Denna gåva fick jag av f.d. grannbarnen, som tack, efter en period i deras liv de aldrig borde behövt genomlida.
Denna är ett minne för mig att vi alla gör vad vi kan, eller borde göra vad vi kan. Att våga bry sig om andra. Att inte tänka att "detta stannar mellan hemmets väggar". Att våga lägga sig i när man tror att allt inte står rätt till. Av omtanke.
För att du kan vara med och förändra en människas liv - till det bättre. Du kan vara med och bli den personen som en annan person alltid kommer minnas med tacksamhet.
Och så kan du hoppas att andra människor tänker likadant, om du själv en ful dag skulle hamna i en situation där du behöver en annan människas hjälp.
Vi är alla bara människor.
