Visar inlägg med etikett Tidsbrist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tidsbrist. Visa alla inlägg

måndag 29 november 2010

Inte riktigt än...

Jarru, jorrå, än är jag inte riktigt klar. Men snart så... har jag i alla fall deadline. Klockan 02 hade jag tänkt mig. Får nog skippa fysiken imorgon helt enkelt.

Någon gång i livet skall jag bli bättre på att inte vara ute i sista sekund. Skaffa lite framförhållning. Den här veckan kommer det dock inte att hända. Jag har inte en timme över.

Fast de flesta dagar skall bli roliga den här veckan. Looking forward to it. Fast sömnen kommer jag att sakna. Sömn är så jävla underskattat, om ni har glömt.

Puss!

fredag 31 oktober 2008

haha alltså det här funkar ju inte,
jag måste ju skärpa mig!

tur att det är fredag imorgon...
...eller idag....
upp om 2 timmar tjiho.

torsdag 30 oktober 2008

Referat

Nu ska jag lägga mig och ta ett långt varmt bad. Sen när jag kommer upp igen ska jag ta itu med boken som ser otroligt tråkig uuuut (var dom tvungna att ha en svartvit framsida?). Sen när jag kanske har läst klart någon gång runt 2-3 inatt ska jag satsa på att börja med referatet. När blev jag klar med pythagoras sats grejen sist? Runt halv6 på morgonen? Jag ska förbättra tiden denna gång. Deadline vid 4! hahahaha vilket skämt. Jag är dålig!

skärpning!
julia, vad sägs om att sätta upp några mål, och ge oss själva belöningar för det? klassisk betingning som i slutändan gör att vi alltid ligger i fas.

ex1. Julia och Alexandra har gjort klart en uppsats till Läraruppdragets seminarium 5, två dagar i förväg. De belönar sig själva med en lyxig utekväll!

--
har förövrigt hört att det snöar i Västerås.
i oktober.
innan halloween.
kanske tur att man bor i Stockholm ändå.
OKTOBER=HÖST.
Förstå.

lördag 11 oktober 2008

Har varit en ganska dålig dag.

Min kamera har blivit snodd och jag sax-cutade min högra tum-fingertopp! Typ 2 cm brett snitt som inte vill sluta fortsätta dunka. Och efter avsaknaden av plåster går jag med tummen i ett snyggt hemmaplåstrat fodral a la julia&alex bestående av toalettpapper och lite eltape.

Hm, varför fick "min kamera har blivit snodd" hela 5 ord medan tumhistorien fick så nåra som 41 ord? Ironiskt. Jag är förstås mer ledsen över kameran än över min tumme.

Efter att ha sovit typ 4 timmar inatt och tillägnat hela dagen idag till ovvarna så la jag mig för att lägga till 2 extra timmar till min sömn last night. Och allt kunde ha varit lite bättre nu när jag har sovit, om man bortser från att;

I) JAG HAR EN JÄVLA PYTHAGORAS SATS INLÄMNINGSUPPGIFT ATT GÖRA IKVÄLL. DEADLINE FÖR MIG GÅR INNAN LÄGGDAGS.

II) JAG ÄR SJUK. SJUK AS IN SJUK. SJUK AS IN JAG HAR JÄTTEONT I HALSEN OCH HATAR ATT SVÄLJA OCH PRATA FÖR DET GÖR OOONT. SJUK AS IN JAG HOSTAR SÅ FORT JAG PRATAR OCH JAG HAR GÅTT PÅ ANTIBIOTIKA ALLDELES FÖR MÅNGA GÅNGER SENASTE ÅRET. LÅT MIG SLIPPA. SJUK AS IN JAG SKA TAMEFAN BLI FRISK INNAN IMORGON, SJÖSLAGET, ANNARS LÄR DET BARA GÅ UTFÖR. det har jag inte tid med!

puss då.
från hon som inte har nån tid över nånsin,
känns det som

söndag 5 oktober 2008

conflicted

Jag brukar ju vara hon som avgudar att ha lite tid för sig själv, för sig själv och hennes egna tankar. Kunna smälta, och planera nästa steg i tillvaron. Men nu då?

Helgen har varit.... stressig, rolig, mycket som har hänt, lugn, stillastående, bäst, confused, stissig, för lugn, skrikig, tyst. När det är för stressigt hinner jag inte med, jag måste ju kunna fokusera och smälta. När det är för tyst och lugnt, ngt som jag vanligtvis avgudar, så får jag panik. Det är alldeles för tyst. Paniken kommer. Man kan höra hur den står och tickar runt något hörn..

Varför? Är jag uppe i ett alldeles för högt tempo att jag inte klarar av att ta det lugnt längre? Så fort tiden kommer och mina egna tankar börjar komma upp så gör jag fort någonting för att jaga iväg dom igen, jag orkar inte. Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker om allt. Antagligen är jag rädd för att jag ska upptäcka att något är fel, eller att jag är missnöjd med något. Det vore kata-fucking-jävla-strof. Jag har inte tid med något sådant.

Så jag stänger av tankarna (som jag vet så väl så väl att jag absolut inte borde), och kämpar på med tempot som jag inte riktigt klarar av, och jagar bort tystnaden (de få ggr den faktiskt finns) som jag inte riktigt tål. It ain't a solution. Jag vet. Jag kanske ska börja jobba på hoppet? Har hört att det kanske fixar sig trots allt?

Det löser sig, det gör det alltid! var det en gång 2 vänner som hade som motto. Nu är det alldeles för länge sen jag träffade henne, och jag tror att jag behöver refreshment. MEN NÄR? gahh.
Anyway. Mallan, jag saknar dig! Och aww, jag saknar er andra också. SÅKLART.