+

october

det här med more gentle missförstod du. 

Du blir mer och mer rough för varje dag och för varje gång jag tänker att nu har det fan hänt tillräckligt så dimper du ner med något nytt chockartat.

Allt känns ba som ett sjukt skämt.

Någon sån där sjuk dröm som verkar alldeles för verklig för att vara en dröm, men sen när man väl vaknar tänker man "fyfan va sjuk dröm, klart som fan att den inte var verklig, att jag inte förstod det redan i drömmen". En sån dröm. 

solsolsolsolsol

<333

vart jag mig i världen vänder

Alla verkar ha en så jävla rough period i sina liv just nu. Vart jag än vrider och vänder mitt huvud ser jag spektakel och händelser jag är lycklig över att inte behöva uppleva i första led.

October, pls be more gentle

oktober

när drömmarna letar sig in i vakenheten

Sjukaste starten på dagen i mannaminne. Vaknade upp till synes mitt i natten i okänt känslotillstånd. Lyckades inte skaka av mig knäppheten och helt plötsligt var det morgon och dagen hade börjat gry. Ibland är jag glad för att det finns människor i min närhet som kan vara min fasta hand, en nyktrare realitet, en logisk sida, när min egen sviker.

Det är så märkligt det där med drömmar. Hur man ibland kan ha svårt att skaka av sig en känsla man logiskt VET kommer från en dröm, från något overkligt, osant. Hur det hänger över en, som att det vore på liv och död och det mest sanna som någonsin funnits i ens sinnesvärld.

Köpte en bok häromveckan som lovade att revolutionera min (och allas) syn på sömnen och även förklara varför vi drömmer. Låter orimligt att detta inte har fått större genomslag och blivit något som ligger kvar hur många veckor man än scrollar på Aftonbladet ("Forskarna har äntligen kommit på varför du drömmer!" PLUS-artikel. Betala 59kr/mån)

MEN. Kanske ska ge boken en chans ändå. Billigare att läsa den än eventuell aftonbladets se-och-hör-artikel.

Det är mysigt att vara vaken på morgonen. Det är också underskattat skönt att sova. Lösningen på det är ju givetvis att gå och lägga sig tidigare på kvällarna, vilket jag ju har omåttliga problem med. Vilket som, idag är ändå en mysig morgon, trots den hiskeligt märkeliga starten på dagen.

Klockan tickar dock på och nu måste jag veeerkligen duscha. Puss!

skör

Känner mig så skör. Helt trasig. Som att jag är en hel porslinsfigur, men när jag tittar ner på mig själv ser jag att jag är trasig, saknar ett ben eller två. Trött på att ha ont hela jävla tiden. Trött på att vara trött. Trött på min jävla mage och alla andra jävla konstiga grejer i min kropp. Trött på död och trött på allt. Trött på att skylla på saker. Trött på att ha saker att skylla på.

Vill ba va helt frisk. Ge mig ut och springa typ tio mil tills jag stuper av utmattning i den friska höstluften.

Alltså egentligen har jag ingenting att klaga på. Jag lever ett bra liv och många har det så jävla mycket värre. Vill ba täppa igen truten på mig själv, ge mig själv en lavett och skrika SKÄRP DIG. NU. 

Skärpning!!!

oooooch där kraschade min mage

du lämnade oss idag

Rut. 

Du var mormors syster. Tio år yngre. Men med en järnvilja och styrka precis som mormor, precis som hela er familj. En generation som hade svårt att visa svaghet och gärna dolde den så gott det gick. Men med en värme som var översvämmande och god.

Jag har inte träffat dig på ganska länge. Vi facetimeade för två veckor sedan och då verkade du pigg. Jag är glad för vårt sista hej. Att det inte låg så långt bort i tiden. Jag lider med alla som stod dig nära och hela din familj. 

Alla minnen från min barndom kommer hejvilt tillbaka. Varma sommardagar i Skultuna. Den fina gröna trädgården. Hur vi klättrade upp på övervåningen (för en vanlig trappa?) som mer påminde om en inredd vind. Blir lite osäker nu på vad det egentligen var. Däruppe fanns inga fönster och det var snett i tak. Det bästa med det stället var ju såklart att få smita upp där och sätta sig och spela TV-spel.

Hur jag alltid tyckte det var fascinerande att gå in i ert badrum, för ni hade en så konstig tandkräm. Denivit. Jag var kanske 5 år och jag kunde inte låta bli att provsmaka den. Provsmaka en tandkräm i min mormors systers badrum. I smyg. Vilket konstigt minne. Jag skämdes efteråt, och smög ut från badrummet och det kändes som att alla kunde se på mig den synd jag nyss begått.

-

Du lämnade oss idag. Mamma hade ringt när jag vaknat. Jag misstänkte aldrig att det skulle ha hänt något allvarligt. Jag hörde det på rösten så fort mamma sa hej. Hon berättade att du lämnat oss inatt, och att Lotta hade hittat dig imorse. Hon sa att mormor gråtit och sedan blivit jätteförvirrad. Jag förstår henne. Du var det yngsta syskonet, men det första att lämna skaran av fem. Du var den som också flyttade till Sverige och följde efter mormor. Gifte dig och skaffade dig ett liv här. Mormor var inte ensam, på andra sidan gränsen.

Jag är glad för allt du var och att du alltid alltid var snäll och glad. Jag minns inte en enda gång jag hört dig höja rösten.

-

Du lämnade oss idag, en dag då molnen ligger som ett tjockt och tungt täcke över hela himlen. Det är grått, så grått. Och jag har svårt med det här med döden. Och avsked. Och jag vet ännu mindre hur jag skall förhålla mig till avskedet av någon som var så nära, men ändå inte så nära. Det väcker en massa tankar. Men framför allt en massa minnen. Tack för alla minnen, tack för allt du var.