band-aids don't fix bullet holes

always remember

B12-mani

Pysslar. Mysigt.

Idag har jag möblerat om, skruvat upp lite saker i hemmet, rensat gamla kläder och smycken samt börjat pyssla.

Det kan bara vara en sak: B12-mani!
Imorse fick jag sprutan och det är tamefan alltid samma sak.

Orsak eller verkan är frågan? Blir jag såhär pga avsaknad av B12, manisk, eller får jag massa energi pga ny påfyllning?

Kanske lite både och, men jag tror främst på det första. Manisk pga avsaknad av detta uppenbart viktiga vitamin. Det började redan igår och hela förra sommarn och sköllerstagatan 25 är kvitto på det också.

Skulle egentligen till Skansen med Madde och hennes två kompisar som är här på besök. Men var helt slut i hjärnan och kände mig knappast social, så idag blev också en hemmadag, precis som igår.

Men jag känner redan hur piggheten återvänder och jag vet att det kommer ta ett par dagar innan jag är tillbaks helt igen, men jag är i alla fall på väg åt rätt håll!

Nu ska jag fortsätta pyssla medan mitt hem ser ut som kaos (för i den här maniskheten glömmer jag liksom att göra klart saker, alternativt att jag ser nåt nytt jag vill påbörja typ nu direkt så att de andra sakerna blir liggande halvfärdiga - nåja, jag vet att detta är övergående), samt titta lite på Bones.

Pussåkram!

Ps. Alla igångkickningseffekter har inte visat sig denna spruta. Märkligt!

ett steg bak

Är okej, så länge man tar två steg framåt efter det.

Frågan är bara om det var ett steg bak, eller tiotals? Eller ett steg framåt?

Jag vet inte. Kan inte samla tankarna.
Kan ha något att göra med avsaknad av b12 också.

Gahhh

telefonkö

"Du har plats 148 i kön."

"Det är för hög belastning, försök igen senare."

Heja försäkringskassans telefonsupport!

det finns inga tårar kvar

Tänkte jag skriva här om dagen. Det kändes så då. På riktigt alltså.

Det kändes som att jag var över och igenom på samma gång. Klar. På andra sidan.

Ack och ve, så fel jag hade.
Än finns det tusentals tårar kvar...

its a loveandhate relationship

Hur kan man både hata och älska någon så mycket samtidigt?

Det går emot allt mitt bättre vetande.

"jag hatar att du hatar mig"

Ur kontext.

I kontext nåt så jävla vackert.

two month and counting...

Igår var det två månader sedan mitt liv förändrades drastiskt. Det tog en väg jag absolut inte ville och det var en panikartad stund i mitt liv där det kändes som att allt jag kände till blev något okänt. Jag visste ju vem jag var med dig. Men vem var jag utan dig?

Så ska inte ett förhållande vara. Man ska stå på sina egna två ben. Om något, bli lyft utav den andra. Men att stötta sig så på någon, så att man faller utan den andre där, då har man tappat bort en bit av sig själv på vägen.

Jag inser det nu. Jag insåg det inte då. Jag tyckte du var den svage. Idag kan jag våga mig på att kalla dig för den starke. Inse att det var rätt beslut att ta. Inse att det var rätt väg att gå. Även om det fortfarande gör otroligt ont att skriva, att ens tänka, dom orden.

För ungefär en månad sedan skrev jag ett liknande inlägg. Nu har det alltså gått en månad och en dag till. Och för varje dag, för varje steg, så går det lite lättare. Det är lättare än jag trodde (jag är lite rädd för att jag fortfarande har förnekat för mkt så den där smällen skall komma igen en dag) och det gör mig också lite sorgsen. Men jag skall inte ljuga, än är jag inte där. Än klarar jag inte av att stå på mina två egna ben. Jag försöker ju, men stapplar fortfarande. Håller på att undersöka vem jag vill vara i det här livet, den här världen, utan dig.

Men den stora skillnaden sedan en månad, och framför allt två månader, sen tillbaka, är att jag nu inser att det var rätt väg att gå. Det var rätt beslut att ta. (Det gör så ont att skriva det). Jag vill inte tillbaka. Det var inte rätt.

Min sorg och tvekan har blivit en annan under den senaste månaden; vad vill jag ha för relation till dig i framtiden? Vill jag att vi ska vara vänner, bekanta eller endast ett minne? Jag vet inte. Jag är inte där än. Men det är där fokus ligger.

För ungefär en månad sen skrev jag som sagt ett ganska liknande inlägg. Det handlade om att jag höll på att rensa ut dig här hemma. Jag avlägsnade foton på oss ur ramar och allt annat som i övrigt skrek "jag är tillsammans med Erik". Inatt gör jag något liknande. Inatt har rensningen dock gått djupare. In i pärmar och minsta lilla vrå. Den sista biten packeteras nu ihop och läggs undan som en av alla andra minnen i mitt liv. Du får en egen Erik-hörna, bland alla andra killar som jag en gång haft och varit kär i.

Det sorgsna är att jag trodde inte du skulle vara "en av alla andra killar". Jag trodde du var Den med stort D. 

Det visade sig inte vara sant. Och därför håller jag nu på att packetera ner det sista av dig som finns i undangömda vrår i min lägenhet. Det gör inte lika ont som sist. Och jag antar att det är en bra sak. Men det gör också ont att inse det. Samtidigt som jag blir glad över att jag då förmodligen är på väg framåt.

Jag kommer nog levande ur detta också!

Och dig skall jag spara som ett fint minne någonstans. Jag är snart redo för att säga tack. Jag är snart redo att se tillbaka på vår tid och vara glad över att jag fick låna dig som närmsta vän och pojkvän i nästan tre års tid. Inte riktigt än, men jag känner att det är på väg. Det är också en stor skillnad från en månad tillbaka.

Jag undrar vart jag kommer vara om ytterligare en månad?

magic mike XXL

Ikväll har jag varit på bio med världens bästa roomie! Heron City och Magic Mike XXL stod på agendan.

Jag hade inte sett ettan, men det hindrade oss inte.

En rulle fylld av muskulösa män och stundtals mjukporriga scener där jag var nära på att dra fram närmsta skämskudde. Ingen film att se med päronen. Dock upphovsmakare till massvis med skratt och en del dregel.

Matt Bomer! Otur för alla tjejer att han är homosexuell. För snygg!

En mysig och välbehövlig kväll.

Hej fredag!

Jag och jullan ska förbi hemmakväll. Hyra film å sådär. Mysigt!

b ä l t r o s

är tydligen det jag har drabbats av.

Nu har jag feber och jordens jävla huvudvärk!

Kan jag faan inte bara få vara lite frisk, tack?

åh, vad fantastiskt jävla kul.

Det finns ingenting jag vet som är roligare än att springa till doktorn. Det är därför jag framkallar massa konstiga jävla symptom hela tiden som ingen kan förklara.

Damp.

grattis på födelsedagen, farmor <3

Idag är det din dag. Du avskydde att bli firad, men du packade in det längst in för min skull, för du visste hur mycket jag älskade födelsedagar och jul. Så jag fick fira dig! Knappt, men trots allt lite. De sista åren ville du dock inte ha några presenter, så jag gick en omväg och köpte kattsaker till katten i stället, för det godkände du i alla fall.

Idag är andra året som jag inte får fira dig.
Det gör ont.

Jag saknar dig, farmor.

mer energi eller en maniskhet på besök?

Först tänkte jag att jag hade blivit superpigg igen. Varför skulle jag annars få för mig att möblera om sovrummet, igen?

Sen insåg jag att de gångerna jag har fått för mig att möblera om kommer ungefär på besök var tredje vecka. Nästan manisk.

Nununu.

Kroppen blir trött, men kör ändå. Hunger? Finns ej. Det är först när kroppen börjar skaka och kallsvettningarna bryter ut som jag inser att för att jag ska kunna fortsätta möblera om måste jag stoppa i mig något mer än bara kaffe.

Men jag ÄR så otroligt mycket piggare än igår. Så sprutan ÄR på väg att kicka in.

Nåja, det är ju kul med förändring! Men var tredje vecka känns kanske lite väl...

idag = känslomässigt störd

Idag = Spruta nr.7

Inte en jävla dag för tidigt.

Igår var det sol. Igår var jag superhypad megapepp.

Idag regnar det. Idag får jag typ en klump i halsen och brännande tårar bakom ögonlocket av allt från regnet, till bris-reklamen på radion, från idioten som vandrar rakt ut framför bilen på övergångsstället utan att se sig om, till personen som tackar för att man håller upp dörren.

Idag är en känslomässigt störd dag.
Jag antar att så även gårdagen var. Bara det att igår kunde inte jordens undergång ha besegrat mig och idag känns det som att en myras död i själva verket är jordens undergång.

Bländande eller nattsvart. Inga nyanser.

hyper-alex-bergochdalbana = b12-brist

Bra då vet vi det också! Haha

bittersweet

Lite såhär:

Drömmar går i kras. Bara ta tag i nästa! Världen är full av dom. Gäller bara att hitta dom.

Ut på upptäcktsfärd!

you're simply the best thing i never had

(: