kort sikt?

...men det där har också skrivits om. Om och om igen.

Men det är svårt att förhålla sig till att livet fortsätter. Det är inte på paus. Det kanske är helt annorluna om ett år, eller så är det precis likadant. Men vi har liksom inte så många år här i livet. Och ett helt år är värdefullt. Nu kommer klyschan: det funkar liksom inte att vänta på att börja leva sen. Att vänta på att allt ska återgå till det normala. Leva nu, BAMdärkomden. Carpe diem, yolo, seize the day och alla andra dom där. Tänker att det gäller att hänga med i förändringen, förändras med den.

Men det vill man ju inte. Man vill ju ba slippa. Ha kvar sina vanor och rutiner.

Vet inte vart jag ville komma. Säkert ba bearbeta lite av allt det som påverkar starkt. Bena ut och straighten up.

Märkliga tider!

summerfeelz

Älskar Juni

Och där dundrar Juni in med klarblå himmel och tjugofem grader. Som jag har längtat, som jag har väntat.