Thank you Cairns. Thanks for showing me everything you are, and thanks for showing me everything you aren't.
Det har blivit den där stunden som jag avskyr i mitt liv. Stunden då ett kapitel i livet tar slut. Idag är det dags för Cairns-eran att ebba ut.
Tack för alla fina minnen härifrån, jag sparar de djupt inom mig. Inte tack för vissa övriga minnen, de får jag omarbeta till erfarenheter istället.
Lika viktigt som att veta vad man vill här i livet, är att veta vad man inte vill. Och nä - det är inte samma sak! Cairns, du har gjort det tydligare om något.
Jag har egentligen ingenting ont att säga om Cairns - mer än att det inte var en stad för mig. Jag kan förstå att andra kan gilla den, rentutav älska den. Men genom att befinna mig där, så insåg jag bara ännu mer hur mycket kärlek jag besitter för Brisbane.
Det är fantastiskt att upptäcka nya saker och platser och människor man kommer att älska. Men ibland måste man utsätta sig för andra saker i livet, bara för att inse att det man redan hade var det man ville ha. Det är lätt att bli blind för det man redan har, det är lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan.
Så tack Cairns, för alla fantastiska saker jag har fått uppleva med dig. För trots att du inte är en stad jag vill leva i, så har du givit mig en hel del fina stunder.
Thanks, and goodbye.
