varannan dag-veckan

måndagskväll okejrååå

jag tror jag slipar mina vapen när ingen ser

När släpper man en dröm?

-

Hur förjävla skönt kan det inte vara att ligga i sängen och bara dra sig en sådan där söndag när det just blivit vintertid och man vunnit en timme extra. Med ljuset från det klarvita molntäcket, winnerbäck i bakgrunden, en kopp kaffe, två sovande katter och två böcker att hoppa i mellan. Blunda, lyssna, vakna, läsa, kela, tänka, vara. Bara vara.

En intensiv vecka framöver. Ser fram emot den!

en så kallad win-win

Alltså, ni vet dom där personerna som man ser upp till och av hela sitt hjärta tycker att dom förtjänar det allra bästa och att det inte finns en droppe ont blod i dom. Som är smarta och fantastiska och man önskar att man vore en tiondel som dom. När man sedan träffar en sådan person och den personen spontant säger "du är så himla inspirerande, man får så himla mycket energi av dig". Det enda man vill är ju ba att lägga sig ner och låta tårarna spruta. En så fin win-win.

måndagsångest

Igår hade jag en riktig ångestdag. Den bara växte och liksom bodde i hela mig. Jag hatar ångest. Det fungerar liksom inte att tänka rationellt och logiskt. 

Idag vaknade jag med lättare bröst till sol och klarblå himmel.

officiellt

Nu är det ute! JAG FICK TJÄNSTEN!!!!

Vilken jäkla grej. Och efter idag är jag helt superdränerad på känslor också. Vet varken ut eller in, känner mig fylld och tom på samma gång. Jätteglad och jätteledsen.

Om tio dagar börjar jag på Birger Jarlsgatan.

Vilken jäkla grej...

life is life

står du still på en plats så blir du helt enkelt kvar där

..med dom orden avslutar Winnerbäck sista låten på senaste skivan.

Imorgon har jag intervju, och vet ni vad att det inte är så himla enkelt alltid? Det är himla bittersweet. För jag vill så himla superjättegärna och känner sådan otrolig pepp inför denna möjliga nya utmaning. Men det betyder också att jag lämnar allt jag har byggt upp och mina fantastiska jävla tjejer som jag avgudar så. En fantastisk vardag som ju är som ett andra hem. Mot vad? Mot osäkerheten om vad som komma skall, där det enda jag kan vara säker på är att jag kommer behöva arbeta som fan för att bygga upp något kanske liknande igen. Ibland får jag panik och tänker att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken på att lämna det bra jag har. Varför, liksom?

Men sen så landar jag alltid i att jag inte vill fastna. Jag vill röra mig framåt. Jag vill utvecklas, och inte stå still. Jag vill inte bli hemmablind och hemmatrygg och bara nöja mig. Jag vill inte nöja mig! Jag vill framåt. Jag vill mer. Mer erfarenheter, mer utmaningar, mer lärdomar och mer bara mer.

Nu är det inte alls säkert att det blir så. Och med handen på hjärtat; om det inte blir så, ja då blir jag kvar i någonting jag verkligen byggt upp att älska. Jag blir nog mer besviken över att just jag inte får tjänsten, än att inte få tjänsten.

för tillslut är det alltid så;
att nånting dör om man åker
och nåt annat dör om man stannar kvar

ba få må bra

Ibland är det så jävla värt att sluta tänka på om, och hur och vad som är rätt och fel och alltalltallt ba sluta tänka sluta fundera och ba göra det man vill göra

Och det är lite lättare att andas idag

 

skumpatorsdag!!

Let's make it a tradition

så sugen på vietnam

Jag går i vinterskor på hösten

Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nå't kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val

Melissa Horn-väder och vinterskorna åker fram.

vad hände, big ben?

Varenda kväll jag har sett Branne slutar upp med att den blir ....såå märklig, haha. Vad fan hände, liksom??

cabcabcabcabcab

Inte varje dag man åker taxi till jobbet. Could get used to this!

olalala

This is how we sleep pt783791. 

Huuuur finaaaaa

måndag igen

Veckorna ba rusar förbi! 78 dagar kvar till jul!!!!

Jag vet vad jag ska önska mig i julklapp!

intensiva dagar,känslor,tankar,nätter

Shit vilken intensiv vecka!! Jobb här och där och bakishet och huvudvärk och roliga nyheter och dåliga nyheter. Känslor flygandes på högvarv. Ups and downs och hit och dit. Bland allt så var det längesen jag kände en sådan otrolig pepp!!! Nununu och inte sen, liksom. Motivation. Tron på mig själv. Men också kanske en lite väl intensiv vecka, för lilla kroppen. Jag har knappt kunnat hålla något utan att tappa det, huggen i bröstet har återkommit och en yrsel har lagt sig till dagsagendan. Det gäller liksom att behålla lugnet trots peppigheten, right?

...och nu har jag tydligen blivit förkyld! Snorar och nyser och nyser och snorar. Så idag kureras det med massa te och filmmys!

Ps. Dagens fyi: humlor är döva. På riktigt, alltså.

-

Ett beslut i från ett annat liv. Alltid.

grattis min finis

Nio år har du varit jobbigast i världen. Fan vad glad jag är för det!