Okej ov  så min skärm har  tflippat totalt

Kan rj sjmkriva längre

Dator på jobbet

Man får ringa om man

Vill nå mig

flängaren

Ytterligare en dag då jag flänger över halva och hela staden. Mötena är inte slut än, så det är bara kämpa på.

Ibland går det bättre, ibland går det sämre.

Älskar mina hörlurar.

.

ögonblick som lämnade min stämma stum
men ibland sägs de viktigaste sakerna i mellanrum

bye bye fina tider

alla tankar talar

och alla minnen vill se på

men ditt livs största misstag kan vara att du lät mig gå

hov1 - mitten av september på repeatrepeatrepeat

känslomänniska

kommer aldrig sluta känna det man känner när det bränner

kommer lyssna på mitt hjärta tills jag dör

VÅR

Så för exakt en vecka sedan så var det vårdagjämning - dagen då dagarna börjar vara längre än nätterna.

Och inatt var natten vi ställde om klockan, och förvisso förlorade en timme, men till sommartid!! Och dagarna blir ljusare längre.

Ni förstår ju själva vad detta betyder! Våren ÄR här. VÅREN ÄR HÄR.

Skitsamma i blåst och kallhet och kanske en sista snöstorm! Våren! Ljuset! Nu börjar tiden att leva igen! Äntligen!!

drömmen om fotbollsVM ett steg närmre

Yasssss

hektisk vecka och sprutdags på g

Märks tydligt när man kommer på sig själv med att ha glömt bort att äta senaste 42 timmarna.. behöver verkligen en skalman-matochsovklocka!!

Dåååå fortsätter vi mötesveckan idag då!

Kämpa.

Har jag överlevt en vecka framåt i tiden är jag väldigt stolt över mig själv! Prövningarna fortsätter.

sämsta natten

Inatt var ingen bra natt. Och idag är en tuff dag.

Solen skiner och idag har det precis motsatt effekt. Paniken börjar flöda.

Tuff dag med allt inbokat idag. Samtidigt som ångesten kryper fram ur skuggorna. Har ganska bra kunnat hålla den i schack. Men icke idag.

Vill bara krypa ihop i en famn och bli klappad på.

När saker händer är det ju dig jag vill höra av mig till. Få berätta. Min trygghet. Som alltid lyssnade. Stöttade. Peppade. 

Nu när allt är tufft, på betydligt många fler plan än vanligt, är det ju dig jag vill höra av mig till. Som vanligt.

Men inget är ju som vanligt

mötesveckan

Återigen flänger jag över hela staden för att bocka av något av veckans alla möten.

Idag är hörlurarna med!

wondering if I dodged a bullet, or just lost the love of my life

För en vecka sedan hade mitt liv precis raserats. Som ett skämt. Från en sekund till en annan. Allt jag visste och kände och trodde på och litade på var bara puts väck borta borta borta borta. Från en sekund till en annan. Det hände. Och nu har det gått en vecka sedan dess.

Och du har säkert gått vidare och har slängt av dig din tunga ryggsäck med allt ditt tvivel. Och all din osäkerhet är long gone, för du har fått dumpa din ångest och är nu fri att leva det liv du egentligen velat ha. Så för dig tickar dagarna förmodligen på i en rasande fart.

Men för mig så har det gått en vecka sedan dess. Alltså sju dagar. 168 timmar. En jävla massa sekunder. 

För dig är livet nytt. För mig är livet detsamma - fast utan dig. För jag sover precis där vi brukade sova. Jag vaknar precis där vi brukade vakna. Och du är liksom inte där. Där du brukade vara. Jag saknas inte i din vardag på samma sätt, för vi brukade vara här. Så att du inte är här märks så jävla tydligt.

För jag har räknat varje sekund, varje timme, varje dag och varje natt. Och idag har det gått en hel jävla vecka. Och jag vet inte hur jag har klarat det. Men jag lever ju. En vecka senare.

Så jag fortsätter räkna sekunder, timmar, dagar och nätter. Allihopa utan dig. Och jag förstår inte att tiden går, för det känns som att tiden står stilla. Att jorden slutat snurra. Men det har den uppenbarligen inte. För det har redan gått en vecka. Och känner jag dig rätt har du förmodligen inte en aning om det.

älskade mormor<3

Lite till, snälla?

en dag utan musik

Oj vad jag har bott i mina hörlurar nonstop hela tiden senaste tiden. Och en dag som denna när jag åkt över hela stan för att ha möten på olika håll - men har glömt mina hörlurar hemma - så inser man verkligen HUR MKT JAG ÄLSKAR MINA HÖRLURAR!!! Snacka om förstå det extra mycket när de ligger kvar hemma.

Världens bästa köp. Skulle köpa dom om och om igen!!!

du är namnet på din dörr

i hallen hänger orden

kommer aldrig bli som förr

du får gå vilse nu,

behöver inte fastna i nåt

det verkar inte heller hjälpa

Man kan tro att jag borde ha lärt mig. Att det borde bli lättare. Att jag borde kunna det här nu. Veta hur man gör. Gör för att gå vidare. Gör för att glömma dig.

Men jag vet inte, jag vet inte alls.

Istället försöker jag rationalisera allt och söka matematiska lösningar och psykologiska förklaringar som jag kan stoppa in i ett fack, checka och bocka av.

Men det verkar inte heller hjälpa.

Så jag vet inte.

Jag konstaterar att tisdagar alltid är värst. Det var en tisdag förra gången med. Vad betyder det? Vilket fack ska det in i? 

Såklart förmodligen inget alls. Har ingen vettig förklaring. Förstår inte vilket fack det ska in i. Men försöker hitta ordning i oredan, försöker förstå. 

Försöker förstå att jag fortfarande har noll aning om hur man gör detta. Hur man släpper den person som varit ens stöttepelare. Hur man står på egna ben. Hur man låter någon gå, som varit den som alltid funnits där, i vått och torrt, för smått, för stort. Hur den som har accepterat en med alla ens flaws, inte längre finns där. Hur jag ska kunna somna utan att höra de andetag jag lärt mig att inte kunna somna utan. De säger sig självt att det blir svårt. Att vakna ensam på natten, rulla över precis som vanligt och inse att andra halvan av sängen är tom och kall. För Zigge och Pyret har inte tagit din plats. Dom sover där dom alltid har gjort. Så jag vet inte hur man gör.

Denial blandar sig med panik som blandar sig med denial som blandar sig med allt kommer lösa sig, du är inte speciell, och detta du går igenom är inte speciellt, detta är nothing, folk går igenom mycket värre saker. Det är fan krig i världen. Och pandemi. Och hot om kärnvapen. 

Men alla andra har inte gått igenom att dela allt med dig, för att sedan inte göra det längre. 

Så jag vet inte hur man gör.

you say it isn't me, but when did that ever help

 

.

blev biten på kuppen

Ytterligare ett samtal till 112. Börjar bli en dålig vana.

detta jävla illamående

but most of all i wish

No need to apologize
'Cause there's nothing to regret
Well, this is not what I wanted
Guess all the good things come to an end

So baby, bye, bye
Wish you the best
But most of all, I wish that I could love you less

jag önskar dig allt gott men för mig hade det varit lättare om du varit död

För det hade varit mer lätthanterligt. Enklare. Men nu lever mitt tidigare liv ett annat liv. Ett liv jag inte längre har tillträde till. Ett liv som inte längre är mitt att ta del av. 

På grund av ett val.

Och det suger.

Och gör helt jävla obeskrivligt ont.

Och jag vet fortfarande inte hur man gör.

Så det hade varit enklare om jag istället hade vaknat upp av att du fått en meteorit i huvudet. 

Det hade fortfarande gjort obeskrivligt ont. Men mitt hjärta hade klarat av det lättare.

Nu är det jag alltid velat fortfarande vid liv. Nåbart, men absolut inte nåbart.

Och jag vet inte hur man gör.

jag har alltid tyckt att tisdagar är värst